Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marstrander, Carl Johan Sverdrup - Marsupialia el. Metatheria - Marsvin (gnagare) - Marsvin, släkt - Marsvinsdjur el. Grisharar - Marsvinsholm - Marsyas - Marta - Martabanviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
951
Marsupialia—Martabanviken
952
Marsvinsholms slott.
Sedan han av hälsoskäl lämnat denna
anställning, upprättades- 1913 åt honom en e. o.
professur i keltiska språk vid Oslo univ. Inom
keltiskt språkområde har M. utfört grundliga
dialektstudier särskilt i Irland, Bretagne och
på Man, varjämte han i flera skarpsinniga
avh. i olika lärda sällskaps publikationer
behandlat dels keltiska, dels hetitiska m. fl.
språk. Stort uppseende har väckts av hans i
den av honom redigerade Norsk Tidsskrift for
Sprogvidenskap offentliggjorda
runavhand-lingar »Om runene og runenavnenes
oprin-delse» (1928) och »De gotiske
runeminnesmer-ker» (1929), i vilka han i polemik mot
svenska forskare härleder runorna från
kelto-etruskiska alfabet. C. W. v. S.
Marsupialia el. Me tathér i a, dets. som
pung djur (se d. o.).
Marsvin, Gavia porcellus.
Marsvin, Cävia, sydamerikanskt
gnagar-släkte, tillhörande fam. marsvinsdjur,
Cavii-dae. Svans saknas, öronen äro små,
överläppen okluven och klorna böjda, hoptryckta från
sidorna och hovliknande. Vanliga
marsvinet, C. porcellus (Cobaya), som till färgen är
brokigt i svart, vitt och rödgult el. enfärgat,
vanl. vitt, är en tam form, som hölls som
husdjur redan av inkafolken och på 1500-talet
överfördes till Europa. Dess vilda stamform
är trol. den i Peru levande C. cutleri. Även
flera andra vilda arter
förekomma, ss. a p e r e a n, C.
aperea, från s. Brasilien. M.
lever av växtämnen och trives
lätt, om det blott erhåller
omväxlande föda och en torr,
luftig bostad. Sin största
praktiska betydelse har det
i våra dagar som
vetenskapligt experimentobjekt,
särskilt inom bakteriologien. —
M. är även ett numera mindre
brukligt namn på tumlaren,
Phocaena communis. T. P.
Marsvin, dansk adelssläkt,
förde i vapnet en delfin
(»marsvin»), är känd från
1300-talets början och utdog 1768.
Till släkten, som givit namn
åt Marsvinsholm (se d. o.) i
Skåne, hörde bl. a. Ellen
M. (1572—1649), moder till
Kirsten Munk, Kristian IV:s
gemål. De flesta av de
sistnämndas barn uppfostrades hos Ellen M..
som var en godsrik, myndig, ekonomisk och
stridbar dam. Om släkten se Danmarks Adels
Aarbog 1904. B. H-d.
Marsvinsdjur el. G r i s h a r a r, Cavudae,
en fam. av däggdjursordn. gnagare,
omfattande former av högst växlande storlek med
mer el. mindre hovliknande klor, kraftiga
gnagartänder och på var sida i käkarna fyra
rotlösa kindtänder, som bilda framåt
sammanlöpande rader. Hit höra, utom m a
r-svinet, maran och vattensvinet (se
dessa ord). T. P.
Marsvinsholm, gods i Balkåkra socken,
Malmöhus län, 9 km n. v. om Ystad; 430 har,
därav 265 har åker; tax.-värde 833,000 kr.
(1928). Slottet byggdes i renässansstil 1644
—48 av Otto Marsvin, på pålar i en liten
insjö, restaurerades 1782—86 av excellensen
E. Ruuth och 1856—57 genom arkitekt
Zwing-man i Kristian IV :s stil av frih. J.
Stiern-blad. Omtalas på 1300-talet under namnen
Bosöe, Bossöe och Borsyö, ägdes omkr. 1550
av släkten Ulfeldt, från 1620-talet av bl. a.
Otto Marsvin (därav namnet), släkterna Thott,
v. Königsmarck, De la Gardie, Sjöblad, Ruuth.
Piper, Tornérhielm, Wachtmeister, Stiernblad
(från 1854) och Bennet samt styckades 1910.
Nuv. ägare av huvudgården är J. Johannesen.
Ma’rsyas (grek. Marsy’as, lat. Ma/rsyas),
grek, myt-, urspr. en flodgud med samma namn
som en biflod till Meander vid staden Kelainai
i Frygien. Myten berättar, att, då gudinnan
Athena uppfunnit flöjten (eg. dubbelflöjten)
men kastade bort den, emedan hennes ansikte
vanställdes vid blåsandet, M. upptog den och
tävlade med Apollon, som spelade lyra. Han
blev besegrad och till straff flådd. Denna myt
har givit upphov till flera berömda
konstverk (jfr Hellenistisk konst, sp. 800
och bild 4). A. M. A.*
Marta, Marias och Lasarus’ syster, omtalad
i Luk. 10: 38 ff. och i berättelsen i Joh. 11
om Lasarus’ uppväckelse.
Ma’rtabanviken, vik på Bortre Indiens s. v.
kust. I M. utmynna floderna Iravadi, Salween
m. fl.; runt vikens inre del går järnvägen
Rangoon—Moulmein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
