Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialism - Materialist - Materialprincip - Materialprovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Materialist—Materialprovning
1019
det mellan kroppen, särskilt hjärnan, och
själslivet. Olika betydelser av m. finnas, vilka
alla ha gemensamt, att de i någon mening
söka bortförklara det psykiskas
självständighet. 1) Ekvativ m. förklarar själen vara
av kroppslig natur, varvid den antingen
tänkes bestå av en »finare» materia än den
vanliga (Demokritos) ei. rent av identifieras med
hjärnprocesserna; tankar och känslor skulle
då ha en viss rumlig form och utsträckning.
Orimligheten av detta torde numera rätt
allmänt erkännas även av icke fackfilosofer.
2) Attributiv m. förklarar det psykiska
vara en egenskap hos materien; vanl. säges
det utgöra rörelse el. kraft. Ofta antagen av
naturvetenskapsmän, har denna tanke liksom
den föregående rönt den skarpaste kritik från
filosofiskt håll. 3) K a u s a t i v m. Skälen
för antagande av m. äro icke enbart av
onto-logisk natur; även svårigheten att förstå det
kausala sambandet mellan fysiskt och
psykiskt gör sig gällande. Ett verkande av det
psykiska på det fysiska innebär ett
upphävande av energiprincipen, vilken betraktas
som ett oumbärligt fysikaliskt postulat. Den
kausativa m. antar därför, att det psykiska
aldrig kan vara orsak till utan endast
verkan el. funktion av det fysiska; stundom
säges också, att det psykiska ej heller kan vara
orsak till annat än psykiskt,, utan att det
verkande endast är det materiella. —
Häremot har anmärkts, att det synes
obegripligt hur det materiella skulle frambringa
något för det självt så främmande som det
psykiska (du Bois-Reymond), vidare att ett
dylikt frambringande skulle innebära
energiförlust och därmed likafullt ett upphävande
av energiprincipen. Frånsett dessa vanliga
men något tvivelaktiga invändningar, torde
det vara en svårighet att anta, att något (det
psykiska) enl. själva sitt väsen icke skulle
kunna vara orsak. 4)
Epifenomena-lism el. materialistisk pa r all e
1-1 i s m, en med den föreg. besläktad
uppfattning, som likaledes endast antar materiell
kausalitet men icke betraktar det psykiska
som verkan av det fysiska utan som ett
»bifenomen», något som stundom uppträder i
vissa samband med fysiska kausalkedjor.
Denna ståndpunkt är av betydelse såsom
grundläggande för den fysiologiskt inställda
psykologien; dess svårigheter äro desamma,
som vidlåda all parallellism. 5) Som m. kan
man också betrakta b e h a v i o r i s m e n, en
ultramodern psykologisk riktning, som
förnekar medvetandet och endast vill studera
retningar och reaktioner hos organiska
varelser. Tänkandet är enl. denna endast
reflexer i struphuvudets muskler (se
Uppförandepsykologi).
De skäl, som anföras mot m. utom ovan
nämnda, bero naturligtvis på vederbörandes
allmänna filosofiska ståndpunkt. Enl. den i
filosofiens historia ytterst vanliga
subjek-tivistiska tankegången kan allt uppfattat
som sådant endast vara till i uppfattningen;
tinget i sig kan då icke sägas vara sådant
det uppfattas, sålunda icke heller rumligt,
utan det materiella är då fenomen av något
annat, som ofta antages vara andligt. Detta
betraktas ofta som den avgörande
invändningen mot m. — Den riktning i nyare
1020
svensk filosofi, som kritiserar subjektivismen
(se H ä g e r s t r ö m, A. A. T h., och P h
a-1 é n, A. K.), ansluter sig dock därmed icke
till m. Den finner i stället en orimlighet i
själva det ontologiska problemet, på vilket
m. skall vara ett svar, problemet om arten
av det i sig verkliga. Enl. denna
uppfattning reduceras m:s problem endast till frågan
om det psykiska enbart, oberoende av det
fysiska, kan bilda ett kausalsammanhang
(sålunda icke om det över huvud ingår i
kausalsammanhang). Starka empiriska skäl finnas
visserligen för ett nekande svar härpå, men
om ett jakande svar principiellt är uteslutet
är tvivelaktigt. — Litt.: F. A. Lange,
»Ge-schichte des Materialismus» (1866; sv. övers.
1913); L. Busse, »Geist und Körper» (1903).
2. Moralisk el. praktisk m.
benämnes stundom en utpräglat egoistisk
moral och livsföring.
3. Sociologisk m. el. m a t e r i a 1 i
s-tisk historieuppfattning, den
historieuppfattning, som grundlädes av K. Marx
och Fr. Engels och som ser orsakerna till alla
samhällsföreteelser i tekniken och samhällets
ekonomiska struktur. Se Marxism. G. O-a.
MaterialPst, anhängare av materialismen
som livsåskådning; krass, cynisk människa
(i motsats mot idealist). — Adj.:
Materialistisk.
Materialprincip, luterska reformationens
grundtanke: rättfärdiggörelsen genom tron
allena. G. A-n.
Materialprovning, vetenskaplig
undersökning av olika materials egenskaper för
bedömande av deras lämplighet för tekniska
ändamål. De olika material, som äro föremål
för m., tillhöra vanl. någon av följ,
huvudgrupper: 1) råmaterial, ss. malmer,
bergarter o. a. icke el. blott delvis förädlade
naturprodukter; 2) konstruktions- och
byggnadsmaterial, ss. metaller, trä, byggnadssten och
cement till maskiner och byggnader; 3)
förbrukningsmaterial, ss. stenkol o. a. bränslen,
vatten och smörjmedel. Metoderna vid m.
bestå i allm. av mekanisk-fysiska prov samt
elektriska och kemiska undersökningar,
utförda med tillhjälp av vetenskapens alla
hjälpmedel. Med avseende på
konstruktions-och byggnadsmaterial är det förnämsta syftet
med m. att bestämma hållfastheten under
olika slag av påkänningar (jfr
Hållfasthet). Härför användas bl. a. särskilt
konstruerade materialprovning s mask
i-n e r, vari provstycken av materialet utsättas
för växlande belastningar. M. arbetar icke
blott i industriens, maskinteknikens och
byggnadskonstens tjänst, utan dess metoder ha
även visat sig ha stort värde för
undersökningar på andra områden, ss. inom
brandskyddet, för utrönande av materialfel som
orsaken till olyckor, bearbetning av
krimi-nologiskt material, avgörande av tulltekniska
frågor (bestämmande av varuslag). M:s
utveckling som vetenskap har ägt rum
huvudsaki. från mitten av 1800-talet. För
utförande av rationella undersökningar inom
ämnet ha särskilda materialprovning
s-anstalter inrättats i de flesta
kulturländer. I Sverige var Järnkontorets
material-provningsanstalt vid Liljeholmen (1875—96)
den första. En dylik anstalt upprättades vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
