Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1009
Masurer—Matejko
1010
mensträckan Olita—Kovno—Wileny (45 km
n. v. om Kovno). Det tyska förföljandet, som
fortgått ända till 100 km, kunde ej fullbordas,
enär trupperna behövdes för andra uppgifter.
Vinterslaget i M. (se kartan på sp.
1008), 7—21 febr. 1915, kallas stundom
slaget vid Lyck el. andra slaget vid Masuriska
sjöarna. Då Hindenburg efter fullbordande
av 1914 års operationer i Polen beslöt framgå
till anfall mot ryssarna (10 :e ryska armén
under general von Siewers), var tyskarnas
utgångsläge en linje, som sträckte sig från
Johannisburg över
Lötzen—Darkehnen—Gum-binnen till trakten ö. om Tilsit. Den tyska
häravd., som utgjordes av 8:e armén under
general Otto v. Below, och en nybildad 10 :e
armé under generalöverste von Eichhorn
transporterades till och insattes på 8:e
arméns vänstra flygel, och även denna armés
högra flygel förstärktes genom en såsom
stöt-grupp avsedd arméavd. under general
Litz-mann. Styrkan uppgives ha varit: på
tyskarnas sida omkr. 250,000 man och på ryssarnas
högst 200,000. Slaget inleddes 7 febr., och
sedan Lyck efter hårda strider 12—14 febr,
fallit, lyckades planen att med båda
flyglarna omfatta motståndaren. Ryssarna
strömmade tillbaka men kunde ej undkomma en
kringränning, som av 10 :e arméns yttersta
vänstra flygel utfördes norr- och österifrån.
Fyra ryska fördeln. blevo instängda i
skogstrakten ö. om Suwalki-Augustöw och sträckte
gevär 21 febr.; antalet ryska fångar under
hela slaget var omkr. 100,000 man. — Litt.;
H. v. Regern, »Die Winterschlacht in Masu
ren» (1918). M. B-dt.
Masürer, po. mazury, invånarna i det forna
Masovien (se d. o.), vilkas dialekt utmärkes
av att de vanliga polska tje- och sje-ljuden
motsvaras av s-ljud. Liknande språkliga
egenheter påträffas även i Lillpolen.
Masuriska sjöarna, sjöar i Masuren (se d. o.),
de största Spirdingsee (123 kvkm, största djup
25 m), Löwentinsee och Mauersee.
Masuriska kanalen förbinder Mauersee och
Spirdingsee genom Alle och Pregel med
Kö-nigsberg.
Masu’rka, Mazu’rka (po. mazur och
mazu-rek), polsk (från masurerna, se d. o.,
härstammande) nationaldans i trippeltakt; synes
ha framgått ur den äldre polskan och var
under 1700-talet typen för en eldig, häftig
polsk dans, sedan 1800-talet mera lugn i
rörelserna. Berömda m. skrev bl. a. Chopin.
I Sverige har m. varit känd sedan 1600-talet.
— Jfr Polkamasurka. — Om M a z
u-rek Dabrowskiego [mazo’rek [-dåmbråf-skiä’gå],-] {+dåmbråf-
skiä’gå],+} »Dombrowskimarschen», se J e s
z-cze Polska niezgingl a. T. N.
Mat (holl. maat, eng. mate), sjöv., biträde,
underordnad medhjälpare, mest i
sammansättningar, t. ex. k o c k s m a t, kökspojke.
Mataafa, konung på Samoaöarna (se d. o.).
Matabéle, en grupp kaffrer (se d. o.),
närmare bestämt suluer, som för att undgå
Tcha-kas despotism på 1820-talet under ledning av
Moselikatse vandrade norrut och grundade
ett mäktigt rike inom mashonas område,
mellan Limpopo och nedre Sambesi. Härifrån
plundrade de ideligen sina grannar, som ej
kunde stå emot deras starka, efter
sulumön-ster uppbyggda militära organisation. 1893
underkuvades emellertid de och deras kung
Lobengula, Umsilikatses son, av
engelsmännen, och deras huvudstad, Bulawayo, hittills
en typisk kafferstad, blev snart ett viktigt
centrum för vit kolonisation. Sedan 1896, då
de för sista gången reste sig mot
engelsmännen, leva m. fredligt av boskapsskötsel och
jordbruk. K. G. L.
Matabèleland, s. v. delen av Sydrhodesia,
förr ett mäktigt negerrike, bebott av mata
bele (se d. o.). M. ligger på vattendelaren
mellan Sambesis och Limpopos flodsystem;
är rikt på guld o. a. mineral (kolfält vid
Wan-kie). Huvudort: Bulawayo. — Det av Mose
likatse 1836 grundade Matabeleriket blev un
der efterträdaren Lobengula 1889 förklarat
för britt, intressesfär och överlämnat till
Brittisk-sydafrikanska komp. Jfr Rhodesia.
Mata’di, stad i Belgiska Kongo, vid
Kongo-floden, 150 km från dess mynning; hamn för
oceanångare. Utgångspunkt för järnväg till1
Léopoldville. I anläggandet av M. deltog
svensken P. A. Möller (se d. o.).
Matador [-då’r], vid tjurfäktningar den
förnämste toreron; självmedveten rik el. mäktig
man (t. ex. börsmatador), »storgubbe»; äss
och »målare» i vissa kortspel.
MatagaJpa, stad i mellersta Nicaragua;
omkr. 12,000 inv. (1928); centrum i landets
förnämsta kaffedistrikt. Export över hamnen
Corinto vid Stilla havet.
Matamatasköldpaddan, zool., se
Sköldpaddor.
Matånzas [-ta’nsas], huvudstad i prov. M.
(8,444 kvkm, 348,784 inv.), vid en vik på n.
kusten av Kuba; 46,390 inv. (1929).
Sockerexport. — Utanför M. kantrade och sjönk 30
april 1846 sv. korvetten »Carlskrona», varvid
chefen, E. G. af Klint, och hela besättningen,
utom 17 man, omkommo.
Matapa’n, Kap M., sydligaste udden av
Peloponnesos, Grekland, näst Kap Tarifa i
Spanien det europ. fastlandets sydligaste
punkt (36° 23’ n. br.).
Mataranordningar, en mångfald mekaniska
el. elektriska detaljer och hjälpmaskinerier
för att tillföra drivkraft el. råvara, ersätta
kontinuerligt förbrukade materialier o. s. v..
Härav har uppkommit en mängd tekniska
benämningar, ss. matarkabel (se
Elektricitetsverk, sp. 572), matarkran,
matarled-ning, matarmaskin (se bl. a. Elektriska
maskiner, sp. 601), matarpump, matarrör,
matarverk. Jfr Matning. G. H-r.
Mätarengi, stor by i övertorneå socken,
Norrbottens län, vid Torne älv samt
övertorneå kyrka och järnvägsstation;
handels-centrum för övre Tornedalen; 350 inv. (1921).
I M. ligger Torne dalens
folkhögskola, grundad 1899, förenad med
lantmanna- och lanthushållsskola, ävensom ett
av landstinget upprättat
tuberkulossanatorium för Tornedalen.
Match [mät/], eng., tävling.
Maté, bot., se Matte.
Matejko [matä’jkå], Jan, polsk målare
(1838—93). Studerade i sin födelsestads,
Krakaus, konstskola, i München och Wien,
återvände så till Krakau, bland vars rika
minnen M. utvecklade sig till Polens främste
historiemålare. Hans färgrika jättetavlor,
bl. a. »Skargas predikan» (1864), »Rejtan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
