Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Maria Amalia Franciska Helena (dansk prinsessa) - 1. Maria (Mary) I Tudor (engelsk drottning) - 2. Maria av Modena (engelsk drottning) - 3. Maria II Stuart (engelsk drottning) - 1. Maria av Brabant (fransk drottning) - 2. Maria Stuart (fransk drottning) - 3. Maria av Medici (fransk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Maria
866
sinne för välgörenhet och affärsliv vann hon
stor popularitet och övade stort inflytande
på svärfadern. Hon hade fyra söner och en
dotter. P. E-t.
Maria (eng. Mary), engelska drottningar.
1. M. I Tu d o r (1516—58), dotter till
Henrik VIII och hans första gemål, Katarina av
Aragonien. Fick en vårdad uppfostran i
strängt katolsk anda
och gjordes redan i
späda år till föremål
för växlande
giftermålsplaner i samband
med faderns
utrikespolitik. Faderns
skils-mässoplaner ändrade
M:s ställning; hon
blev, sedan Henriks
nya gemål, Anna
Bo-leyn, fött honom
dottern Elisabet, genom
en parlamentsakt
förklarad illegitim (1533).
Efter Anna Boleyns avrättning (1536) kom
det till försoning mellan M. och fadern; hon
nödgades erkänna konungens supremati över
kyrkan och förklara sina föräldrars äktenskap
olagligt men blev i gengäld bättre behandlad
än förut. 1544 lät Henrik parlamentet
tillerkänna M. tronföljden efter hans son Edvard
(om denne doge barnlös) och de äkta barn
Henrik ytterligare kunde få. Edvard VI
förmåddes i juni 1553 av hertigen av
Northum-berland att i M:s ställe till efterträdare utse
lady Jane Grey (se d. o.). M. flydde efter
Edvards död (6 juli s. å.) till Norfolk, där
hon vann erkännande från alla håll. Redan
19 juli utropades hon i London till drottning
och kröntes 1 okt.
Den katolska trons återställande i England
var M:s allt behärskande huvudsyfte som
re-gent. Till en början avskaffade parlamentet
de under Edvard VI tillkomna förändringarna
i kyrkostyrelsen. Den allmänna motviljan
mot M:s planer på äktenskap med Karl V:s
son Filip (sedermera Filip II av Spanien) och
farhågor för de av Henrik VIII indragna
kyrkogodsens återställande föranledde jan.—febr.
1554 tre uppror, av vilka Wyatts i Kent var
farligast. Efter deras kuvande avrättades
upprorsledarna och även den oskyldiga Jane
Grey. Parlamentet nödgades ge sitt
samtycke till det spanska giftermålet, som ingicks
i Winchester 25 juli 1554. Filip blev M:s
medhjälpare i styrelsen men tillerkändes ej
arvsrätt. Han lämnade England redan i aug.
1555 och återkom endast på ett kortare
besök mars—juli 1557, då han förmådde M. att
(juni) förklara Frankrike krig. Försoningen
med Rom förkunnades högtidligt nov. 1554. De
hårda lagarna mot kättarna återupplivades,
och inemot 300 avrättningar av protestanter
företogos (till martyrerna hörde Ridley,
Lati-mer och Cranmer). Drottningen fick därför av
senare protestantiska hävdatecknare
vedernamnet »den blodiga M.», men numera är
historieskrivningen benägen att fritaga henne
personligen från blodtörstig grymhet. Jfr
A. Zimmermann, »M. die Katolische» (1890),
•och J. M. Stone, »History of Mary I, queen of
.England» (1901). V. S-g.
2. M. av M o d e n a, Jakob II :s gemål
(1658—1718), dotter till heitig Alfons IV av
Modena. Ludvig XIV utsåg henne till Jakobs
gemål, och påven uppmuntrade henne ivrigt
att genom detta giftermål bidraga till
»Englands omvändelse». Bröllopet ägde rum 1673.
En son och fyra döttrar avledo i späd ålder,
och födelsen av hennes andre son, Jakob, den
blivande »äldre pretendenten», 10 juni 1688
föranledde allmänna men grundlösa
misstankar för att ett svek skulle ha begåtts för att
skaffa landet en katolsk tronarvinge. Vid
revolutionens utbrott flydde hon med sin
späde son till Frankrike (dec. 1688). Hon dog
i S:t-Germain. Litt.: M. Haile, »Queen Mary
of Modena» (1905). V. S-g.
3. M. II S tu a r t, samregent med Vilhelm
III (1662—94), dotter till Jakob II och hans
första gemål, Anna Hyde. Hon fick en
anglikansk uppfostran och blev 1677 g. m. Vilhelm
av Oranien,
ståthållare i
Nederländerna; äktenskapet blev
barnlöst. Vilhelm
försummade henne rätt
hänsynslöst, och först
1688 tyckes ett bättre
förhållande ha inträtt
mellan makarna,
sedan Vilhelm fått klart
för sig, att hon, i
händelse hon kallades till
Englands tron, skulle
dela den med sin make
och helt överlåta
re
geringsbestyren åt honom. Vid revolutionen
stod M. hela tiden lojalt på Vilhelms sida och
vägrade bestämt att ensam mottaga kronan.
Vilhelm och M. kröntes 11 april till regenter
i England, och de avlade 12 maj i Whitehall
inför tillstädesvarande skottar ämbetsed som
regenter även i Skottland. M. var from och
välgörande samt ivrade för den allmänna
moralens höjande. Till M:s minne och enl.
hennes plan upprättade Vilhelm det stora
sjukhuset i Greenwich för sjömän. — M:s
»Me-moirs and letters» äro utg. av R. Doebner
(1886). Litt.: Holl. monogr. av F. J. L. Krämer
(1890). V. S-g.
Maria (fr. Marie), franska furstinnor.
1. M. a v B r a b a n t (d. 1321) förmäldes
1274 med Filip III av Frankrike; fr. monogr.
av M. Hubert (1904).
2. M. S t u a r t, Frans II :s gemål, se M
a-ria Stuart.
3. M. a v M e d i c i, Henrik IV:s andra
gemål (1573—1642), dotter till storhertig Frans
1 av Toscana. M.
förmäldes 1600 med
Henrik IV.
Äktenskapet blev ej lyckligt,
då M. var häftig och
svartsjuk och Henrik
otrogen. Efter
mordet på Henrik
övertog M. regeringen för
sin omyndige son
Ludvig XIII. Om
hennes italienske
gunstling d’Ancre se d. o.
1619 var M.
nomi
XIII. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
