Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Martens, Georg Friedrich von - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
Mårtens, G. F. v.—Martensit
956
utg. av C. Bergbohin
under titeln
»Völker-recht. Das
internatio-nale Recht der
civili-sirten Nationen», 1883
—86) utgör en
systematisk framställning
av den positiva
folkrätten i översiktlig
form, med historiska
exkurser. Rid.
Märtens, Georg
Friedrich von,
tysk författare i
folk
rätt, urkundsutgivare (1756—1821). Blev 178?
prof, i Göttingen. M. tog initiativ till den
internationella rättens systematisering och
fastställande på historisk grund genom
»Pré-cis du droit des gens mödernes de l’Europe,
fondé sur les traités et 1’usage» (1789; 3:e,
tillökade uppl. 1821; ånyo utg. av
Pinheiro-Ferreire 1831 och 1845 samt av Ch. Vergé
1858 och 1864). Han påbörjade den sedermera
av andra fackmän fortsatta, berömda
publikation av de europeiska staternas
traktatsurkunder, som är känd såsom »Recueil
Martens», under olika titlar omfattande tiden
1761—1908. En serie för tiden därefter
ut-gives av H. Triepel. Rid.
Märtens, Karl von, frih., tysk diplomat
och urkundsutgivare (1790—1863), brorson 1.11
G. Fr. v. M. Utgav bl. a. ett sammandrag av
den stora urkundssamlingen såsom »Recueil
manuel et pratique de traités . . . depuis
l’an-née 1760» (7 bd, 1846—57; tills, m. baron
F. de Cussyj, sedermera i tre bd fortsatt till
1885 av F. H. Geffcken. Rid.
Martensen, Hans Lassen, dansk teolog
och kyrkomän (1808 1H/s—84 3/g). Blev 1838
lektor vid univ. i Köpenhamn, 1840 e. o. och
1850 ord. prof., 1845 hovpredikant samt 1854
biskop över Själlands
stift. M. var en av
1800-talets teologiska
centralgestalter i
Norden. Hans dogmatiska
och etiska huvudverk
studerades under
årtionden vid svenska
univ. Många olika
strömningar löpte
samman i M :s teologi;
han var påverkad av
romantik, mystik,
teo-sofi och icke minst av
den Hegelska
spekula
tionen. Som teolog var han särskilt en
syntesens man. Han ville förbinda olika
tankelinjer till en omfattande helhetsåskådning och
åstadkomma en förening av kristendom och
humanitet. Dessa förmedlande och
harmoniserande tendenser prägla hans båda teologiska
huvudverk, »Den christelige dogmatik» (1849;
på sv. s. å.; flera uppl.) samt »Den christelige
ethik», vars allmänna del utkom 1871 och
speciella del 1878 (övers, till sv. 1873 och
1879). M :s teologiska ståndpunkt blev i
Danmark föremål för skarpa angrepp från S.
Kierkegaard (se härom d. o., sp. 664) och R.
Nielsen. Kierkegaards häftiga anfall
besvarade M. endast med några korta erinringar;
först långt senare upptog han en mera
in
gående debatt med R. Nielsen i skriften »Tro
og viden» (1867). Även med Grundtvig
invecklades M. i debatt, jfr härom »I anledning af
pastor Grundtvigs oplysninger om
alterbogs-daaben» (1856—57) samt »Til forsvar mod den
saakaldte grundtvigianisme» (1863). Bland
M:s skrifter märkas f. ö. två arbeten om »Den
danske folkekirkes forfatningsspörsmaal»
(1851 och 1867), »Jacob Böhme» (1881), en rad
predikosamlingar samt självbiografien »Af
mit levnet» (1882—83). 1888 offentliggjordes
»Briefwechsel zwischen H. L. M. und J. A.
Domer». Litt.: P. Madesen, »M. som theolog»
(i Teol. Tidsskr. 1885); H. Scharling m. fl.,
»H. L. M.» (1928). G. A-n.
Martensen-Larsen, Hans, dansk teolog
(1867—1929), dotterson till H. L. Martensen
(se d. o.). Blev teol. kand. 1890, teol. lic.
1896 (»Den bibelske monoteismes særstilling
i religionshistorien»), var 1895—1904 präst vid
Aarhus, 1904—15 i Köpenhamn och från 1915
domprost i Roskilde. M. utgav flera
religions-historiska, apologetiska och
uppbyggelseskrif-ter, bl. a. »Krishna» (1894), »Tvivl og tro»
(1909; sv. övers. 1917), »Jesus i
religionshistorien» (1911; sv. övers. 1917) och »Jairi datter»
(1920; sv. övers. 1923), »Stjernehimlens store
problemer» (1915; sv. övers. 1916),
»Spiritis-mens blændværk og sjæledybets gaader» (1922;
sv. övers. 1924), »Om döden og de döde» (3
bd, 1925—27; sv. övers. 1927). I två skrifter
1923-1—24 gav han värdefulla bidrag till Fr.
Paludan-Müllers utvecklingshistoria. P. E-t.
Slipprov av martensit, 600 ggr förstorat.
Martensit, den viktigaste
mikrostrukturbeståndsdelen i härdat stål. M. utgöres av
en övermättad fast lösning av kol i a-järn
(se H ä r d n i n g och Järn). M., som först
beskrevs av F. Osmond och uppkallades efter
A. Martens (se d. o.), karakteriseras
mikroskopiskt genom förekomsten av varandra
efter bestämda riktningar korsande lameller
(jfr bild). När den vid hög temp. stabila,
homogena fasta lösningen av kol i y-järn,
austenit (se Järn), hastigt kyles, bestämmes
omvandlingen från y- till a-järn av det förras
cktaedriska kristallbyggnad, som ger upphov
till orienterade lameller (»martensitnålar»).
M:s stora hårdhet och sprödhet
(karakteristisk för övermättade fasta lösningar) minskas
genom anlöpning, varvid kolet i form av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
