Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Mannerheim, ätt - Mannerheim, Aina Johanna, f. Erhnrooth - Mannerheim, Carl Erik - Mannerheim, Carl Gustaf (ämbetsman, zoolog) - Mannerheim, Carl Gustaf (riksföreståndare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
Manneken-Pis—Mannerheim, C. G. E.
798
I Almquists andliga utveckling torde
förhandlingarna i samfundet ha spelat en
mycket betydande roll. Det avtynade fram på
1820-talet; något formligt beslut om dess
upplösning är ej känt. Litt.: M. Lamm, »Studier
i Almquists ungdomsdiktning» (i Samlaren
1915); H. Olsson, »MannaSamfund» (ibid.
1924) och »C. J. L. Almquist före Törnrosens
bok» (1927). V. S-g.
Ma’nneken-Pis (av nederl. ma’nneken, liten
man, gosse), vattenkonst i Bryssel, se d. o.,
ep. 107.
Mannekä’ng (fr. mannequin), (led-)docka,
skyltdocka för provning, visning, avbildning
av dräkter; person, som till prov och reklam
bär modedräkt.
Manner, Kull e r vo Akilles, finländsk
politiker och publicist (f. 1880). Inträdde
1910 i redaktionen för det socialdemokratiska
partiets ledande organ, Työmies, och
invaldes s. å. i lantdagen. Då M. fick
fängelsestraff för majestätsbrott, tog han ej säte i
lantdagen förrän 1912. Han insattes i
grundlagsutskottet och blev 1917 talman.
Sedan efter maktlagens (se Finland, sp. 416)
antagande lantdagen av ryska
interimsrege-ringen upplösts, sökte M. trots detta beslut
förlänga dess verksamhet. Nya val ägde dock
rum, och en ny lantdag med borgerlig
majoritet sammanträdde, i vilken M. blev ordf, i
stora utskottet och ledamot i grundlags- och
utrikesutskotten. När det röda
folkkommissariatet 29 jan. 1918 bildades, blev M. dess
ordf. Han flydde i april 1918 till Ryssland,
där han trädde i bolsjevikernas tjänst. T. C.*
Mannerheim, svensk och finländsk ätt,
härstammar från köpmannen i Gävle, sedermera
bokhållaren i Palmstruchska banken
Henrik Marhein (1618—67), sannolikt
inflyttad från Holland. Dennes son
Augustin (1654—1732), adlad 1693 med namnet M.,
var en tid kommissarie i
exekutionskommis-sionen. Två hans söner blevo friherrar 1768;
den ene blev far till L. A. M. och C. E. M.
(om dem se nedan). C. E. M.
immatrikulera-des på Finlands riddarhus 1818 och blev
finländsk greve (primogenitur) 1824. Om hans
son C. G. M., dennes sonson C. G. E. M. och
den sistnämndes svägerska Aina M. se
nedan. C. G. E. M:s syster friherrinnan S
o-phie M. (1863—1928), som 1896—99 var g.
m. kammarherre Hj. Linder, blev 1904
översköterska vid allmänna sjukhusets i
Helsingfors kirurgiska avdelning. Som ordf, i
sjuk-sköterskeföreningen 1905—26 verkställde hon
en genomgripande reform i
sjuksköterskeut-bildningen. I sjuksköterskornas
sammanslutningar och på kongresser för internationellt
och nordiskt samarbete på sjukvårdens
område intog hon en ledande ställning och var
1922—25 ordf, i internationella
sjuksköterske-förbundet. B. Lesch; H. E. P.
Mannerheim, Aina Johanna, f. Ehrn
r o o t h, grevinna, finländsk sångerska,
mezzosopran (f. 1869 17/7); jfr släktöversikten.
Var elev av Yves Bax och madame Marchesi
i Paris, konserterade 1893 i Helsingfors och
vann berömmelse för sin vackra, välskolade
röst. Ingick 1896 äktenskap med bankdir.
greve C. E. J. Mannerheim och var 1903—15
bosatt i Stockholm. Under sina konsertresor i
Sverige, Norge och Danmark vann hon högt
anseende. Hon har även ofta sjungit i
Stockholm. T. N.
Mannerheim, Carl Erik, greve, finländsk
statsman (1759—1837), sonson till A. M.; se
släktöversikten. Blev 1783 andre, 1787 förste
major vid Äbo läns inf.-reg:te och deltog i
kriget 1788—90. M.
var medlem av
Anja-laförbundet, dömdes
till döden (1790) men
benådades. 1795 tog
han avsked ur
krigstjänsten och ägnade
sig åt skötseln av sitt
gods Villnäs i Lemo
socken nära Äbo.
Kallad att 1 aug.
1808 deltaga i val
av medlem för Äbo
läns ridderskap och
adel i den s. k.
Fin
ska deputationen (se Finland, sp. 409),
ifrågasatte han liksom övriga elektorer
de-putationens laglighet. Vid nytt valmöte 5
sept. ansåg han vidare motstånd fåfängt men
förklarade sig ha samma övertygelse som
förr och påyrkade, att den blivande
deputeraden skulle bindas av en instruktion. Hans
förslag vann bifall. Själv valdes han till
deputerad och blev sedermera deputationens
ordf. Med takt och skicklighet vidhöll han i
denna ställning sina två huvudsynpunkter:
att deputationen icke hade befogenhet att
besluta å finländska folkets vägnar och att
en lantdag borde sammankallas. Vid
lantdagen i Borgå 1809 var M. bl. a. ordf, i
ständernas finansutskott och blev 18 aug. s. å. led.
av regeringskonseljens ekonomiedep. samt chef
för kansliexpeditionen. 1816 blev han
landshövding över Äbo och Björneborgs län, 1820
därjämte led. av senatens ekonomiedep :s första
avd. och 1822 dettas vice ordf. 1824
upphöjdes han i grevligt stånd. M. anslöt sig i maj
1825 till senatens mot den despotiske
generalguvernören general Zakrevskij riktade
hemställan till Alexander I men misstroddes dock
av en del av sina kolleger. Nedstämd begärde
han avsked och entledigades i mars 1826 från
sina ämbeten. Hans efterlämnade
»Egenhändiga anteckningar» äro offentliggjorda i Sv.
Litt.-sällsk :s i Finland Förhandlingar och
Uppsatser, 35, 1921 (tr. 1922). Litt.: B. Lesch,
»C. E. M.», I (1924). M. G.S. (H. E.P.)
Mannerheim, Carl Gustaf, greve,
finländsk ämbetsman, zoolog (1797—1854); se
släktartikeln. Tjänstgjorde växelvis i
förvaltningen och vid domstolarna samt blev
slutligen president i Viborgs hovrätt. Fint
bildad, intelligent och för sin tid frisinnad,
övade han stort inflytande, bl. a. på
tillkomsten av univ:s statuter av 1852. Han
arbetade även för utvidgad användning av
finska språket i det offentliga livet. Från
ungdomen intresserade sig M. för zoologi,
särskilt skalbaggarna, och blev med tiden
europeisk auktoritet på detta område. Hans
skrifter utgöras av specialavh. Hans dyrbara
samlingar inköptes av Helsingfors univ. Led. av
sv. Vet.-akad. (1852). E-k N-d.
Mannerheim, Carl Gustaf Emil, frih.,
finländsk riksföreståndare (f. 1867 */•),
son-sons son till C. E. M. Fick sin militära
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
