Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandelsten (amygdaloid) - Mandelstensstruktur - Mandelträd - Mander, Karel (Carel) van (I) - Mander, Karel van (II) - Mander, Karel van (III) - Manderfelt - Manderström, släkt - Manderström, Christofer - Manderström, Christoffer Rutger Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Mandelstensstruktur—Manderström
768
Bergart). Basalter och effusiva diabaser
ha ej sällan mandelstensartad utbildning (b
a-saltmandelsten, diabasmandel-s t e n). N. Zn.
Mandelstensstruktur, se Struktur.
Mandelträd, bot., se Mandel och Prunus.
Mander, Kar el (Carel) van (I),
nederländsk målare, diktare och konstnärsbiograf
1548—1606). Kom som ung i lära hos
målaren och skalden Lucas de Heere i Gent, en
lärjunge till
romanisten Frans Floris. Han
sysslade några år mera
med diktning än med
målning samt skrev
bl. a. moraliserande
och skämtsamma
skådespel. 1573—77
vistades han i Italien,
mest i Rom; där kom
han under manieristen
B. Sprängers
inflytande. Sedan blev han
kallad till Wien, var
därefter en tid
verk
sam i hemlandet och utvandrade 1583 till
Holland, närmast med anledning av de
krigiska tiderna i hemlandet. Man känner endast
ett av hans arbeten från tiden före
överflyttningen till Holland, mittpartiet till en
altar-uppsats i Kortrijk, »Heliga Katarinas
martyrium» (sign. 1582), en målning, som visar
flamländska och italiensk-manieristiska drag.
I senare målningar och teckningar utbildades
hans stil dels i klassisk-monumental
riktning, så i arkitekturkompositioner som
»Kristus vid 12 års ålder i templet» (1598; i Wien),
dels i realistisk, t. ex. landskapsbilder med
religiösa scener och bondefester, ss.
»Landskap med Johannes Döparen» (1597; i
Hannover) och »Kirmess» (1600; i Leningrad).
Därigenom fick M. en viss betydelse för det
holländska 1600-talsmåleriet.
M:s reaktion mot manierismen framträder
också klart i hans konstteoretiska
författarskap. »Het schilderboeck» (1604; 2:a uppl.,
med M:s biogr., 1616—18) börjar med en
lärodikt, »Den grondt der edel vrij schilder-const»,
vari förf, varnar för bildkompositioner med
invecklade kroppsställningar och för alltför
starka förkortningar etc.; naturen skulle vara
läromästaren. Lärodikten åtföljes av tre
böcker om antika, italienska samt nederländska
och högtyska målare; särskilt sista delens
konstnärsbiografier (övers, och utg. av H.
Floerke, »Das Leben der niederländischen
und deutschen Maler», 1906) ha stort värde.
Litt.: H. E. Greve, »De bronnen van C. van
M. voor ’Het leven der doorluchtighe
neder-landsche en hoogduytsche schilders’» (1903);
R. Jacobsen, »C. van M. (1548—1606) dichter
en prozaschrijver» (1906); R. Hoecker, »Das
Lehrgedicht des K. van M.» (1916); E.
Valen-tiner, »K. van M. als Maler» (1930). E. L-k.
Mander, K a r e 1 v a n (II), holländsk
tecknare av tapetpatroner (omkr. 1579—1623),
den föreg:s son och elev. Han var 1604—15
anställd vid ett tapetväveri i Delft, där
Kristian IV av Danmark 1614 beställde
tapetkartonger för Frederiksborg. Sedan M.
anlagt egen fabrik, överflyttade danske
konungen beställningen dit; tapeterna, som
leve
rerades 1619—21, gingo alla förlorade vid
slottets brand 1859 (de ha senare kopierats
efter teckningar, gjorda före branden). E. L-k.
Mander, Kar el van (III), holländsk-dansk
målare, konstsamlare (omkr. 1610—70), den
föreg:s son. Han medföljde modern, då hon
efter makens död for till Köpenhamn för att
hämta slutlikvid för Frederiksborgstapeterna
(se föreg. art.), och stannade sedan i Danmark
med avbrott för studieresor till Holland och
Italien. Han mottog starka intryck av
Rem-brandts och Caravaggios måleri, såsom de
porträtt av de kungliga och adeln han utförde
efter återkomsten till Köpenhamn visa. M., som
blev dansk hovmålare och inspektör för den
kungl. konstkammaren, anses jämte sin
svåger Abraham Wuchters för Danmarks bäste
målare under 1600-talet. I Köpenhamns
konstmuseum finnas »Prins Svens lik hittas» och
M:s familj (med självporträtt); på
Frederiksborg finnas »Tatariskt sändebud i
Köpenhamn» (1655), »Familjen Gamberg» samt ett
flertal porträtt. — Litt.: L. Bobé, »K. v. M:s
gaard alias kongens klub» etc. (1919);
Kunst-museets Aarsskrift 1916, 1917, 1920, 1924—
25, 1926—28. E. L-k.
Manderfelt, se I n g m a n, C. J.
Manderström, svensk släkt, urspr. från
Kopparbergslagen, härstammar från
över-licentinspektoren i Wismar Erik
Försmå n d e r, som 1703 adlades med namnet M.
(d. 1713). Hans son blev frih. 1771 och var
far till Chr. M. (se nedan). Dennes sonson
Chr. R. L. M. (se nedan) blev 1860 greve (ej
introducerad) ; hans gren utdog på manssidan
1891 och hela ätten 1927.
Manderström, Christofer, frih.,
författare (1727—88); se släktart. Fick 1749 plats
som handsekreterare hos prins Karl Fredrik
och var 1766—81 hovmarskalk hos drottning
Sofia Magdalena. Han översatte utländsk
vitterhet och utgav bl. a. »Försök til et svenskt
rimlexicon» (1779) och dikter (»Mina poetiska
arbeten», 1788, m. m.).
Manderström, Christoffer Rutger
Ludvig, greve, statsman (1806 22/i—73 18/s),
sonson till Chr. M. Avlade kansliexamen i
Uppsala 1824, inskrevs s. å. i Handels- och
finansexpeditionen,
blev 1830 andre sekr.
och 1837 förste sekr.
i Kabinettet för
utrikes brevväxlingen, var
legationssekr. i
Petersburg och London
samt blev 1840
kabi-nettssekr. Han var
Oskar I:s högt
betrodde medhjälpare och
förde i allm. pennan
vid den diplomatiska
skriftväxlingen. M.
spelade en viktig roll
vid medlingen mellan Preussen och Danmark
1848. Under Krimkriget blev hans
sakkunskap av stor betydelse, bl. a. vid den
förändring i den svensk-norska politiken, som
in-augurerades genom novembertraktaten. M.
blev 1855 t. f. envoyé i Wien och 1856
envoyé i Paris. Där bevakade han
Sverige-Nor-ges intressen vid fredskongressen s. å. och
medverkade till att västmakterna
genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
