Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Matejko, Jan - Matelassé - Matélé - Matematik - I. Praxis - II. Analys - III. Teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Matelassé—Matematik
1012
»Siaren Wernyhora.» Målning av Jan Matejko 1884.
(1866; en polsk riksdag 1773), »Grunwald»
(1878; slaget vid Tannenberg 1410), »Den
preussiska hyllningen» (1882;
Preussen hyllar Sigismund av
»Sobieski
(1883; i
visa ett
uttrycksfulla figurer
kring en
huvudperson. Han målade även
porträtt och
dekorationer i Mariakyrkans
kor i Krakau. Genom
sina verk fick M.
stor betydelse ej blott
för följande
konstnärsgeneration (han
var chef för
konst-akad. i Krakau) utan
framför allt för den polska
nationalkänslans bevarande. Kortare po. monogr. av bl. a.
S. Witkiewicz (1912) och M. Szukiewicz
(1915). A. A-t.
Matelassé [matlase’] (av fr. matelas,
madrass), eg. madrasserat tyg, en fasonerad
dubbelvävnad, vars mönster markeras av
fördjupningar, åstadkomna därigenom, att
rätvävens varptrådar neddragas under
avigvävens inslag. Tjocka fyllnadsskott av mjukt
bomullsgarn invävas mellan de båda
vävlag-ren. Tygerna ha särskilt använts till
damkappor och herrvästar. E. v. W.
Matélé, missionsstation, tillhörig Örebro
missionsförening, i Franska Ekvatorialafrika,
nära v. stranden av Kongos biflod Sanga,
några mil n. om ekvatorn; gr. 1921.
Albrekt av
Polen) och
vid Wien»
Vatikanen),
myller av
Matematik (grek, mathematikø te’chne,
vetenskapen, el. mathémata, plur. av ma’t hema,
kunskap, vetande, av mantha’nein, veta), den
vetenskap, som grundas på begreppet tal,
även ofta beskriven som »vetenskapen om
storheter».
Man kan tänka sig m. sammansatt av tre
huvudströmningar eller riktlinjer, ofta i lika
mån företrädda hos de största matematikerna,
medan den matematiskt bildade i gemen
oftast är särskilt inriktad på någon av dem.
I. Praxis. Den »tillämpade» m:s
verksamhetsområde är mycket omfattande. Dit höra
den enklaste köpmannamatematiken och
bokföringen lika väl som de subtilaste
atomteoretiska spekulationer. Inom den tekniska och
den naturvetenskapliga verksamheten är m:s
hegemoni av gammalt erkänd. Nyare
landvinningar äro socialstatistik, ärftlighetslära,
vissa områden av medicinen m. m. Dess roll
vid all genomförd organisation, t. ex. militär
eller affärsmässig, är också numera insedd.
II. Analys. De matematiska verktyg, som
erfordras i praktiken, hämtas från en
abstrakt tankevärld, som är stadd i ständig
tillväxt, en värld av symboler och relationer,
av tal och rumsbilder, som är en skapelse av
många matematikergenerationers fantasi och
möda. Arbetet på fullkomnandet av denna
tankebyggnad, som ständigt sker under
växelverkan med tillämpningarna, skall här kallas
för matematisk analys. Med ordet
»analys» (som dock även begagnas i mera
inskränkt mening) brukar man också beteckna
tankebyggnaden själv. För ett bestämt
till-lämpningsområde är det visserligen i regel
endast en del av analysen, som kommer till
användning, men de olika delarna av den
matematiska tankebyggnaden hänga organiskt
ihop och ingripa i varandra. En ofta
observerad egendomlighet är, att identiskt samma
analytiska teori stundom kommer till
användning inom vitt skilda tillämpningar.
III. Teori. Såsom en värdig motpol till m:s
praxis kan uppställas m:s teori eller den
högre matematiska åskådning, med vilken,
förutom delar av grekernas m., stora delar
av den nyaste »rena» m., ss. mängdteori,
logikkalkyl, det allmänna funktionsbegreppet
och den abstrakta integrationsteorien, äro
intimt förknippade.
Matematikens indelning. Av praktiska
skäl brukar man med särskilda namn
beteckna olika, större eller mindre områden av
den matematiska analysen. Det rör sig här
icke om en logisk indelning, då, såsom ovan
nämnts, de olika delarna av denna
tankebyggnad hänga organiskt ihop och en teori, som
utvecklats i ett visst sammanhang, ofta helt
plötsligt finner användning och kan införlivas
i en helt annan våning av den stora
byggnaden.
Den teori, som direkt utgår från de hela
talens begrepp, som studerar dessa tals
egenskaper, fördelningen av primtalen, de högre
talens definition och konstruktion, de
abstrakta mängderna, vilka på sätt och vis
representera ett slags oändliga tal, det
allmänna gruppbegreppet o. s. v., kallas
aritmetik (av grek. arithmo’s, tal) eller
talteori. Läran om ekvationers lösning utgör
utgångspunkten för en annan omfattande
di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
