Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martineau, Harriet - Martineau, James - Martinez de Campos, Arsenio - Martinez de la Rosa, Francisco - Martinez Ruiz, José (Azorin) - Martinez Sierra, Gregorio - Martin från Troppau eller Martinus Polonus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
963
Martineau, J.—Martin från Troppau
964
land during the thirty years’ peace 1816—46»
(1849—50), »Household education» (1849; om
rationell uppfostran) etc. Litt.: »Memorials
of Harriet M.» (3 bd, 1877; självbiogr.);
Viktoria Benedictsson i Dagny 1887; E. Escher,
»H. M:s sozialpolitische Novellen» (1925); Th.
Bosanquet, »H. M.» (1927). S. B. L.
Martineau [mä’tinåu], James, engelsk
filosof (1805—1900), bror till Harriet M.; 1840
prof, i Manchester, 1853 i London. M. anslöt
sig urspr. till Mills empirism och
associations-psykologi men blev
senare en av denna
riktnings främsta
motståndare i England.
Han hävdar det
tänkande och viljande
jagets ursprunglighet
och trovärdigheten hos
de intuitiva
uppfattningar, som ligga till
grund för vår
kunskap om naturen och
vårt moraliska och
religiösa medvetande,
främst då orsaks- och
pliktbegreppen, vilka båda förutsätta
guds-begreppet. Orsaksbegreppet innehåller enl. M.
alltid föreställningen om kraft, vilken
föreställning vi hämta ur medvetandet om vår
egen vilja. Bakom all naturkausalitet antar
han en personlig vilja, varmed naturfilosofien
utmynnar i teistisk metafysik. Bland hans
skrifter må nämnas »Types of ethical theory»
(1885), »A study of religion» (1888), »The seat
of authority in religion» (1890). G. O-a.
Martinez de Campos [martfnäp de [-ka’m-pås],-] {+ka’m-
pås],+} A r se n io, spansk militär och
statsman (1834—1900). Deltog bl. a. i striderna
på Kuba 1869—72 och mot karlisterna, gjorde
29 dec. 1874 ett
pro-nunciamento och
uppsatte Isabellas son på
tronen (Alfonso XII).
1876 blev M.
generalkapten över spanska
armén, dämpade 1877
—78 upproret på
Kuba (se d. o., sp. 239)
och var mars—dec.
1879 konseljpresident
och krigsminister. Han
hade därefter olika
höga poster, var bl. a.
senatspresident, febr.
1881—okt. 1883 krigsminister och under fyra
kortare perioder t. f. konseljpresident. M.
sändes 1895 till Kuba för att kuva upproret
där men utan framgång, yrkade förgäves på
tillmötesgående reformer och ersattes jan.
1896 av general Weyler. Han var Alfonso
XII:s och sedan Maria Kristinas
förtrognaste rådgivare. V. S-g.*
Martinez de la Rosa [martPnäp de la rå’sa],
Francisco, spansk statsman och
författare (f. 1786, 1788 el. 1789, d. 1862). M.
spelade en framstående roll vid den frisinnade
grundlagens författande i Cädiz, blev 1813
juntans president men fick senare tillbringa
8 år som statsfånge i Afrika. Frigiven blev
M. konseljpresident (1822) men förvisades
sedermera och fick tillbringa 8 år i
lands
flykt i Paris,
sysslande med litterära
arbeten. 1831 fick han
återvända, blev 1834
åter konseljpresident
och utfärdade
»Esta-tuto real», en ny
författning efter franskt
mönster. Året därpå
avgick dock M. och
fick ånyo taga sin
tillflykt till Paris;
han var sedermera
utrikesminister (1844)
samt ambassadör i Rom 1842—43 och i Paris
1847—51.
M. var en lysande och sympatisk
personlighet men utan djup och originalitet. Under
hela sitt skiftesrika liv upphörde han aldrig
att syssla med författarskap på vers el. prosa,
mestadels skådespel efter olika förebilder.
Hans många arbeten sakna bestående värde;
bäst anses vara hans två romantiska dramer
»Aben Humeya» (först skrivet på fr. och
uppfört i Paris 1830) och »La eonjuraciön de
Venecia» (1834), som väckte åtskillig
sensation; genom dessa dramer var M. en
romantikens föregångare. M:s samlade lyriska
arbeten, »Poesias», utkommo 1847, hans
dramatiska 1861. Se Rivadeneira, bd 5, 7, 20 och 21.
Fr. monogr. av J. Sarrailh (1930). K. A. H.
Martinez Ruiz [marti’näp roi’p], José,
spansk författare (f. 1876), har skapat sig
ett berömt namn som psykologisk och
estetisk essäist. Hans oftast använda pseud.
A z o r i n är ett av de mest bekanta
författarnamnen i modern spansk litteratur och
huvudpersonen i ett par av hans romaner.
M. är en av sitt lands förnämsta stilister.
Bland hans arbeten må nämnas: »El alma
castellana 1600—1800» och »La ruta de Don
Quijote» (1915; övers, till no. 1919). M:s
samlade arbeten började utgivas 1923. K. A. H.
Martinez Sierra [marti’näp siä’ra], G r
e-g o r i o, spansk författare (f. 1881), är en av
det moderna Spaniens mest betydande och
produktiva diktare. Alla hans skådespel,
romaner och diktsamlingar äro dock författade
i kompanjonskap med hans hustru, den högt
begåvade Maria de la O Lej än aga
(f. 1880). Ehuru hon äger lika stor andel
som M. i hans verk, har hon dock velat, att
dessa skulle bära endast mannens namn.
Samarbetet förklarar den blandning av
masku-lina och feminina drag, som framträder i den
äktenskapliga firmans diktning, vilken
spelar en betydande roll i den spanska
litteraturen. Det första arbete de publicerade
gemensamt var »El poema del trabajo» (1908;
året innan de gifte sig), under inflytande av
Rueda och Rusinol; därefter följde en lång
rad romaner, diktverk och skådespel.
Nämnas må romanen »Tu eres la paz» (1907) och
skådespelen »El reino de Diös» (1915),
»Can-ciön de cuna» (1911) och »La sombra del
padre» (1919). K. A. H.
Martin från Tro’ppau eller Martinus
Po lon us levde i mitten av 1200-talet och
blev medeltidens kanske mest läste
krönike-skrivare. 1278 utnämndes han till
ärkebiskop i Gniezno (Gnesen) men dog på resan dit.
På uppdrag av Clemens IV skrev M. sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
