Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Mapia—Mara
830
Paris’ univ., var i tjänst hos Henrik II av
England och blev 1197 ärkedjäkne i Oxford.
M:s av äldre författare omtalade betydelse
för Artursromanernas utveckling anses
numera tvivelaktig; full visshet i saken kan
dock icke sägas vara uppnådd. Däremot är
den underhållande anekdot- och
berättelsesamlingen »De nugis curialium» (Om
hovmännens tidsfördriv; utg. av Th. Wright 1850;
eng. övers. 1924) säkert M:s verk; här riktas
skarp satir mot förhållandena inom stat och
kyrka. Det historiska materialet i denna
skrift är av stort värde. O. W-n.
Ma’pia, Bunajöarna, S : t David
islands, Freewill, nederl. atoll i
Stora oceanen, n. om Geelvinkbukten på Nya
Guinea. Består av små korallöar på en
gemensam sockel, bevuxna med kokospalmer.
M. har tidigare bebotts av en karolinstam.
Trepangfiske.
Maqämer, se Arabiska
litteraturen, sp. 1210, och H a r i r i.
Ma’qqari, A b u -1 - A b b ä s Ahmed bin
Muhammed el - M., arabisk
historieskrivare (f. kort före 1591, d. 1632). M:s
skildring av det arabiska väldet i Spanien, av
stort historiskt värde, utgavs 1840—43 i eng.
övers, av P. de Gayangos samt 1858—61 på
originalspråket av R. Dozy m. fl. (i »Analectes
sur 1’histoire et la littérature des arabes
d’Espagne», II). (P. L.)
Maqrlzi, Taql e d - d i n Ahmed bin
Ali bin Abdelqädir bin
Muhammed el- M., arabisk historieskrivare och to-
pograf (1364—1442). Bland M:s många,
mestadels kompilatoriska skrifter märkas en
historisk och topografisk beskrivning över
Egypten (ett utdrag, omfattande kopternas
historia, utgavs av F. Wüstenfeld 1845) och en
historia om de ajjubidiska och mamlukiska
härskarna i Egypten (till stor del övers, av
E.-M. Quatremère i »Histoire des sultans
mamlouks de 1’Égypte», 1837—41). (P. L.)
Maquet [makä’], A u g u s t e, fransk
författare (1813—88), var på 1840-talet den
trägnaste medarbetaren i A. Dumas d. ä:s
romaner och dramatiseringarna av dem. M. har
själv inför domstol gjort gällande, att han
åtm. till hälften författat flera av Dumas’
ryktbaraste arbeten, däribland »Les trois
mousquetaires», »Vingt ans après» och
»Monte-Cristo», och även fått detta
medar-betarskap rättsligt erkänt. På egen hand
skrev M. ett tiotal romaner, bl. a. »Le comte
de Lavernie» (1854; sv. övers. 1864). Kj. S-g.
Mar [mä], earler av. Sedan 1200-talets mitt
tillhörde earlerna av M. den skotska
högadelns mäktigaste män. Den gamla keltiska
ätt, som innehaft titeln, utslocknade 1377.
Titeln bars sedan av medlemmar av ätterna
Stuart och Cochrane m. fl. samt tillerkändes
1565 John Erskine (d. 1572) på grund
av hans härstamning från en av dess keltiska
bärare. Han deltog i resningen mot Maria
Stuart efter hennes giftermål med Bothwell,
blev i sept. 1571 Skottlands regent och var
som sådan endast ett redskap åt Morton.
Sonen John Erskine, 2:e earl av M. (1558
—1634), deltog 1582 i konung Jakob VLs
bortrövande, måste 1583 fly till England men
återkom 1585, återfick titel och inflytande
samt mottog 1601 vid en beskickning till
John Erskine, 6:e earl
av Mar.
drottning Elisabet hennes försäkran, att
Jakob skulle efterträda henne på Englands tron.
— John Erskine, 6:e earl av M. (1675—
1732), var den egentlige ledaren av 1715 års
jakobitiska resning i
Skottland. Han hade
1714 jämte flera andra
ledande tories mist
sitt ämbete (han var
statssekr.). I aug.
1715 reste han
förklädd till Skottland,
lät i sept. resa
pretendenten Jakob
Edvards standar men
blev 13 nov. s. å.
slagen vid Sheriffmuir
av en kunglig här
under hertigen av
Ar-gyll. Resningen var
sålunda redan
misslyckad, då
pretenden
ten i dec. kom till Skottland, och M. måste
i febr. 1716 med sin herre fly till
Frankrike. Han hade sedermera betydande andel
i försöken 1716—17 att vinna svensk hjälp
för jakobiternas sak. 1721 mottog han
emellertid i hemlighet en pension från Georg I,
och 1724 lämnade han definitivt
pretendentens tjänst. Den 1716 förverkade
earlvärdigheten återfick ätten Erskine genom
parlamentsbeslut 1824. V. S-g.
Mara, hebr., »bitterhet», enl. 2 Mos. 15: 23
—25 israeliternas första läger i öknen, där
Mose gjorde det bittra vattnet sött genom
att däri kasta ett slags trä. (S. H-r.)
Mära, skt, »dråp», »död», »pest», i den
buddistiska mytologien ett slags djävul, som
söker att antingen med sinnliga njutningar
locka el. med våld skrämma Buddha att
uppge sitt verk för världens förlossning ur
åter-födelsens band. M:s ursprung och
motsvarighet i bramansk mytologi äro oklara. — Jfr E.
Windisch, »Mära und Buddha» (1895), och J.
Charpentier, »Ur Indiens klassiska litteratur»
(1920), s. 95 ff. J. Ch-r.
Mara el. P a m p a s h a r e, Dolichotis
pata-gönica, gnagare av släktet Dolichotis,
tillhörande fam. marsvinsdjur, Caviidae. Den
förekommer i Patagoniens ökentrakter och
erinrar något om en hare, ehuru benen äro längre
och öronen kortare. Den är ett skyggt och
snabbt djur, som är i rörelse huvudsaki. om
dagen och lever av gräs. Jagas av indianerna
Mara, Dolichotis patagonica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
