Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
Maskinolja—Maskregn
984
30 april utfärdat reglemente. Provningarna
stå under tillsyn av en styrelse, tillsatt av
Lantbruksstyrelsen, och utföras huvudsaki.
vid Ultuna och Alnarp, vid det senare alla
provningar av mejeriredskap. Provningarna
ledas av en föreståndare och två
överassistenter jämte en nämnd vid Alnarps institut för
mejeriavdelningen och en för övriga
provningar vid vartdera institutet. Redogörelser
offentliggöras i serien Meddelanden från
Styrelsen för Maskin- och
Redskapsprovnings-anstalterna (1899 ff.). H. J. Dft.
Maskinolja, se Smörjmedel.
Maskinsektion, järnv- Större järnvägar, vid
de sv. statsbanorna varje distrikt, äro för
tillhandahållande av den rullande materielen
m. m. uppdelade i vissa sträckor (sektioner)
med en maskiningenjör som chef. Statens
järnvägar ha (1930) 13 m. F. P.
Maskinskrivning, se Skrivmaskin.
Maskintelegraf, mekanisk el. elektrisk
anordning på fartyg, genom vilken order kunna
överföras från manöverplatsen på däck till
dylik plats i maskinrummet. Ax. L.
Maskmedel el. Mask.fördrivande medel,
Anthelmi/ntica, Helmi’ntica, läkemedel för
maskars avlägsnande ur tarmkanalen.
Maskarna böra då först genom något för dem
särskilt skadligt medel bringas att överge sin
vanliga uppehållsort högre upp i tarmkanalen och
bege sig ned i grovtarmen, varpå de, vanl.
genom ett kort efteråt givet avföringsmedel,
bringas att avgå. Om olika m. se
Masksjukdom. Om de mot bandmaskar använda
medlen gäller, att i dem verksamma ämnen
samtliga äro giftiga och, tagna i tillräckliga
doser, framkalla en direkt förlamning av
muskelvävnaden hos de försöksdjur, på vilka de
prövas. Trol. sammanhänger deras
maskför-drivande verkan därmed, att de försvaga den
kontraktila substansen i bandmaskarnas
kroppar, så att dessa sedan mera motståndslöst
följa tarminnehållet ned i grovtarmen och
vidare. Härvid avgå de flesta bandmaskar
levande. I Sv. farmakopén förekomma
bandmaskmedlet ormbunkrot (se d. o.;
Rhi-zoma filicis), såsom vars verksamma
beståndsdelar anges filixsyra och filmaron m.
fl., samt trindmask- el.
nematodme-d e 1, som avdriva spolmask (Ascaris
lumbri-coides) och änger (Oxyuris vermicularis) och
varibland det förnämsta är san ton in (se
d. o.), som erhålles ur m a s k f r ö (se d. o.).
Ibland har även naftalin prövats. Mot
spolmask och särskilt mot änger användas även
upprepade rätt stora ljumma lavemang
antingen med blott vatten el. med tillsats av
såpa, ättika, bensin o. s. v. C. G. S.
Maskopi, hemligt samförstånd.
Maskormar kallas två fam. av
kräldjurs-ordn. ormar. Mest kända äro b 1 i n d o
r-marna, Typhlopidae, som omfatta vanl. små
blinda former, hos vilka huvudets ben äro fast
förenade med varandra. De borra gångar i
jorden och leva av smärre ryggrad-slösa djur.
Huvudändan är till förväxling lik bakändan.
Av de mer än 125 arterna lever en i Europa,
den europeiska blindormen, Typhlops
vermicularis, som blir omkr. 30 cm lång och 0,8 cm
tjock. Den finnes i Grekland och dessutom
i s. v. Asien. Den är fullständigt ofarlig
men likväl fruktad som giftig. T. P.
Maskot [ma’skåt], sv. stavning av m a s c o t
(se. d. o.).
Maskregn. Ej sällan har rnan funnit
»maskar» (oftast insektlarver) mer el. mindre
talrikt krypa kring på snön. Då snötäcket till
synes varit obrutet, har man inbillat sig, att
dessa varelser »regnat ned». I Sverige omtalar
redan Ch. De Geer (se d. o.) i sitt arbete
»Mémoires . .. des insectes», att under
vintern 1749 »snömaskar» visat sig flerstädes,
och han påpekar särskilt, att man även
funnit sådana på den snötäckta isen på en
sjö, dit de ej kunnat krypa upp direkt
underifrån utan måste antagas ha förts av
vinden el. av något vattenflöde. Det måhända
största utländska m. omtalas från kant.
Gla-rus i Schweiz 30 jan. 1856. Detta uppgives
ha sträckt sig över en yta av 25,000—30,000
kvadratfamnar med 5—15 »maskar» på varje
kvadratfamn. M. ha fordom ansetts
förebåda stora olyckor, pest, hungersnöd o. s. v.
I de flesta fall låta sig dock dessa fenomen
rätt lätt förklaras. De vanligaste
»snömaskarna» äro de håriga, svartbruna larverna
av Cantharis (se F 1 u g b a g g a r). Dessa
övervintra i stort antal under mossa och
stenar o. s. v. Vid töväder kunna de lockas
fram av solvärmen och krypa upp i mängd
och breda ut sig över snöytan, varvid
spridningen även kan underlättas av stark vind.
Även andra insektlarver kunna uppträda
såsom »snömaskar», t. ex. grå, benlösa larver
utan synligt huvud av vissa slags harkrankar.
Dessa larver äro så härdiga, att de kunna
stelfrysa och vid inträffande töväder åter
leva upp. Ävenledes omtalas, att vissa
nattfjärilars larver kunna visa sig på snön.
Mindre iögonenfallande äro s. k. snöloppor av
hoppstjärtarnas (se d. o.) grupp, tillhörande
släktena Achorutes, Isotoma m. fl.; de ha ofta
iakttagits hoppa omkring på snö och is, ehuru
temp. kunnat vara — 8° till — 10° C. — Vid
ett m. i Norrland för ett 40-tal år sedan
uppgavs, att »svarta maskar och flugor regnat
ned». De visade sig vara flugor av arten
Bibio marci och en annan art, vilka vid
nämnda tid uppträdde i oerhörda svärmar i
vissa trakter av n. Sverige. — Slutligen har
man stundom även funnit verkliga
daggmaskar på snön. I vissa fall antages det, att
maskarna på grund av nedträngande
tövatten tvungits upp ur jorden till snöytan. Vid
ett m. i Sverige, då daggmaskar träffats på
snön, framhölls av en zoolog i Lund, att
ifrågavarande maskar tillhörde en art, som lever
i lövhögar o. dyl. platser, och han antog
därför, att de av häftiga vindar rivits upp från
sitt tillhåll och spritts över snön. Lönnb.
En Typhlops-axt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
