Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialprovning - Materialstatut - Materie - Materiel - Materiell - Maternitet - Mate’s receipt - Matfors - Matfors—Vattjoms järnväg (M. Va. J.) - Matförgiftning - Mathesius, Johan - Mathesius, Johannes - Mathiesen, Aage Henrik (arkitekt) - Mathiesen, Henrik (historiker) - Mathiesen, Johann - Mathieu, Jean Adam - Mathildedal - Mathy, Karl - Mathyssen el. Mathhys, Jan (Johann Mathiesen el. Matthiesen) - Matica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1021
Materialstatut—Matica
1022
Chalmersska institutet i Göteborg 1888, en
vid Tekniska högskolan i Stockholm 1896,
vilken 1919 ersattes av Statens
provnings-anstalt (se d. o.). J. O. K-s. (G. H-r.)
Materialstatut kallas rättsordningen i det
land, vars saknormer äro tillämpliga på ett
visst privat internationellt rättsförhållande.
Matèrie, se Materia.
Materiel, sammanfattningen av de (lösa och
fasta) maskiner, redskap, verktyg, effekter
m. m., som krävas för en verksamhet
(järnvägs-, krigs-, undervisningsmateriel m. m.).
Materie’11, bestående av el. innehållande
materia (se d. o.); det, som tillhör innehållet
(motsats: formell); kroppslig; sinnlig;
väsentlig.
Maternitèt (av lat. mäter, moder),
egenskapen att vara moder. — Maternitetsprincipen
kallas regeln, att utomäktenskapligt barns
underhåll åligger modern allena, en regel,
som förekommit i fransk rätt (»La recherche
de la paternité est interdite», att efterforska
vem som är barnets fader är förbjudet, Gode
civil, art. 340) men numera där har blott
begränsad giltighet. För nordisk rätt har
regeln städse varit okänd. C. G. Bj.
Mate’s receipt [méi’ts risi’t], eng., se L a s
t-kvitto.
Matfors, industrisamhälle i Tuna socken,
Västernorrlands län, vid Matfors—Vattjoms
järnväg och fall av Ljungan; 1,750 inv. (1921).
Träsliperi, sågverk och pappersbruk,
tillhörande det av Svenska cellulosa a.-b. ägda
Skönviks a.-b. (se d. o.), samt Matfors
yllefabrik (spinneri, väveri, färgeri, vaddfabrik
m. m.), som tillhör ett a.-b. (aktiekap. 225,000
kr., 50 arb., tillv.-värde 400,000 kr.).
Matfors—-Vattjoms järnväg (sign. M. Va. J.),
spårvidd 1,435 m, nu 3,5 km lång, öppnad som
smalspårig (1,067 m) 1874, ombyggd till
nor-malspårig 1919, förbinder Vattjoms station
på Statens järnvägar med Matfors station
och har lastspårsförbindelse till Ljungans
ovanför sjön Marmen segelbara del. F. P.
Matförgiftning. Olika slag av m., även
genom fiskkött, ostron, musslor o. s. v.,
behandlas i art. Korvförgiftning och
Köttförgiftning. Jfr även
Bakterier, sp. 741—742.
Mathèsius, Johan, tjänsteman, politiker
(1709—65). Anställdes 1734 som translator
för finska språket i Kanslikollegium. Jämte
sin finländske landsman J. Arckenholtz var
M. en ivrig anhängare av A. Horn och
uttalade efter dennes fall öppet missnöje med
hattpartiet och dess krigspolitik.
Arckenholtz och M. undergingo 1741 tortyr inför
den s. k. förräderidomstolen. Utan att ha
bekänt något dömdes M. till fängelse och
förvisning men benådades 1743. Han blev 1745
landssekreterare i Österbotten och var 1762
—63 vicelandshövding där. H. E. P.
Mathèsius, Johannes, tysk prästman
(1504—65), från 1542 pastor i Joachimsthal
i Böhmen, räknas till reformationstidens
yppersta predikanter, särskilt känd genom sina
17 predikningar över Luther, 1562—64. Litt.:
G. Loesche, »J. M.» (2 bd, 1895); H. Volz, »Die
Lutherpredigten des J. M.» (1930). E. Bg.*
Mathiesen [matPsen], Aage Henrik,
dansk arkitekt (f. 1868), har i Köpenhamn
utfört privatbyggnader samt i samarbete med
U. Plesner bl. a. Studenterforeningens hus,
har restaurerat Kongegaarden i Korsör och
Steensgaard på Fyn. M. är en kunnig
arkeolog, har undersökt medeltidskyrkor i
Danmark och i s. Sverige och medverkat i
facktidskrifter. G-g N.
Mathiesen [matFson], Henrik, norsk
historiker (f. 1847), har bl. a. skrivit flera
arbeten om Trondhjems och Tröndelagens historia.
Olofsfestens återinförande beror främst på
M:s initiativ.
Mathiesen [matPson], J o h a n n, se
Mathyssen.
Mathieu [matiö’], Jean Adam, fransk
emalj- och porslinsmålare (1689?—1753). M.
var född i Stralsund; han har tydligen
kommit till Paris i unga år och trol. gått i lära
hos Charles Boit. M. utförde en utsökt emalj
-målning av Ludvig XV som ung, förträffliga
porträtt av drottningen, prins Condé, madame
de Pompadour samt hertigen och hertiginnan
av Orleans. M. fick titeln hovemaljör samt
våning i Louvre och beskyddades av svenske
ministern. G. W. L.
Mathildedal, bruk i Bjärnå socken, Åbo och
Björneborgs län, Finland, gr. 1852; tillv. av
lantbruksmaskiner. O. Brn.
Ma’thy, Karl, tysk politiker (1807—68).
Greps som ung ämbetsman av frihetsrörelsen
i Baden 1830, blev frisinnad publicist, måste
1835—40 vistas utomlands och blev 1842 led.
av Badens lantdags
andra kammare. Han
bekämpade 1848 i
Vorparlamentet de
republikanska
ytter-lighetsmännen och var
i
Frankfurtparlamen-tet en av H. W. A.
von Gagerns främsta
meningsfränder, blev
understatssekr. i
riks-ministeriet för
finanserna men måste maj
1849 draga sig
tillbaka. 1864 blev M.
president i Badens handelsministerium,
avgick 1866, när Baden slöt sig till Österrike,
men blev efter Preussens seger statsminister
och president för handels- och finansdep. (juli
s. å.). Biogr. av G. Freytag (2:a uppl.
1872). (V.S-g.)
Mathyssen [matéi’son] el. M a 11 h y s, Jan
(ofta brukad tysk namnform Johann
Mathiesen el. Matthiesen), en bagare i
Haarlem (d. 1534), som 1533 kom i spetsen för
nederländska anabaptister (se d. o.). Med
svärd skulle det nya gudsriket upprättas.
Genom Johan av Leiden (se d. o.) o. a.
»apostlar» överfördes agitationen mot de otrogna
från Holland till Münster i Westfalen. Där
stupade M. Litt.: A. H. Newman, »History of
antipedobaptism» (1897); H. Detmer, »Bilder
aus den religiösen und socialen Unruhen in
Münster» (3 bd, 1903—04). E. Nwn.
Matica [ma’titsa], moder; bidrottning; namn
på slaviska folkbildningsföreningar, som haft
en högst betydande andel i slavernas
kulturutveckling. Av dessa må nämnas den
serbiska, M. srpska, gr. i Pest 1826, flyttad till
Novi Sad 1864, den kroatiska, M. hrvatska
(1874), gr. 1847 som M. ilirska, den tjeckiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
