Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marulk el. Havsulk - Marum - Marut - Marvatten - Marviol - Marwitz, Georg von der - Marx, Adolf Bernhard - Marx, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
Marum—Marx, K.
970
Mamlk, Lophius piscatorius.
bröstfenorna armlikt förlängda, och under
dem sitta gälspringorna. M. är ovan brun,
under vit. De främsta strålarna av
ryggfenan äro fria, rörliga, förlängda och
förskjutna framåt. Den främsta, på nosen, bär
ett bladlikt, rörligt bihang och anses
tjänstgöra som lockbete, då fisken ligger orörlig
på bottnen, lurande på rov. I Sverige finnes
m. vid västkusten och, ehuru sällsynt, i
Öresund. Den kan bli över 1 m lång. Rommen
bildar breda, flytande band. Till
närbesläktade familjer höra de egendomliga
djuphavs-marulkarna (Ceratias, Melanocetus,
Lasiogna-thus m. fl., se Djuphavsdjur) och s a
r-gassomarulkarna (se d. o.). T. P.
Marum, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad, s. v. om Skara; 18,11 kvkm, 321 inv.
(1930). öppen bygd kring Flian, f. ö.
skogsmark. 512 har åker, 735 har skogsmark.
Egendom: Simmatorp. Ingår i Vinköls och
M:s pastorat, Skara stift, Domprosteriet.
Marut, en grupp gudomliga väsen i vedisk
litteratur, särskilt i Rigveda (se d. o.) prisade
på en mångfald ställen. De gälla som den
tredje kasten, vaisya (se d. o.), bland gudarna.
De omtalas också som söner av Rudra (se
d. o.) och uppträda i sällskap med olika gudar,
framför allt Indra (se d. o.), som de hjälpa
vid utförandet av hans hjältedåd, skildras som
farande i skimrande vagnar, dragna av röda
antiloper el. fuxar, o. s. v. och förbindas
oftast med åskvädret och stormen. Deras
ursprung är oklart. J. Ch-r.
Marvatten. Ett fartyg, som är fyllt med
vatten järns med däcket, säges gå (segla)
eller ligga i m. Ax. L.
Marviol, Cäkile mari’tima, en till de
kors-blommiga växterna hörande enårig ört med
smalflikiga, blågröna, köttiga blad och blekt
violetta el. rödlätta, välluktande blommor.
Den växer på havsstränder upp till
Bohuslän och Uppland. G. M-e.
Märwitz, Georg von der, tysk militär
(1856—1929). Blev generalinspektör för
kavalleriet 1912 och utnämndes till general
av kavalleriet 1914. M. förde 1914 i Belgien
och n. Frankrike armékavalleriet på yttersta
högra flygeln, deltog som chef för 38 :e
armékåren från dec. s. å. i vinterslaget i Masuren
och i 1915 års strider i Karpaterna, blev chef
för 6:e armékåren 1915 (östfronten), för 2:a
armén 1916 (västfronten), varvid han avslog
det stora engelska tankangreppet vid
Cam-brai, och för 5:e armén sept. 1918. M. B-dt.
Marx, Adolf Bernhard, tysk
musikteoretiker (1795—1866), docent och sedan
1830 prof, i musikhistoria vid univ. i Berlin.
M. utgav en mängd vida kända
musikteoretiska och -historiska skrifter, ss. »Lehre von
der musikalischen Composition» (4 bd, 1837—
47), en Beethoven- (1859) och en Gluckbiogr.
(2 bd, 1863). T.N.
Marx, Karl, socialistisk agitator och
författare (1818 b/b—83 14/3), son till
protestantiska föräldrar av judisk börd. M. var född
i Trier, studerade juridik och filosofi i Bonn
och Berlin men lämnade 1842 den
akademiska banan. Kort därefter blev M.
huvudredaktör för Rheinische Zeitung, vilken
snart indrogs. M. flyttade då till Paris,
där han 1844 (tills, m. A. Ruge) utgav
Deutsch-Französische Jahrbücher. Redan 1845
förvisad från Paris (av Guizot), begav sig M.
till Bryssel, där han bl. a. författade »Misère
de la philosophie» (1847), en blodig kritik av
Proudhons »Philosophie de la misére». Tills,
m. Fr. Engels bildade han Tyska
arbetar-bildningsföreningen och inträdde i
Kommunistförbundet (med centralstyrelse i London)
samt utfärdade »Manifest der
communisti-schen Partei» (se Kommunistiska
manifestet; sv. övers. 1903 och 1909) med de
bekanta slutorden: »Proletärer i hela världen,
förenen eder!». Efter utbrottet av de
revolutionära rörelserna i Tyskland 1848 begav sig
M., utvisad från Bryssel, till Köln och
uppsatte Neue Rheinische Zeitung, som indrogs
efter ett år, varefter M. utvisades från
Preussen. Han reste då till Paris, förvisades
därifrån och blev bofast i London.
Kommunistförbundet upplöstes 1852, men 1864 bildades i
London Internationella arbetareassociationen
(se Internationale n), vars egentlige
styresman M. var under flera år. Sitt
levebröd fick han huvudsaki. genom publicistisk
verksamhet, särskilt i amerikanska tidningar
(t. ex. New York Tribune) och tidskrifter.
Han utgav efter fleråriga förstudier »Zur
Kritik der politischen Oekonomie» (1859).
Av dess fortsättning, »Das Kapital», utgav
M. själv blott l:a delen (»Produktionsprocess
des Kapitals», 1867; sv. övers, av R. Sandler
1930). 2:a delen (»Cirkulationsprocess des
Kapitals», 1885) och 3:e delen (»Der
Ge-sammtprocess der kapitalistischen
Produc-tion», 1894) utgåvos av Fr. Engels. K.
Kautsky har under titeln »Theorien über
den Mehrwert» (3 bd, 1904—10) utgivit
ytterligare utdrag ur detta M:s manuskript.
Oaktat sin svårbegriplighet har detta M:s arbete
fått så stort anseende bland socialisterna, att
det blivit kallat deras bibel. Det innehåller
utom rent teoretiska undersökningar om
värde, penningar, »mervärde» m. m. en mängd
historiska och statistiska, delvis ytterst
värdefulla men alltför ofta tendentiöst
framställda uppgifter om arbetslöner, maskinindustri,
fabrikslagstiftning o. s. v. Särskilt
utmärkande är uppfattningen, »att mänsklighetens
hela liv huvudsakligen bestämmes av de
materiella produktionsmedlen och deras
utveckling». Den revolutionära taktik, som
sammanfattats i slagordet om »socialismens
övergång från vetenskap till handling», har av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
