Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Marjatta—Mark
902
Bild 1. Halvmark i silver 1536. Bild 2. 16 mark i guld 1606.
gant kvickhet — härav uttrycket
marivau-dage om en alltför spetsfundig känsloanalys.
M. invaldes 1742 i Franska akad., skrev
sedan föga och dog bortglömd. I Sverige
spelades M. av förnäma amatörer vid Lovisa
Ulrikas hov redan på 1740-talet, sedan av inkallade
franska skådespelartrupper; i mycket
primitiv sv. övers, gavs även ett par av hans verk
på de Stenborgska skådebanorna under
1770-talet. Hans »Oeuvres complètes» utgå vos i
12 bd 1781. Monogr. av J. Fleury (1881), G.
Larroumet (1882; den bästa) och G. Deschamps
(1897). Kj.S-g.
Ma’rjatta, se K a 1 e v a 1 a, sp. 145.
Mark (isl. mörk, möjl. av det viktstycket
åsatta märket) kallades fordom i Sverige och
flera andra länder enheten för såväl
viktualie-som metall- och myntv>kten. Markvikten
synes ha varit av germanskt ursprung och
sedan spritt sig (järnte benämningen m.) till
större delen av det övriga Europa. Mynts
värde bestämdes urspr. av deras tyngd på
vågen, och detta var orsaken till att vikter
och mynt burit namnet mark gemensamt. De
svenska mynt- och viktordningarna be,funno
sig under medeltiden i ett ganska förvirrat
skick. I de äldsta svenska lagarna förekomma
m. och öre, men icke örtug el. penning, som
namn på vikter; 1 sådan m. (= 210,62 g)
indelades i 8 ören. Som nominell myntenhet
innehöll m. 8 ören el. 24 örtugar el. 192
penningar (i Svealand, där på 1 örtug räknades
8 penningar; om beräkningen i andra
landsdelar se örtug). Myntvikten kallades en
lödig m. Mot 1 lödig m. fint silver svarade
urspr. en m. penningar el. en »räknad m.».
Den senare skilde sig dock alltmera från m.
fint till följd av (örtugs-)myntets fortgående
försämring. Till en början sjönk
penningmarken till 2/3, sedermera till hälften av
den fina m:s värde. Med tiden föll
penningmarkens värde så, att på 1 lödig m. fint gingo
under 1300-talets förra hälft 5 och under dess
senare hälft 6 ända till 8 m., under Karl
Knutsson 8—81/2 till 9, under Kristian I 8^2,
1479 11, 1514 16 m., 1527 24 m., 1540 35 m.,
1624 52 mark o. s. v. — Genom jämförelse
av arbetslöner, prisen på kreatur, spannmål
o. s. v. under 1300-talet och i nutiden har
det utrönts, att silvrets värde var minst tio
gånger högre då, än vad det skulle
representera i det nuv. myntet. En m. »rent» silver
(av 95 % finhet) är nu värd omkr. 9 kr. men
utmyntas till omkr. 35 kr. Under 1300-talet
hade m. samma värde, som 300—350 kr. i
våra dagar representera; 1350 motsvarade
alltså en m. penningar 1/6 därav el. inemot
60 kr.
Först 1536 slogos i Sverige mynt med
namnet mark (även »halvmarker»; bild 1).
Dessförinnan var marken -endast ett sätt att
räkna, och de största slagna mynten voro
ören. Från 1536 var m. Sveriges myntenhet,
tills den 1766 som sådan undanträngdes av
riksdalern, vilket mynt dock funnits
alltsedan 1534. 1560 gingo 4 m. på 1 daler, och
denna indelning bibehölls i räknesättet, ehuru
av det präglade myntet allt fler och fler m.
gingo på dalern (jfr D a 1 e r). Silvermynt på
4, 2 och 1 m. präglades allmännast, men även
högre valörer förekommo, ända upp till
16-markstycken i guld (bild 2) och
20-mark-stycken i silver, vilka Karl IX och Gustav II
Adolf läto slå. Om klippingsmarker se K 1 i
p-p i n g, sp. 855. 1536—40 var markmyntet
10-lödigt, efter 1540 8-lödigt. Från 1633 var
markmyntet 12-lödigt till 1664, då dess
lödig-het fastställdes till lU/g.
Under 1600-talet började man i Sverige
nyttja benämningen m. omväxlande med
skålpund för att beteckna viktualielispundets
närmaste underavd. (= 425,08 g). M. var även
en järn- och kopparvikt. I förordningarna
av 1625, 1665, 1733 och 1739 om mått och
vikt stadgades till järn- och kopparforslingens
förmån en sådan övervikt, att 1 L® el. 20 m.
metall- och järnvikt skulle göra 16 skålpund
(®) viktualievikt och 1 Sk® el. 400 m.
metallvikt motsvara 320 ® viktualievikt.
Om troy-marken, Hollands forna guld- och
silvervikt, se Troyvikt. — Som guld-,
silver- och myntvikt nyttjades i Frankrike
marc (= 8 onces), i Italien, Spanien och
Portugal marco (= 8 oncias, resp, onzas, on$as).
— I Norge var viktenheten m. som guld- och
silvervikt 233,99 g, som handelsvikt 249 g, i
Danmark som myntvikt något över 233,85 g,
som guld- och silvervikt 233,29, som
handelsvikt 250 g. Det norska myntet m. var = 1/5
speciedaler el. 24 skiUing = 80 öre, det danska
markmyntet = */« rigsdaler =16 skilUng =
33V3 öre.
I Finland utgör m. (fi. markka)
myntenheten, indelad i 100 penni (fi. penniä).
Enl. bestämmelserna 1860 och 1877 var
värdet av 1 m. = 1 guldfranc el. 72 öre; fr. o. m.
21 dec. 1925 är värdet 0,130526 guldfranc el.
9,4 öre Se vidare Finland, sp. 386—387.
I Tyskland utgjorde kölniska marken (s. k.
Vereinsmark = 233,85 g) ända till 1857
enheten för myntvikten liksom för guld- och
silvervikten, därefter blev enheten Zollpfund
(= 500 g). Reichsmark el. Mark (Rmk, M.)
kallas räkneenheten i det nuv. tyska
myntsystemet, enl. förordningarna av 1871 och 1873,
vilken senare trädde i kraft 1 jan. 1876. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
