Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Masker - Maskera - Maskerad - Maskering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Maskera—Maskering
980
Ormdemon. Singalesisk
dans-mask från Ceylon.
Dansmask från Dahomey.
taget hos alla folk och på alla kulturstadier,
med undantag av polynesier och en del av de
allra primitivaste naturfolken. Både i
utformning och användning råder stor
överensstämmelse mellan m. hos såväl geografiskt
som kulturellt vitt skilda folk. Den
»primitiva» människan tänker sig hela den
omgivande världen levande, överallt finnas goda
och onda andar. Genom att sätta på sig en
skräckinjagande mask döljer bäraren sig själv
och kan t. o. m. fördriva de illasinnade
demonerna. M., vilka framställa goda andar, anses
däremot åt bäraren förläna ej endast en yttre
likhet, utan han kan även ernå identitet med
anden.
M. kunna indelas i följ, grupper: rituella
masker, krigsmasker, masker på döda
människor, dansmasker, djurmasker och
skådespe-larmasker. Den första kategorien, som även
kan betecknas skrämselmasker, är den
vanligaste, och dessa m. ha den mångsidigaste
användningen. De onda makterna äro många
och av olika slag och måste bekämpas på olika
sätt. Krigs maskerna åter, som skola
injaga .fruktan hos en materiell fiende, äro
mindre vanliga. De döda utrustas stundom
med m. för att därigenom skyddas mot
illasinnade andar på vägen till den andra
världen. Detta slags m. ha intet gemensamt med
en senare tids dödsmasker, som äro
gips-avbildningar av en död människas ansikte och
åstadkommas genom gjutning i en lerform,
vilken tagits över likets ansikte. D a n
s-m a s kerna föreställa vanl. avlidnas andar
eller demoner. Den dansande identifierar sig
genom mask, rörelser och handlingar med en
viss demon och vinner därigenom makt över
den. Genom att imitera ett övernaturligt
väsen anser man sig således kunna behärska
detta. — Djurmaskerna, till vilka
tote-mistiska idéer i regel anknyta sig, nyttjas
även företrädesvis vid danser och ansluta sig
närmast till föregående grupp. — S k å d
e-spelarmaskerna stå ursprungligen
närmast de rituella m. och utvecklas senare i
olika riktningar.
Genom den stora omsorg, som ofta
nedlägges på framställningen av m., och genom att
fantasien stundom gives fritt spelrum, utgöra
de i många fall mycket goda ex. på
naturfolkens konst.
Litt.: R. Andree, »Ethnographische Paralle-
len und Vergleiche», 2 (1889); A.
E. Crawley, »Mask» (i
»Encyclo-paedia of religion and ethics»,
utg. av J. Hastings, d. 8, 1915)
med omfattande litt.-anv.; W.
Ridgeway, »Dramas and
drama-tic dances of non-european
ra-ces» (1915); L. Frobenius, »Die
Masken und Geheimbiinde
Afrikas» (1898); Internationales
Ar-chiv für Ethnographie innehåller
ett flertal uppsatser,
behandlande masker. S. L-é.
Inom teaterns historia spelar
masken en mycket viktig roll.
I det grekiska dramat buro alla
de uppträdande anletsdragen helt
döljande m. av trä el. läder, vilka
voro försedda med en
Ijudför-stärkande trattanordning av me-
tall, varigenom talet blev hörbart även i
de ofantligt stora friluftsteatrar, som under
antiken voro vanliga. Från Grekland övertogs
bruket av m. även av den romerska teatern.
De antika m. voro antingen tragiska (med
smärtsamt förvridna drag) el. komiska
(groteskt grimaserande). Om användandet av m.
på den medeltida teatern vet man föga; dock
synes deras bruk ha varit ytterst inskränkt.
Under medeltidsteaterns blomstringsperiod på
1400-talet torde de icke alls ha förekommit.
Däremot återupptages bruket av m. i den
italienska folkkomedien (commedia delVarte) på
1500-talet, om på grundvalen av antika
traditioner eller av självständigt initiativ är
osäkert. M. användas här som karakteriserande
de ständigt återkommande folktyper, vilka
uppbära handlingen. I modern teater ha m.
någon gång använts som experiment. —
Under 1600- och 1700-talet var det mycket
vanligt, att särskilt damer i sällskapslivet
uppträdde maskerade. M. var i dylika fall av
siden el. sammet och modellerad efter
anletsdragen. Dylika m. användas ännu vid
maskeradbaler o. a. likartade tillställningar. —
Litt.: J. Lorrain (pseud. för P. Duval),
»Hi-stoire des masques» (1900). O.W-n.
Maskera, sätta mask för ansiktet, förkläda;
dölja, bemantla.
Maskerad, fest (bal), där deltagarna äro
maskerade (och vanl. bära särskilt kompone-,
rade kostymer).
Maskering, krigsv., åtgärder för att dölja
föremål. Befästningar göras så lika
omgivande mark som möjligt, anmarschvägar, re-
Camouflagemålade fartyg under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
