Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Margräs—Maria
862
Paul Margueritte.
Margräs, bot., se Rörsläktet.
Margueritte [margri’t], P a u 1 (1860—1918)
och Victor (f. 1867), franska författare,
söner till den vid Sedan fallne generalen A
u-g u s t e M. Paul M. skrev först ensam, starkt
påverkad av Zola, en
rad sociala romaner,
bland vilka »Tous
quatre» (1885),
»Pascal Géfosse» (1887) och
»La force des choses»
(1891) förtjäna
ihåg-komrnas. Sitt
samarbete med brodern,
officer till 1895, inledde
han 1897 med bl. a.
den omtyckta
barnberättelsen »Poum».
Zo-las för den
militära äran
nedsättande skildringar från
fransk-tyska kriget uppkallade bröderna
till ett vältaligt gensvar i form av en
stor romantetralogi, »Une époque» (1898
—1904), ägnad faderns minne. Bäst äro de
första delarna, »Le désastre» (1898; »Kamp
och nederlag», s. å.) och »Les trongons du
glaive» (1901; »Med brusten klinga», s. å.). I
tio år fortsattes detta samarbete; huvudsaki.
äktenskapliga problem och reformer på
sexual-lagstiftningens område avhandlades i
brödernas senare romaner. En herostratisk
ryktbarhet har Victor M. fått genom sina tendentiösa
skildringar av en erotiskt fördomsfri kvinnlig
ungdoms lössläppta liv i »La gargonne» (1922;
»Ungkarlsflickan», 1923), som följts av flera
romaner i samma stil och även dramatiserats.
Monogr. av E. Pilon (1905). Kj. S-g.
Marheineke [-hai’neke], till 1823 M a r h e
i-necke, Philipp Konrad, tysk lutersk
teolog (1780—1846), prof, och konsistorialråd,
var en huvudrepresentant inom teologien för
den »Hegelska högern», som strävade att
uppvisa identiteten mellan grundtankarna i
Hegels filosofi och den gamla kyrkoläran. Hans
huvudarbete är »Grundlehren der Dogmatik
als Wissenschaft» (1827; äldre uppl. med
annan titel 1819). G. A-n.
Marholm, Laura, se Hansson, Ola.
Mari, Tjeremissernas autonoma
område, autonomt område i Sovjetryssland
på vänstra stranden av mellersta Volga, ö.
om Nizjnij-Novgorod; 23,525 kvkm, 482,100
inv. (1926). Huvudstad: Krasnokoksjajsk
(4,267 inv.).
Margretelunds slott.
Maria (hebr. mirjam) heter enl.
evangelierna Jesu moder. Den fortbildning
betraktelsen av hennes historiska gestalt fått inom
den kristna församlingen reflekteras redan i
de traditioner om Jesu födelse, vilka
återgivas av Matt, och Luk. Bekant är den
framställning, vilken i Jesusbarnets avlelse ser
verkan av helig Ande och kraft från den
Högste, som överskyggar Herrens tjänarinna.
Utom det faktum, att M. var Jesu moder och
hustru till timmermannen Josef i Nasaret,
hör till den historiska kärnan i den
nytesta-mentliga traditionen om M. den uppgift i
Mark. (3: 21, 31 ff.; jfr Matt. 12: 46 ff., Luk.
8: 19 ff.), som berättar om huru Jesu moder
och bröder söka Jesus; de betrakta honom
som »från sina sinnen» och söka bringa
honom till rätta. Enl. Mark. 6: 3 (jfr Matt.
13: 55 ff., Joh. 6: 42) bodde M. vid tiden för
Jesu offentliga uppträdande i Nasaret;
mannen synes redan vara död. Jesus uppgives ha
»systrar», och fyra bröder till honom nämnas
vid namn. I Joh. evang. uppträder M.i samband
med berättelsen om bröllopet i Kana (kap. 2).
Hon står vid korset, och den Korsfäste
anförtror henne åt sin älskJingslär junge (19: 25
ff.). Enl. Apg. 1: 14 har M. i likhet med Jesu
bröder hört till den första församling, som
bildades kring tron på den uppståndne. Den
nytestamentliga Mariabilden omhändertogs
redan tidigt av legendbildningen (varom den
apokry fiska litteraturen rikligen vittnar).
Åt »Guds moder» har inom den romerska
kyrkan ända in i vår egen tid ägnats en rikt
utgestaltad kult. — Jfr M ariabilder.
Mar ia fes ter och M a r i a k u 11. E. A.
Maria, namn på flera kvinnor i N. T. Utom
Jesu moder förekomma: 1. M., Jakob den
yngres och Joses’ moder, jämte M. från
Magdala nämnd bland kvinnor, som på
avstånd åsågo korsfästelsen (Mark. 15: 40). Hon
var ock vittne till begravningen (15: 47) och
mottog uppenbarelse av den uppståndne
(Mark. 16: 1). — 2. M., Klopas’ hustru (el.
dotter), är en av de kvinnor, som enl. Joh.
19: 25 befinna sig vid Jesu kors. Olika
meningar råda huruvida hon bör identifieras
med den förut nämnda. — 3. M. från
Magdala, en ort vid Gennesaret (M.
Magdalena), hör också — enl. såväl Mark. 15: 40
som Joh. 19: 25 — till de vid korsfästelsen
närvarande. Enl. Joh. 20 gick M. ensam på
påskdagsmorgonen till graven. Hon har enl.
Luk. 8: 2 av Jesus botats för besatthet.
Konstens framställning av den »botfärdiga
Magdalena» beror på den kombination man gjort
med berättelsen om synderskan i Simons hus
i Luk. 7. — 4. M., jämte sin syster Marta
omtalad i Luk. 10: 38—42. De bodde med sin
broder Lasarus i Betanien (Joh. 11). Enl.
Joh. 12: 3 smorde hon Jesu fötter vid ett
gästabud i Betanien sex dagar före
döds-påsken (jfr ock Mark. 14: 3 ff. och Matt.
26: 6 ff.). — 5. M., moder till Johannes
Markus, ägde (enl. Apg. 12: 12) ett hus i
Jerusalem, där lärjungarna kommo samman. —
6. M., en kvinna, till vilken Paulus i Rom.
16: 6 sänder en hälsning. E. A.
Maria, svenska furstinnor.
1. M. av Pfalz (1561?—89), dotter till
Ludvig VI av Pfalz och Elisabet av Hessen,
förmäld med sedermera konung Karl IX 1579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
