Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mara el. Pampashare - Mara (under sömnen) - Mara, Gertrud Elisabeth, f. Schmeling - Marabou (chokladfabrik) - Marabustork el. Marabu - Marabut - Maracaibo - Maragall, Joan - Marais - Marajó - Máramaros-Sziget - Maramures - Maranatha - Maranhão - Marañon - Marantaceae, Marantacéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Mara—Marantaceae
832
Marabustork, LeptoptHus crumeniferus.
för den mjuka, täta, brungrå pälsen.
Boghöjden uppgår till 45 cm. T. P.
Mara (av outredd grundbetydelse; dets.
som eng. nightmare, fr. cauchemar, it. incubo,
lat. i’ncubus), känsla av kvävning, beklämning
el. tryckande tyngd över bröstet under
sömnen. Den medför ofta ett häftigt
uppvaknande med ängslan och oro. Dess orsaker
kunna vara mångahanda (hjärtsjukdomar,
neurasteni, digestionsrubbningar o. s. v.). —
Av »maran» skapade folktron tidigt ett
trolldomsväsen. I Norden tänkte man sig m.
i skepnad av en kvinna, som smög sig in i
rummet genom nyckelhålet el. genom den
smalaste springa och sedan satte sig grensle
över den sovandes bröst (»ridas av maran»).
Då m. ansågs ej kunna komma upp till den
sovande utan att först stiga i hans
fotbeklädnad, ställde man sina skodon under sängen
med tåspetsarna utåt. M. troddes »rida» ej
blott människor utan även hästar, vilkas
manar hon gärna sammantrasslar (m a r t o v o r).
Män ha, särskilt på 1600-talet, burit
»mar-lockar» el. flätade »kärlekslockar» såsom
lyc-kobringande och skyddande mot sjukdom. M.
ansågs även orsaka markvast el. h ä
x-kvast (se d. o.), på vilken hon gärna red;
den uppspikades därför i stallet, för att hästen
skulle slippa den besvärliga ryttarinnan. Om
markyss se H e r p e s. (N. E. H.)
Mara, Gertrud Elisabeth, f.
Schme-ling, tysk sångerska (1749—-1833). Efter att
först ha framträtt som violinist övergick hon
1763 till sången och erhöll undervisning av
Paradisi i London. 1766—71 sjöng hon i
Gewandhaus i Leipzig. Hon var sedan
engagerad i Berlin till 1780, kom 1782 till Paris
och firade där lysande t~iumfer. Hon ansågs
då som samtidens yppersta sångerska. Efter
1785 siöng hon bl. a. i Italien och Ryssland och
dog i Reval. Biogr. av A. Niggli (1881). T. N.
Marabou [-bo], chokladfabrik, se S u n d b
y-b e r g.
Marabustork el. M a r a b ü, Lepto’ptüus
crumeni’ferus, till fam. krävstorkar (se d. o.)
hörande fågel från det tropiska Afrika.
Huvud och hals äro röda och nästan nakna,
ryggsidan mörkgrön med mattsvarta ving- och
stjärtpennor, undersidan vit. De duniga, vita
undre stjärttäckarna gå i marknaden under
namn av marabufjädrar. M. är ytterst glupsk
och för ett levnadssätt, som i hög grad erinrar
om gamarnas, tills, m. vilka fåglar den också
uppträder. Trots sin skygghet kan den lätt
tämjas. I Östafrika är den fridlyst, enär den
gör nytta som renhållningshjon. T. P.
Marabüt, se M a r b u t.
Maracaibo [-kåRcoå], huvudstad i staten
Zu-lia, n. v. Venezuela; 74,767 inv. (1926). M.
ligger på v. stranden av Ma r a c a i bo s j ö n
(en kryptodepresSion, 13,600 kvkm, 250 m
•största djup), nära dennas utlopp i M a r
a-c a i b o v i k e n av Karibiska havet. M. är
Venezuelas främsta exporthamn för kaffe och
oljeindustriens medelpunkt. Biskopssäte.
Maragall [maraga’lj], J o a n, ryktbar
ka-talansk skald, journalist (1860—1911). Var
en av den litterära katalanska renässansens
mest betydande författare, översatte Goethe
och påverkades av honom. K. A. H.
Marais [marä’], fr., »träsk», under franska
revolutionen benämning på det moderata
partiet i konventet, i vars samlingssal det
intog de nedersta bänkarna, i motsats till
radikalerna, la Montagne (se Berget).
Marajå [mara^å’], ö i brasil. staten Parå,
mellan Amasonfloden och Rio Para. Är jämn
och låg, täckt av savann och urskog.
Måramaros-Sziget [mä’ramaråj-si’gät], se
Sighetul.
Maramures [-mo’rej], ung. Maramaros, rum.
provins i n. v. Transsylvanien, genomfluten av
Theiss; 8,383 kvkm, omkr. 520,000 inv. (1927).
Bergigt och rikt på skog, måste det importera
spannmål men exporterar trä och salt.
Maranätha, ett av Paulus i 1 Kor. 16: 22
använt, trol. inom den första församlingens
gudstjänstliv brukligt arameiskt uttryck med
betydelsen »Du vår Herre, kom!» Jfr Joh.
Upp. 22: 20. E. A.
Maranhäo [maranjä’ä], stat i n. ö.
Brasilien, mellan floderna Gurupy och Parnahyba
samt Atlanten och Tocantins; omkr. 400,000
kvkm, 874,337 inv. (1920; beräknat till
1,120,000 år 1929). Huvudnäring är i
kustlandet jordbruk (kaffe, socker, ris, bomull,
maniok och bönor m. m.), i det inre
boskapsskötsel. Befolkningen är mest negrer och
mu-latter, endast få vita finnas, indianerna
tillhöra gös- och tupfstammarna. Huvudstaden,
Säo Luiz do Maranhäo, 52,929 inv. (1920),
ligger på en ö i Maranhäoviken. Grundlädes
1612 av fransmän, som dock snart fördrevos
av portugiserna.
Maranon [maranjå’n], källflod till
Amasonfloden (se d. o.).
Marantaceae, Marantacéer, tropisk,
företrädesvis amerikansk växtfam. bland
mo-nokotyledonerna, närbesläktad med fam.
Can-naceae och liksom denna med endast en, mer
el. mindre kronbladslikt utbildad ståndare,
som bär en knapphalva på ena sidan. Bladen
äro breda, tvåsidigt ställda och försedda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
