Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
Martall—Martens, F. F. v.
954
Martall, se Tall.
Marteau [martå’], Henri, fransk violinist
(f. 1874 31/s), elev av Leonard och
konservato-riet i Paris. Uppträdde som underbarn redan
1884; vann allmän berömmelse fr. o. m.
1890-talets slut och gästade
Stockholm f. ggn 1894.
M. återkom sedan ofta
och blev en varm vän
av svensk tonkonst,
som han med stort nit
verkat för under sina
konsertresor i de stora
kulturländerna. 1900
blev han musiklärare
i Genève, 1908—15 var
han Joachims
efterträdare vid högskolan
i Berlin, blev 1920
andre kapellmästare
i Göteborg och är från 1921 prof, vid
kon-servatoriet i Prag. M., som en tid under
världskriget var internerad i Tyskland, blev
1920 svensk medborgare. Som kompositör har
M. i impressionistisk stil skrivit flera verk,
företrädesvis för kammarmusik. T. N.
Martebo, socken i Gotlands norra härad, v.
om Tingstäde; 29,96 kvkm, 378 inv. (1930).
Odlad slätt, till stor del utdikad myrmark
(Martebo myr, se nedan); 1,206 har åker, 473
har skogsmark. Ingår i Stenkyrka, Tingstäde,
M. och Lummelunda pastorat i Visby »stift,
Norra kontraktet.
Martebo myr, den största av Gotlands
myrar, i Martebo och angränsande socknar;
3,638 har, numera utdikad och delvis
uppodlad. Arbetet började 1846 och slutfördes
efter åtskilliga svårigheter 1894.
Martel de Janville [martä’1 do $ävi’l], S i
b y 11 e, f. R i q u e 11 i de Mirabeau,
grevinna, fransk författarinna, känd under pseud.
Gyp (f. 1850). Bland hennes sjuttiotal
romaner och
novellsamlingar från den
parisiska societetens
invecklade, ofta
ekonomiskt betonade
kärleksliv, som gärna
behandlas med lätt
satirisk färgläggning, må
nämnas »Petit Bob»
(1882; »Bob», 1919),
»Autour du mariage»
(1883; »Hjärtan i
brand», 1922), »Une
passionnette» (1891;
»Ett litet
kärleksdra-de chic» (1900), vilken
sistnämnda titel kan anses symbolisk för
genren. I flera av sina arbeten har hon med giftigt
skvaller angripit Dreyfus och hans försvarare.
På teatern har hon haft en viss framgång med
bl. a. »Le friquet» (1904), en lindanserskas
rörande historia. Jfr A. France, »La vie
litté-raire», II, III, IV (1890—92), och A. Brisson,
»Portraits intimes», II (1896). (Kj. S-g.)
Marte’11, Karl, se Karl Martell, sp. 412.
Martella’to [-tå], it., mus., »framhamrat»,
förekommer mest vid violinen. Utföres med
stråkens spets, som häftigt stöter till
strängen. — Martellement [-tälmä’]. fr.,
upprepat angivande av samma ton (vid harpa).
Marsyas finner Athenas flöjt. Antik kopia efter en
staty av Myron, samhörig med Athenabilden vid
Grekisk konst, bild 17. Lateranmuseet, Rom.
Marte’llotorn, små murade fästningstorn.
som under Karl V :s tid uppfördes vid Italiens
kuster och av vilka många ännu kvarstå som
historiska minnesmärken. M. byggdes även i
början av 1800-talet i England till skydd mot
en befarad landstigning av Napoleon. L. af P.
Märtens, Adolf, tysk ingenjör,
föregångsman inom materialprovning (1850—1914).
Tidigare verksam som maskiningenjör, blev M.
1884 föreståndare för mekanisk-tekniska
försöksanstalten i
Char-lottenburg, som av
honom utvecklades till
det stora och
mönstergilla Materialpriif-ungsamt Grosslichter-felde. M. var en
framstående konstruktör
av provningsmaskiner
och utgav talrika
skrifter. Utan
kännedom om tidigare
arbeten av Sorby i
England och Tschernoff i
Ryssland påbörjade M.
1875 (första publicering 1878)
metallmikroskopiska undersökningar, vilka vidarefördes
av hans medarbetare E. Heyn. Det härdade
stålets viktigaste strukturbeståndsdel har
uppkallats efter M. (se M a r t e n s i t). C. B.
Märtens, Friedrich Fromhold von,
tysk rättslärd och diplomat (1845—1909).
1873 professor i Petersburg och samtidigt
ständig medlem av utrikesministeriet, rysk
delegerad vid flera internationella
konferenser, särskilt fredskonferenserna i Haag 1899
och 1907. M:s mest bekanta arbete (på ty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
