- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 13. Lissabon - Meyer /
891-892

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

891

Mariestad—Kinnekulle järnväg—Marinelli

892

den var kyrklig medelpunkt för den
super-intendentia el. biskopsdöme, som hertig Karl
under den liturgiska striden mot konung
Johan bildade och som ägde bestånd 1580
—1646 (jfr Karlstads stift). Sedan
1660 har M. varit residensstad för länets
hövding. Jfr E. Karström, »M.» (i »Sveriges
städer», bd 4, 1921); uppsatser i
Vestergöt-lands Fornminnesförenings Tidskrift (1877
ff.). — Jfr Skaraborgs län. Å. S-n.

Mariestad—Kinnekulle järnväg, se V ä
s-tergötland—’Göteborgs järnvägar.

Mariestad—Moholms järnväg (sign. M. M.
J.), spårvidd 0,891 m, 17,8 km lång, öppnad
1874, förbinder Mariestad (Västergötland—
Göteborgs järnvägar) med Moholm (V.
stambanan) och trafikeras av
Västergötland—Göteborgs järnvägar. F. P.

Mariestads kontrakt, i Skara stift,
omfattar 7 pastorat: Mariestad; Torsö; Hassle,
Berga, Färe och Enåsa; Ullervad, Ek, Ekby
och Utby; Leksberg; Odensåker, Tidavad,
Lå-stad och Binneberg; Horn, Frösve och Säter.

Mariette [mariä’t], Auguste É d o u a r d,
fransk egyptolog (1821—81). Kom 1850 till
Egypten och vann berömmelse genom
upptäckten och utgrävningen av Serapeum
med Apisgrifterna vid
Memfis (1850—54).
Sedan han 1858 fått
ledningen av fornvården
i Egypten, följde en
rad viktiga
utgrävningar av ruinfält i
olika delar av landet
(t. ex. Abydos,
Den-dera, Edfu och Tebe).
Resultaten av de mest
betydande
utgrävningarna har han
framlagt i ståtliga
monografier (»Le Sérapéum

de Memphis», 1857—66, »Abydos, description
des fouilles», 1869—80, »Dendérah; description
générale du grand temple de cette ville», 1870
—80, m. fl.). E. P-s.

Mariette [mariä’t], Pierre Jean, fransk
konstkännare (1694—1774), son till en
kop-parstickare. M. ordnade kejserliga
koppar-stickssamlingen i Wien samt utgav bl. a.
»Recueil d’estampes» etc. (2 bd, 1729—42) och
»Traité historique des pierres gravées du ca
binet du roi» (2 bd, 1750).

Marignac [marinjazk], Jean Charles de,
schweizisk kemist (1817—94), prof, i Genève från
1842—78. M., som var en betydande forskare,
utförde grundläggande
atomviktsbestämning-ar, upptäckte elementen ytterbium och
gado-linium samt utförde en mängd viktiga,
oorga-nisk-kemiska och kristallografiska
undersökningar. Led. av sv. Vet.-akad. 1873. G. S-ck.

Marizinska kanalsystemet, namn på ett
kanalsystem i n. v. Ryssland, som genom
strandkanaler utmed sjöarna Ladoga, Onega och
Bjeloje ozero samt genom floden Sjeksna
förbinder Volga med Neva och Östersjön. Med
hjälp av M. kunna fartyg om intill 1,000 ton
från det inre Ryssland nå fram till Leningrad.

Mari Mihi, pseud. för G. Lindqvist (se d. o.).

Marin (av lat. marinus, hörande till havet,
av ma’re, hav). 1. Ett lands sjöförsvar.
Svenska m. består (sedan 1901) av flottan och

kustartilleriet. Handelsflottan kallas
stundom handelsmarin till skillnad från
örlogsmarinen, örlogsflottan. ö-g.

2. Marinmålning (se d. o.).

Marin [maräz], Louis, fransk politiker (f.
1871 7/2). Var advokat och invaldes i
deputeradekammaren 1905. Han
uppmärksammades genom sitt arbete i finansutskottet, vars
rapporteur général han blev. 1919 röstade
han jämte Franklin-Bouillon mot
ratifikationen av Versaillestraktaten, emedan han ansåg
den ej nog garantera Frankrikes säkerhet. M.
blev ordf, för Union républicaine démocratique
och som ledare av denna kammares största
republikanskt-konservativa grupp mycket
inflytelserik. Han var minister för de befriade
områdena i Poincarés andra ministär mars—
juni 1924 samt var juli 1926—nov. 1928
pen-sionsminister i Poincarés kabinett. B. H-d.

Marinäd (fr. marinade, eg. lake till
födoämnens konserverande under sjöresor), blandning
av vitt yin, ättika och kryddor, vari kött m.
fl. födoämnen läggas för att få god smak och
även för att konserveras. — M a r i n è r a,
inlägga födoämnen i m. (D-e.)

Marina gränsen (förk. M. G.). Beteckningen
åsyftar översta senglaciala marina
strandlinjen, som utvisar till vilket djup det nuv.
landet varit nedsänkt under havsytan, då
det sista glaciala istäcket smälte bort och
landet utsattes för havsvågornas inverkan.
Som i Skandinavien landhöjning samtidigt
pågick, blevo landets centrala partier delvis
upplyfta, innan isen hunnit bortsmälta och
havsvågorna kunnat sätta sitt märke. M. G.
är således icke överallt samtidig men utgör
en viktig, stundom skarpt utpräglad
gränslinje mellan landets högre, av havet ej
påverkade, och de lägre, till stor del av sandiga el.
leriga havslager övertäckta områdena, som med
sin mera lättodlade jord hysa huvudmassan av
landets jordbrukande befolkning. M. G. blev
alltifrån början av 1880-talet systematiskt
undersökt och nivellerad av G. De Geer: »Om
Skandinaviens nivåförändringar under
kvar-tärperioden» (i Geol. Fören :s Förhandi. 1888
—90), samt efter hand av många andra
geologer. Landets olikformiga höjning efter M.
G:s utbildning åskådliggöres medelst
isobas-kartor (jfr I so b a ser). Se plansch vid art.
Istiden, där M. G. (= senglacial kustlinje)
markerats. G. D. G.

Marinattaché, vid diplomatisk beskickning i
främmande land anställd sjömilitär fackman.
Sverige har f. n. (1930) m. i Berlin (även
anställd i Helsingfors, Köpenhamn, Reval och
Riga), London (även anställd i Oslo) och Paris
(även anställd i Haag). (S. Lpt.)

Marindirektör, se
Mariningenjör-kåren.

MarineJli, Giovanni Giuseppe,
italiensk geograf (1846—1900), prof, i geografi i
Padova 1879 och Florens 1892. Han var en av
de första representanterna för den moderna
geografien i Italien. Hans huvudarbete är
»La terra, trattato popolare di geografia
uni-versale» (668 h., 1883—1903). 1894 grundade
han Rivista Geografica Italiana, som
fortsattes av hans son Olin to M. (1874—1926),
prof, i Florens 1902, känd som glaciärforskare
(även inom Karakorumområdet) samt genom
arbeten över Italiens topografi. O. Sjn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 23:08:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdm/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free