Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Massoreter - Masspektrograf - Masspsykologi - Masspsykos - Mass-spektrograf - Massue de Ruvigny - Massut (Masut) - Massverk el. Spröjsverk - Massverkans lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999 Massoreter—Massverkans lag 1000
Massoreter, de judiska skriftlärde från
rabbinskolorna i Tiberias, som sysselsatte sig
med samlandet av m a s s o r a el. m a s o r a
(se nedan) och omkr. 600-talet uppfunno ett
system för att i skrift beteckna den på
mas-soran grundade riktiga läsningen av G. T:s
heliga skrifter. Dessa voro näml,
upptecknade med endast konsonanter och kunde
därför läsas och översättas på flera sätt. Den
rätta läsningen hade dock traditionellt
fortplantats genom århundradena utan skriftlig
fixering. Mängden av föreskrifter rörande
den rätta läsningen kallades med ett
nyhe-breiskt ord massöret el. massöra
(»tradition»), som sedan utsträcktes till att
beteckna även m:s system. Om detta se
Bibeltext I. De handskrifter och bibelupplagor,
som äro försedda med m:s vokal- o. a.
läs-tecken, kallas »punkterade» el. »vokaliserade».
Utom detta punktationssystem (den
västerländska massoran) finnes ett annat, som
uppfanns i de babyloniska rabbinskolorna och
kallas babylonisk punkt a tion (den
österländska massoran). Den
massore-tiska punkteringen fick sin slutliga
fulländning genom den berömde rabbinen Ben Ascher,
som levde i Tiberias i början av 900-talet. —
Som den äldsta och förnämsta massoretiska
källan gäller den efter sina begynnelseord
uppkallade skriften »Ochla weochla», citerad
sedan 1100-talet. (S. H-r.)
Masspektrograf, ett av F. W. Aston (1919)
konstruerat instrument för noggrann
bestämning av massan hos de vid elektriska
urladdningar (jfr d. o., sp. 624, och
Atom, sp. 441) i förtunnade gaser
uppträdande ionerna (kanalstrålar och anodstrålar,
»positiva strålar»). Genom jämförelse med
syre har Aston sålunda lyckats bestämma
atomviktefna hos de flesta grundämnens
isotoper (se d. o.) med så stor noggrannhet, att
han även kunnat mäta de små avvikelser
från heltalsvärden, som man tidigare trodde
förekomma endast hos väte men som senare
visat sig vara en allmän företeelse. De med
hjälp av m. bestämda atomvikterna äro
hänförda till den syreisotop, som förekommer i
största mängd och vars atomvikt satts exakt
lika med 16. De skilja sig därför såväl med
avseende på definition som (fast i ringa mån)
numeriskt från de kemiska atomvikterna,
som bestämts utan hänsyn till syrets isotopi.
Litt.: F. W. Aston, »Isotopes» (1922; 2:a uppl.
1924); Nature 1927, s. 956 ff. J. T.
Masspsykologl, studiet av folkmassornas
själsliv (se Masspsykos).
Masspsykos [-kä’s], det egendomliga
själsliv, som kan inträda hos människorna, då de
bilda en folkmassa. Genom inbördes suggestion
påverka de därvid varandra, så att den
självständiga reflexionen försvagas och i stället
känslorna taga den ledande rollen.
Ansvarskänslan hos de enskilda nedsättes. Massan
befinner sig på ett outvecklat, ofullgånget
och mera primitivt stadium än de individer,
av vilka den är sammansatt. Någon
uppfattning av moraliska värden kan man knappast
tillerkänna massan; den följer blint de
starkaste intressena, de våldsammaste
vindkasten, t. ex. vid blodiga revolutioner. Med
allt detta sammanhänger den viktigaste
egenskapen i massornas själsliv,
benägen
heten för efterapning och
suggestion. M. återför människorna till en
mera primitiv form av tillvaro, och
suggestionen förtränger såväl känslornas som
intelligensens synkrets till området av en enda
starkt affektbetonad föreställning
(monoide-ism). En av de viktigaste formerna av m. är
krigshysteri (krig spsykos), som
under världskriget förblindade människors
uppfattning och tillintetgjorde såväl känsla
som sunt omdöme. M. hemsöker särskilt
obildade och på en låg kulturnivå levande
människor. Dessa äro mera likartade, och
den ringa individuella differentieringen
underlättar själarnas kollektiva
sammansvetsning, vilken i sin ordning gör de obildade
massorna mera tillgängliga för såväl
imitation som suggestion. Forna tider, särskilt
medeltiden, ha att uppvisa otaliga fall av m.
Hit hörde t. ex. sådana folkrörelser som
Sankt Veitsdans (se d. o.) i Tyskland.
Andra yttringar av m. anknyta sig mera
otvetydigt till vissa kulturperioders
vidskeplighet och religiösa övertro. Hit höra de
föreställningar om »djävulens regemente»
och »färder till Blåkulla», som på
häxeripro-cessernas (se d. o.) tid utgjorde det allmänna
samtalsämnet. M. i form av besatthet var
alltifrån medeltiden och långt in i senare tid
en vanlig form av andlig smitta. Dylika
be-satthetsepidemier grasserade på 1600-talet i
en mängd nunnekloster i Frankrike, och
oftast var kvinnornas anfäktelse starkt
sexuellt färgad. En vid religiös extas stundom
framträdande form av m. är
tungomålstalande (se d. o.). — M. förekommer bland lågt
stående utomeuropeiska folk, t. ex. ainofolket
i Japan (se T a r a n t i s m), och påminner om
de dansepidemier, som under medeltiden
hemsökte Europa.
Litt.: G. Tärde, »L’opinion et la foule»
(1904); G. le Bon, »Psychologie des foules»
(1907; sv. övers. 1912); B. Gadelius,
»Massornas själslif och andlig smitta» (2:a uppl. 1911;
i Verdandis Småskrifter). G-s.*
Mass-spektrograf, se Masspektrograf.
Massue de Ruvigny [masy’ de ryvinji’], se
G a 1 w a y.
Massüt (Masüt), tjockflytande
destilla-tionsrest vid bearbetning av bergolja. Se
Petroleumindustri.
Massverk (ty. Maasswerk) el. S p r ö j
s-v e r k, det stav- och rosverk, medelst vilket
medeltida, företrädesvis gotiska, större
fönsteröppningar delades i fält, i vilka glas
insattes. Se bilder av fönster med m. till art.
Byggnadskonst (sp. 338, bild 15) och
Gotik (bild 7 och 8 på pl.).
Massverkans lag anger det kvantitativa
sambandet mellan hastigheten av en kemisk
reaktion och koncentrationerna av de
reagerande ämnena ävensom mellan
koncentrationerna av de i ett kemiskt jämviktssystem
ingående komponenterna. Såväl läran om
kemisk reaktionshastighet, kemisk kinetik, som
läran om kemisk jämvikt, kemisk statik,
behärskas av m.
1. Hastigheten av en kemisk reaktion,
uttryckt som koncentrationsändringen per
tidsenhet av något av de reagerande ämnena, är
enl. m. proportionell mot koncentrationen av
vart och ett av dessa. I det enklaste fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
