Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Marister—Marivaux
900
MarFster (Société de Marie), 1816 i Lyon
grundad och 1836 av påven auktoriserad
kon-gregation, som bl. a. utövar en omfattande
mission i Oceanien. Den räknar 1,215 medl.,
därav 177 på missionsfältet. G. Lbrg.
Maristua, Maristova, urspr.
Marga-retastova, den äldsta fjällhyddan på
Fil-lefjäll, vid vägen mellan Valdres och Sogn,
Norge; 803 m ö. h. Uppfördes som hospits på
1300-talet och hade till 1845 rätt att taga
tull av resande. Nu högfjällshotell.
Maritim, hav(s)-; hörande till sjöväsendet.
Maritimt klimat kännetecknas framför allt
av att differenserna äro förhållandevis små
mellan såväl årets högsta och lägsta temp.
som mellan dygnets temperaturextremer.
Fuktigheten är ganska stor såväl vinter som
sommar. Det kontinentala klimatet utmärkes i
motsats härtill av att såväl den årliga som
den dagliga temperaturamplituden är stor.
Kontinentalklimatets sommar är i allm. torr.
Skillnaden mellan maritimt och kontinentalt
klimat sammanhänger till en del med att
vattnet har ett betydligt större specifikt
värme än de ämnen, varav landytan är
sammansatt, men i synnerhet beror skillnaden på
den betydligt snabbare bortledning av värme
nedåt, som kännetecknar havet i förhållande
till land. Är ledningsförmågan mycket liten,
såsom t. ex. i fråga om snön, uppstår extremt
kontinentalklimat; se t. ex. Antarktis,
sp. 1077. Kustklimatet är i allm. en
övergångsform mellan de föregående. Ofta
uppträda här karakteristiska växlingar mellan
sjö- och landklimat. A. Å.
Mari’tza, se M a r i c a.
Mariupol [marjopå’1], stad i Ukraina, på n.
stranden av Azovska sjön, vid floden
Kal-mius’ mynning; 41,341 inv. (1926). Uthamn
för Donetsdistriktet; betydande kolexport.
Ma’rius, G a i u s, romersk härförare (156—
86 f. Kr.). Lyckades, fastän obildad och utan
högre börd, genom tidigt visad krigisk
duglighet bana sig väg till politiska ämbeten.
Genom giftermål med en lulia (faster till
lulius Caesar) vann han en upphöjelse i
social rang, som underlättade hans val till
pre-tor. Som legat åt Q. Caecilius Metellus i
kriget mot Jugurtha bidrog han i hög grad
till romarnas framgångar i Numidien. Han
återvände till Rom för att söka konsulatet
för år 107. Under häftiga angrepp på
nobi-liteten framhävde M. de rättmätiga anspråk
han till följd av egna förtjänster måste anses
ha på ämbetet. Efter att ha valts
reformerade M. rekryteringen av hären, som nu
började bli en besoldad yrkeshär, och återvände
som överbefälhavare till Numidien, där han
framtvang Jugurthas utlämnande.
M:s militära anseende föranledde hans val
till konsul för år 104. Man sökte en
härförare, åt vilken man med förtroende kunde
lämna befälet mot cimbrerna och teutonerna,
oeh behovet av en sådan gjorde, att M.
valdes till konsul år efter år. 102 slog han
teutonerna vid Aquae Sextiae (Aix-les-Bains)
och 101 tills, m. sin medkonsul Catulus
cimbrerna vid Vercellae (mellan Po och Alperna).
För sjätte gången konsul 100, ägnade nu M.
med ringa framgång och heder sina krafter
åt den politiska kampen i Rom. Han slöt
sig till anförarna för oppositionen mot se-
natsregeringen, men ur stånd att själv taga
ledningen i den förvirring, som dessa
framkallade, förband han sig, om än tveksamt,
med senaten, offrade sina bundsförvanter och
fann sig i deras massakrerande. Efter att
längre fram ha fört befäl i det s. k.
bundsförvantskriget lät han sig åter indragas i de
politiska striderna. 88 förmådde folktribunen
Sulpicius Rufus folket att fråntaga Sulla,
konsul för året, kommandot över trupperna i
Syd-italien och överlämna det till M. Men Sulla
drog med sina trupper mot Rom; M. måste fly
och räddade sig under många äventyr och
faror över till Afrika. Återkommen lyckades
M. i förbund med Cinna (se d. o. 1) erövra
Rom, där han med rå hämndlystnad rasade
mot sina motståndare. Han valdes för sjunde
gången till konsul men avled i ämbetsårets
början. Hans adoptivson G a i u s M. d. y.,
konsul 82, blev s. å. av Sulla innesluten i
Prae-neste och dödade sig vid stadens fall. E. St.
Ma’rius (M a y r), Simon, tysk astronom
(1570—1624), lärjunge till Tyge Brahe och
Kepler. M. var en av de första, som tog
kikaren i anspråk för astronomiska
observationer. Han upptäckte »Jupitervärlden»
(Mundus jovialis) 1609, d. v. s. de fyra stora
Jupi-termånarna, och invecklades i anledning
härav i häftig prioritetsstrid med Galilei. K.Lmk.
Marivaudage [-vådä’$], se Marivaux.
Marivaux [-vå’], Pierre Carlet de
Chamblain de, fransk författare (1688
4/a—1763 12h). M., av förmögen Parisfamilj,
blev ruinerad genom inblandning i Laws
svindelaffärer och tvangs
att söka sig en
utkomst. Sedan han —
efter flera försök i
olika genrer — slagit
igenom med »Arlequin
poli par 1’amour»
(1720), blev han fast
knuten till Théåtre
italien som
pjäsleverantör och skrev ett
trettiotal komedier,
flera uppförda även
på Comédie frangaise.
Efter engelsk förebild
utgav han samtidigt moraliska
veckotidskrif-ter — den första var Le Spectateur Frangais
(1722—23) — och författade vidlyftiga
borgerliga samtidsromaner, vilka genom realism och
sentimentalitet i förening vunno en bred
publik och förberedde marken för Richardson.
De förnämsta äro »La vie de Marianne» (1731
—41) och »Le paysan parvenu» (1735—36),
bägge ofullb. Men det är genom sina
kome-.dier, i vilka rokokons väsen funnit sitt
renaste litterära uttryck, som M. gjort sin
viktigaste insats. Till de bästa, ofta spe.ade än
i dag, höra »Le jeu de 1’amour et du hasard»
(1730), »La mère confidente» (1735), »Le legs»
(1736), »Les fausses confidences» (1737) och
»L’épreuve» (1740). Kärleken är huvudtemat
i dessa graciösa små mästerverk, alla på
prosa, en kärlek, som bränner men aldrig
förbränner. Som kvinnopsykolog är M. en direkt
lärjunge till Racine, ehuru han i sin förfinade
känsloskala håller sig fjärran från passionens
ytterligheter. Hans stil erbjuder en originell
blandning av lyriskt svärmeri och sirligt ele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
