Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mankala forsar - Mankatt - Manke - Mankell, släkt - Mankell, Carl Abraham - Mankell, Gustaf Adolf - Mankell, Ivar Henning - Mankell, Julius - Mankell, Otto August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Mankala forsar—Mankell
792
Ma’nkala forsar, för sin naturskönhet
berömd räcka av forsar i övre loppet av
Kym-mene älv, Finland.
Mänkatt, zool., se Katt.
Manke, den del av hästens rygg, som har
de höga tornutskotten från de främre
ryggkotorna till underlag. Hos ridhästar är i allm.
önskvärt, att m. är täml. hög och tunn och
framför allt lång; den stärker då ryggen och
ger ett gott sadelläge. Hos arbetshästen
Önskar man en bred, avrundad m., som vanl.
är tecken till en djup och bred bål och
fyllig muskulatur; den tunna och höga m.
åtföljes vanl. av smalt bröst och tunn hals, som
för arbetshästen är ett väsentligt fel. E. T. N.
Ma’nkell, svensk släkt, urspr. från Hessen.
Musikdirektören Johann Herrmann M.
(d. 1832) var organist hos Brödraförsamlingen
i Kristiansfeld, Slesvig, och flyttade 1814 till
Karlskrona. Till Sverige inkommo senare
även hans söner C. A. M. och G. A. M. Om
dem, deras brorson I. H. M. och C. A. M:s
son J. M. se nedan.
Ma’nkell, Carl Abraham, musiker
(1802—68); jfr släktart. M. var född i
Kristiansfeld i Slesvig, kom 1823 till Stockholm,
blev s. å. sånglärare i Klara skola, 1824
därjämte organist i Klara
kyrka och 1829 även
musikdi r. vid
Stockholms gymnasium
samt 1833 vid Nya
elementarskolan. M.
var en nitisk och
energisk sånglärare
och verkade ivrigt för
den populära sången
i Sverige. Han
anordnade även
konserter, där han bl. a.
upptog äldre
kyrko-kompositioner, var en
mycket flitig läroboksförfattare och skrev,
ehuru med mindre framgång, verk i
musikhistoria. Han utgav »Musikens historia»
(1864), »Sveriges tonkonst och melodiska
nationaldikt» (1853) samt flera sångsamlingar
och en koralbok. T. N.
Ma’nkell, Gustaf Adolf, orgelspelare
(1812—80), bror till C. A. M. Kom 1833 till
Stockholm, blev 1836
organist i Jakobs
kyrka och 1853 lärare i
orgelspelning vid Mus.
akad:s
konservatori-um. M. var på sin tid
Sveriges skickligaste
orgelspelare, gav
orgelkonserter i
huvudstaden samt utgav en
mängd studieverk för
orgel, bl. a. »Studier
för orgeln»,
»Orgelstycken, preludier och
fugor»,
»Orgelbiblio
tek», »Orgelnisten», »Orgelvännen». Hans i
god kyrkostil hållna kompositioner för orgel
finnas inströdda i dessa verk. T. N.
Ma’nkell, Ivar Henning, tonsättare
(1868—1930), brorson till C. A. M. och G. A. M.
Tog musiklärarexamen vid Konservatoriet
1891, var 1895—99 pianoelev av Lennart
Lundberg och sedan privatlärare i Stockholm
i piano och harmoni. M. gjorde sig känd som
kompositör i modern anda. Bland hans verk
kunna nämnas balladen »Flores och
Blanze-flor» för solo och orkester, »Legend» för
orkester, en pianokonsert, kammarmusik och
flera pianostycken. T. N.
Ma’nkell, Julius, militär, krigshistoriker,
politiker (1828—97), son till C. A. M. Blev
kapten 1865 och tog avsked ur krigstjänsten
1874. M. hade tidigt förvärvat omfattande
krigshistoriska
kunskaper och gjorde sig
snart känd som
framstående militär
läroboksförfattare. Ehuru
lantmilitär, inkallades
han 1864 i
kommittén för
sjöofficersutbildningens ordnande
och nedlade där ett
ytterst betydelsefullt
arbete. Han
framträdde som
krigshistoriker med en mängd
värdefulla arbeten,
bl. a. »Anteckningar rörande finska arméen»
och Finlands krigshistoria» (2 dir, 1870) samt
»öfversigt af svenska krigens och
krigsin-rättningarnes historia» (2 dir, 1890—1903).
1860—61 utgav han »Arkiv till upplysning
om svenska krigens och krigsinrättningarne»
historia». Även på den politiska historiens
område framträdde M. med en rad arbeten,
bl. a. »Om Gustaf II Adolfs politik» (1881) och
»Fälttåget i Norge år 1814» (1887), i vilka dock
hans brist på objektivitet och vetenskaplig
utbildning gör sig starkt gällande. Han
redigerade 1866—70 Krigsvet.-akad:s Tidskrift.
M. skrev också i aktuella militära och
försvarspolitiska problem, bl. a. i frågan om
Stockholms befästande. Tidigt entusiasmerad;
av tidens reform- och frihetsrörelser, deltog
M. 1863 under antaget namn i det polska
upproret; se härom N. Ahnlund i Personhist.
Tidskr. 1925. M. var en av stiftarna av
Nyliberala sällskapet (se d. o.) och stod där oftast
ytterst på vänstra flygeln. 1870—72 och 1890>
—96 var han led. av Andra och 1882—90 av
Första kammaren (1891—92 led. av
lagutskottet). M. tillhörde Lantmannapartiets inre
cirklar och var dess specielle sakkunnige i
försvarsfrågan. Som sådan utarbetade han
bl. a. partiets härordningsförslag till 1878 års
riksdag. M:s verksamhet som
riksdagspoliti-ker anknöt sig särskilt till skatte- och
rösträttsfrågor, i vilka han i regel intog en
utpräglat radikal ställning. Han var bl. a.
ordf, i 1893 års folkriksdag (se d. o.). Som
politiker visade M. prov på stor
självständighet och ärlig övertygelse, ehuru ofta en
smula doktrinärt bunden av sin ungdoms
demokratiska ideal. B. E-r.
Ma’nkell, Otto August, tecknare (1838—
85), brorson till C. A. M. Genomgick
Chalmers-ska slöjdskolan i Göteborg och 1858—63
bygg-nadsskolorna vid Konstakad. i Stockholm, blev
1867 t. f. lärare i lineartecknings- och
perspektivskolan samt 1878 ord. lärare i
perspektiv- och skugglära. M. utgav i litografiskt
färgtryck stora fågelperspektivutsikter över
> Göteborg» (1870), »Stockholm» (1871) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
