Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandel - Mandelberg, Johan Edvard - Mandelblomma - Mandelgren, Nils Månsson - Mandelkaffe - Mandelmassa - Mandelmjölk - Mandelolja - Mandelsten (amygdaloid)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
765
Mandelberg—Mandelsten
766
a, kvist av mandelträdet,
Pru-nus amygdalus, b
mandelfrukt, c fruktkärna, d
fruktkärna i genomskärning.
i detta avseende äro söt- och bittermandel.
M. innehåller omkr. 40 % fet olja
(mandelolja) och omkr. 25 % kvävehaltiga ämnen.
I bittermandel ingå dessutom amygdalin
och emulsin.
Sverige införde 1929
omkr. 2,091 ton m.,
värda c:a 5,5 mill.
kr., huvudsaki. från
Italien och
Spanien. En mindre
del härav
utgjordes av
krakman-del, till större delen
fransk. O-f J-n.
2. (Anat.)
Ton-si’lla amy’gdala, en
på vardera sidan
i svalget mellan
gombågarna
belägen mandelformad
anhopning av
lym-foid vävnad. Dess [-slemhinnebekläd-nad-]
{+slemhinnebekläd-
nad+} skjuter in i
körtelmassan med
12—15 bukter, ofta
tillhåll för
bakterier. Mandlarna
synas ha en
fago-cytär uppgift (se
Fagocytos). Vid
halsfluss kunna de
svälla så, att de
orsaka mekaniskt
hinder för sväljning och andning. Då
mandlarna äro inflammerade, bli ofta motsv.
lymfkörtlar nedom öronen ömma och svullna.
Mandlarna, som förväxlas med dessa svullna
lymfkörtlar, kallas därför också ö r m a n
d-lar el. öronmandlar. V. Nsl.
3. (Petrogr.) Mandelformat
mineralaggregat (sekretion; se d. o.), utfyllande ett
förutvarande hålrum i en bergart. Se även M a
n-d e 1 s t e n.
Mandelberg, Johan Edvard, målare (1730
—86). M. målade som yngling fält- och
lägerscener o. dyl. med spetsig pensel i en
grönaktig ton. 1752 for han till Paris, där han
kom in i Bouchers och Roslins kretsar. Av
danske konungen Fredrik V fick han
understöd för en resa till Italien, reste efter några
års studier i Rom 1758 till Köpenhamn och
blev där 1763 prof, vid konstakad. Utom
bataljmålningar samt historiska, mytologiska
och genrescener i Bouchers stil utförde M.
stora dekorativa bilder, bl. a. i kupolsalen på
Fredensborg (motiv ur liiaden). M. var en
duktig lärare; en av hans elever var Abild
-gaard. -rn.*
Mandelblomma, bot., se Saxifraga.
Mandelgren, Nils Månsson, tecknare,
konst- och kulturforskare (1813—99). Efter
en kort tids undervisning för en tysk
porträttmålare i Skåne kom M. 1833 till
Konstakad. i Stockholm och fem år senare till
konstakad. i Köpenhamn, där hans intresse
för konst- och kulturhistoria väcktes av N. L.
Höyen. 1842—43 vistades han i Italien och
Paris och återvände därefter till Stockholm.
Här var M. med om inrättandet av en
slöjdskola för hantverkslärlingar. Delvis genom
M:s åtgärder stiftades 1844 Svenska
slöjdföreningen, till vilken M. året därpå överlämnade
sin skola; ur denna har sedan Tekniska skolan
i Stockholm utvecklats. M. tog vid denna tid
initiativ till
Konstnärsgillet och
Artisternas och
litteratörernas pensionsförening.
Med 1846, då M.
erhöll ett reseanslag för
konsthistoriska
studier i Sverige, började
ett nytt skede i hans
verksamhet. Han
avtecknade medeltida
konstminnen i
svenska kyrkor, särskilt
lämningar av
målningar. Efter en tvist
med Vitt.-akad. om äganderätten till dessa
ritningar indrogs reseanslaget 1851. M.
lyckades dock få privat understöd för utgivande
av det planschverk han planerat, och 1855
utkom i Köpenhamn l:a häftet av
»Monuments scandinaves du moyen-äge» (6:e och
sista häftet utkom i Paris 1862). Franska
staten lämnade bidrag till verkets utgivande*
och svenska staten inlöste en del exemplar.
1863 erhöll M. årsanslag till fortsättande av
sina studier och resor, vilket anslag 1873
förvandlades till livstidspension. 1866 började
M. utge »Samlingar till svenska konst- och
odlingshistorien» (endast två h. utkommo).
Huvudsaki. till följd av M :s åtgöranden
bildades 1869 Svenska fornminnesföreningen, där
han de första åren var mycket verksam. 1877
utgav han l:a häftet av »Atlas till Sveriges
odlingshistoria», som beräknades i sin helhet
omfatta 1,200 planscher. Under M:s tid
utkom avd. V, »Bostäder och husgeråd», h. 1, 2
(1877), och avd. IX, »Helgedomar», h. 1, 2
(1883, 1884). För att möjliggöra fortsättandet
av detta arbete samt för att stödja
dithö-rande forskning testamenterade M. på vissa
villkor sina samlingar jämte ett kapital till
Lunds univ. M. testamenterade sitt bibliotek
och en penningsumma till Konstnärsklubben.
Fortsättning på M:s »Atlas» har utgivits som
»Tilläggshäften», I—IV (1918—29). -rn.*
Mandelkaffe, bot., se C y p e r u s.
Mandelmassa, konditorivara, som nyttjas
vid beredning av konfekt, garnering av tårtor
m. m. Massan tillverkas av skållad, mald
sötmandel och socker jämte något vatten el.
äggvita. Till finare m., ofta kallad m a r s
i-p a n, brukas lika delar mandel och socker, i
enklare massa är sockermängden den dubbla
el. tredubbla. D-e.
Mandelmjölk beredes av söt- och något
bittermandel, socker och vatten. M. motsvarar
ung. farmakopéns mandelemulsion. M. dracks
förr som läskedryck. (C. G. S.)
Mandelolja, O’leum amy’gdalae, fet olja, som
beredes fabriksmässigt. Den vinnes vid
framställning av bittermandelvatten (se d. o.).
Oljan kan framställas ur både söta och (mest)
bittra mandlar genom pressning. Den är klar,
svagt gulaktig, tunnflytande, med angenäm
arom och mild smak. C. G. S.
Mandelsten, någon gång kallad a m y
g-d a 1 o i d, en tydliga mandlar (se Mandel 3)
innehållande, i regel effusiv eruptivbergart (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
