Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
Maria
870
Hon födde 20 mars 1811 den efterlängtade
tronarvingen, »konungen av Rom». M. L. var
vacker men föga begåvad ocb hade svag
karaktär. Så länge Napoleon hade makten, var hon
honom blint tillgiven
men övergav honom i
olyckans stund utan
tvekan. 1814 lät hon
sig bortföras jämte
sonen till Österrike
och vägrade att
komma till Paris under
de »hundra dagarna».
M. L. tillträdde 1816
regeringen i
hertig-dömet Parma, som
1815 tillerkänts
henne. Hon äktade 1822
morganatiskt sin
hov
chef, österrikaren greve Adam Neipperg (1775
—1829), som trol. redan 1814 blivit hennes
älskare; de hade en son, hertigen av
Monte-nuovo. 1834 gifte hon om sig med sin nye
hovehef, greve Charles de Bombelles (1785—
1856, fransk emigrantson). Litt.: Fr. monogr.
av F. Masson (1902) och E. Gachot (1912),
eng. av Edith Cuthell (2 bd, 1911).
8. Maria Amalia (fr. Marie Amélie),
Ludvig Filips gemål (1782—1866), se
Ludvig, franska konungar, sp. 258. B. H-d.
Maria, regentinna över Nederländerna,
kej-sar Karl V :s syster, se Maria, drottningar
av Ungern, 2.
Maria, drottningar av Portugal.
1. M. I (1734—1816) var dotter till
konung Josef Emanuel och blev 1760 g. m. sin
farbroder, sedermera titulärkonungen Peter
III. Hon efterträdde 1777 sin fader som
Portugals regent. M:s svaga förstånd övergick
efter hennes äldste sons död 1788 i öppet
vansinne; från 1792 var hennes andre son, Johan
(jfr d. o., sp. 1096), regent.
2. M. II da Gloria (1819—53) var
dotter till kejsar Peter I av Brasilien, som
1826 avstod från Portugals krona till förmån
för sin dotter. Först efter långa strider (se
Portugal, historia) kunde M. 1833 krönas
i Lissabon. Hennes regering fylldes av
för-fattningsstrider och uppror. Den nyckfulla
och okunniga drottningen, som helt
behärskades av en aristokratisk hovkamarilla, bidrog
indirekt i väsentlig mån till anarkiens
tillväxt. M. var två månader g. m. hertig
August av Leuchtenberg (d. 1835) och sedan
1836 med prins Ferdinand av Sachsen-Koburg
och Gotha. (Ä. S-n.)
Maria (ry. Marija). 1. M. A 1 e x a n d r o
v-n a, rysk kejsarinna, se Alexander II. —
2. Se Maria F e d o r o v n a.
Maria (eng. Mary), skotska drottningar.
1. M. av G u i s e, även kallad M. av
Lo thringen, Jakob V:s gemål, sedermera
regentinna i Skottland (1515—60), dotter till
Claude de Guise samt äldre syster till de
franska katolikernas båda ledare Frangois och
Charles de Guise (se Guise, sp. 1233). Hon
blev 1534 g. m. Ludvig av Orléans, hertig av
Longueville, änka 1537 och ingick 1538 nytt
gifte, med Jakob V av Skottland. Änka efter
Jakob i dec. 1542, nödgades hon som regent
under sin späda dotter Marias (se nedan, 2)
minderårighet erkänna earlen av Arran men
blev i sept. 1543 medlem av rådet och efter
mordet på kardinal Beaton (1546) den faktiskt
ledande i regeringen. 1554 utsågs hon
formligen till Skottlands regentinna. Under
oupphörliga tvister med de maktlystna
adelsmännen fullföljde hon en starkt franskvänlig
politik i nära samförstånd med sina bröder i
Frankrike. M. var viljestark och snarrådig.
Jfr biogr. i Agnes Stricklands »Lives of the
queens of Scotland», I—II (1850). V. S-g.
2. M. S tu a r t (eng. Mary, queen of Scots),
se Maria Stuart.
Maria (sp. Maria), spanska drottningar.
1. M. L u i s a, Karl IV:s gemål (1751—
1819), dotter till hertig Filip av Parma. M.,
som var konungen i alla avseenden
överlägsen, blev regeringens drivande kraft men kom
senare att helt behärskas av sin ryktbaraste
älskare, Godoy (se d. o.).
2. M. Kristina (sp. Cristina),
Ferdinand VII:s fjärde gemål (1806—78), dotter
till konung Frans I av Bägge Sicilierna. M.,
som ägde både skönhet och intelligens,
påverkade konungen att
genomföra den s. k.
pragmatiska
sanktionen av 1830 om
kog-natisk tronföljd, var
igenom hon ådrog sig
sin svåger don Carlos’
(se d. o.) hat. Vid
Ferdinands död 1833
utropade M. sin
dotter Isabella till
drottning och regerade
sedan som förmyndare
till 1840. Om
striderna under denna tid
mellan hennes anhängare, cristinos, och don
Carlos’, carlistos, se Spanien, historia. M.
måste 1840 lämna landet men återvände 1844
och utövade därefter alltjämt ett betydande
inflytande på politiken. — Hon ingick — tre
månader efter sin makes död — hemligt
äktenskap med livgardisten don Fernando
Mu-noz, som 1844 upphöjdes till hertig av
Rian-zares och grand av Spanien.
3. M. Kristina, Alfons XII:s gemål
(1858—1929), dotter till ärkehertig Karl
Ferdinand av Österrike. Vid konungens död 1885
förordnades M. till regentinna och kvarstod
som sådan, tills sonen Alfons XIII 1902 blev
myndig. Jfr monogr. av Rubio (1905) och
M. Alonso (1914). (Ä. S-n.)
Maria, drottningar av Ungern.
1. M. (omkr. 1370—95), äldsta dotter till
Ludvig I av Ungern och Polen. Efterträdde
sin fader 1382 under förmynderskap av sin
moder, Elisabet. Polen hyllade emellertid M:s
syster Hedvig, och Ungerns stormän inkallade
Karl III av Neapel. Karl mördades 1386, men
s. å. föllo M. och Elisabet i händerna på hans
kroatiska anhängare, som läto strypa
Elisabet. M., som 1385 äktat sedermera kejsar
Sigmund, befriades, och hennes make övertog
regeringen i Ungern. M. dog barnlös.
2. M., konung Ludvig II:s gemål, senare
ståthållarinna i Nederländerna (1505—58),
dotter till Filip den sköne (se Filip, sp. 327)
och Johanna av Kastilien. M. äktade 1522
Ludvig II av Ungern och Böhmen, som
stupade vid Mohäcs 1526. Karl V satte 1531 sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
