Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Maria Stuart
878
lands tron såsom närmaste legitima arvinge
med underkännande av Elisabets
tronföljds-rätt. Förverkligandet av de engelska
tronanspråken blev M:s ledande politiska idé, och
detta vållade den dödliga ovänskapen mellan
henne och Elisabet, som alltjämt fruktade, att
M., stödd på de engelska katolikerna och
främmande hjälp, skulle stöta henne själv som
illegitim från tronen. Efter Frans II :s död
(5 dec. 1560) sökte M. stärka sin position
genom planer på nytt giftermål, antingen med
den späde Karl IX av Frankrike el. med Filip
II :s av Spanien son don Carlos. Sedan båda
planerna strandat, begav sig M. aug. 1561 till
Skottland, där befolkningens protestantiska
flertal avskydde hennes katolska tro och
lättfärdiga franska seder. Hon hade nu bortlagt
titeln drottning av England och inledde genom
sin förtrogne minister Maitland of Lethington
resultatlösa förhandlingar om ett närmande
till Elisabet. I Skottland upptog hon sin
halvbror James Stuart, earl av Moray, det
engelsk-protestantiska stormanspartiets
ledare, bland sina främsta rådgivare. Elisabet
sökte som av engelska regeringen
understödd friare till M. framskjuta sin
gunstling Robert Dudley, earl av Leicester. Av
politiska skäl kastade M. nu sina blickar på sin
unge kusin Henry Stuart, lord Darnley,
närmast därför att han genom sin moder, Henrik
VIII:s systerdotter, näst M. själv hade de
bästa arvsanspråken på Englands tron. För
Darnley, en vacker men karaktärslös yngling,
torde hon under hans besök vid hovet febr.
1565 ha intagits av ett häftigt fastän
övergående tycke. Då den spanska
giftermålsplanen kort därpå definitivt misslyckades, lät
M. skaffa påvlig dispens för äktenskap med
Darnley och firade, trots Elisabets protester,
sitt bröllop med honom i Holyroods kapell
29 juli s. å. Han erhöll kungatitel men ej
medregentskap. Ett protestantiskt
upprors-försök nedslogs i okt., Moray måste fly till
England, och katoliseringspolitiken skärptes
under påverkan av M:s sekr. och gunstling
italienaren David Rizzio (se d. o.j. Några
missnöjda protestantiska stormän bildade då
en sammansvärjning mot Rizzio och lockade
Darnley att medverka. Rizzio mördades av
de sammansvurna 9 mars 1566 nästan inför
ögonen på M. Darnley, som släppt in
mördarna i hennes gemak, vanns dagen därpå
av M. över på hennes sida och flydde med
henne på natten till Dunbar, där Bothwell
samlat trupper till hennes hjälp. Redan 18
mars kunde M. med denna armé under folkets
jubel hålla sitt intåg i Edinburgh. Då
Darn-leys andel i sammansvärjningen blev fullt
klar för M. (april), intogs hon alltmer av
förakt för honom. Sonen James’ födelse (19
juni) framkallade ingen ändring häri, och
då Moray åter togs i gunst, började
Darnley frukta för de av honom förrådda
sam-mansvurnas hämnd och planerade flykt till
Frankrike. M. åter vände vid denna tid
sin passionerade ynnest till den brutalt
kraftfulle Bothwell. Då Darnley i dec. under
besök hos sin fader i Glasgow insjuknade i
kopporna, reste hon emellertid till honom, en
låtsad försoning kom till stånd, och M. förde
honom till Edinburgh i uppgivet syfte, att
han där skulle hastigare återställas till häl-
Maria Stuart. Kritteckning av Fr. Clouet.
san. En sammansvärjning mot Darnley hade
några veckor tidigare ingåtts (av Maitland,
Bothwell m. fl.) med förbindelser med bl. a.
Moray och Morton och med drottningens
vetskap, även om man hållit henne i
okunnighet om planens detaljer. Den sjuke Darnley
hade inkvarterats i ett ensligt liggande hus
strax utanför stadsmuren. M. besökte honom
där senast 9 febr. 1567 på kvällen; natten till
följ, dag förstördes huset genom en
krutexplosion, och i trädgården strax intill
anträffades Darnley strypt. Allmänna meningen
utpekade genast Bothwell som mordets
anstiftare. En lättvindig undersökning
anställdes, och denne frikändes 12 april från all del
i mordet. På väg från Stirling till Edinburgh
blev M. 24 april, säkerligen efter
överenskommelse med Bothwell, enleverad av denne och
förd till slottet Dunbar. Sedan Bothwell i
hast blivit skild från sin förra hustru,
sam-manvigdes han och M. 15 maj av en
protestantisk präst. Detta M:s brådstörtade nya
giftermål blev signalen till allmänt uppror
i Skottland. En här under earlen av
Morton mötte vid Carberry hill 15 juni M. och
Bothwell; dessa övergåvos av sina flesta
anhängare, och mot att Bothwell fick oskadd
undkomma överlämnade sig M. åt Mortons
armé. Hon fördes som fånge till slottet Loch
Leven, där hon, försvagad av sjukdom, genom
hotelser förmåddes att avsäga sig kronan (24
juli), varefter Moray som regent i hennes
späde sons namn övertog styrelsen. Från
Loch Leven lyckades M. rymma (2 maj 1568)
och samlade med hjälp av släkten Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
