Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mattias Kettilmundsson - Mattioli, Ercole Antonio - Mattlummer - Mattmar - Matto grosso, Mato grosso - Matton, Ida Elisabet - Mattor - Mattson, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1035
Mattioli—Mattson
1036
vem som ville till envig (en utmaning, som
ingen följde) samt skildrar i allm. M. som
fejdens hjälte. 1302 tillhör M. kretsen av
hertig Eriks män. Under den 1304 upplågande
striden mellan konung Birger och dennes
bröder stod M. på de senares sida: han ledde vid
ett tillfälle ett anfall på den kungliga
styrkans förposter och beseglade 1305 förlikningen
i Kolsäter. Efter Håtunaleken (1306) liksom
i kampen mot Birgers bundsförvant konung
Erik Menved av Danmark 1309 tillhörde han
hertigarnas militära medhjälpare; 1310—14
står han som en av löftesmännen vid de
förbindelser, som de avgåvo. Efter Nyköpings
gästabud, då Birger tillfångatagit hertigarna
(dec. 1317), var M. en av ledarna i resningen
mot konungen och fungerade från 1318 som
rikets drots och »förman»; tidigare hade han
varit hertig Eriks och hertiginnornas drots.
På hösten s. å. inföll han i Skåne och
besegrade vid Mjölkalånga (vid Finjasjön) Erik
Menveds trupper. Enligt Erikskrönikans
framställning var det till stor del M:s förtjänst,
att hertig Eriks treårige son Magnus 1319
hyllades som Sveriges konung. Kort efter
valet fungerade M. ej längre som drots, men
han fortfor att intåga en betydande plats
bland rikets råd och konungens förmyndare.
Under de sista åren av sitt liv var M.
hövits-man i Finland och utövade på denna starkt
utsatta förpost för riket en kraftfull
verksamhet.
Litt.: G. Cederschiöld, »Om Erikskrönikan»
(1899); R. Pipping, »Kommentar till
Erikskrönikan» (1926); I. Andersson, »Källstudier
till Sveriges historia 1230—1436» (1928); J.
Jaakkola, »Kuningas Maunu Eerikinpojan
unionipolitiikasta» (1928). J. Th. W. (I. A.)
Mattioli [-å’li], Ercole Antonio,
italiensk diplomat (1640—1703), se
Järnmasken.
Mattlummer, bot., se L y c o p o d i u m.
Mattmar, socken i v. Jämtland, Undersåkers
och Offerdals tingslag, n. v. om Storsjön;
223,8 kvkm, 1,229 inv. (1930). Kuperad
skogsbygd kring Storsjöns nordvästliga vikar,
Undersåkers-(Indals-) älven och dess tillflöde
Dammån. 1,004 har åker, 13,550 har
skogsmark. Ingår i Alsens och M:s pastorat av
Härnösands stift, Undersåkers kontrakt.
Ma’tto grosso [-grå’så], M a’t o gro’sso,
port., »stora skogen», Brasiliens näst största
stat, ung. 1,4 mill. kvkm (mer än 3 ggr
Sveriges yta), med omkr. 336,991 inv. (1928),
flertalet av blandras; därtill högst 15,000
indianer, tillhörande många stammar och föga
el. ej alls civiliserade. M., som i v. gränsar
till Bolivia och i s. till Paraguay, utgör v.
delen av den brasilianska platån. Obetydliga
ryggar bilda vattendelaren mellan
Amason-och La Platafloderna. S. v. M. är ett
ohälsosamt lågland, regelbundet översvämmat
under regntiden (början av året). I övrigt är
klimatet sunt, tropiskt varmt men ej
fuktigt; vid s. v. vindar (pamperos) kan temp.
falla under 12°. Platålandet är alltför torrt
för tät skogsväxt; här förekomma savanner el.
öppna fält (campos, se d. o.). Lianrik högskog
fyller Guaporé-Paraguays vidsträckta
käll-område och följer som ett smalt band
(»galleriskog») nästan alla vattendrag. M. har
rika ehuru föga undersökta och utnyttjade
naturtillgångar: guld, silver, platina,
diamanter, bly, koppar, järn m. m. Kaffe, sockerrör
och tobak ge utmärkt resultat, men
jordbruket har ännu blott lokal betydelse; endast
boskapsskötseln arbetar för export. Skogarna
äro rika på värdefulla produkter, ss.
kautschuk. Industrien är alldeles outvecklad.
Orsaken till M:s efterblivenhet ligger främst i
de kolossala avstånden och bristen på
kommunikationer. I s. bildar floden Paraguay,
som nedanför staden Corumba är segelbar
även för större farkoster, M:s förnämsta
handelsväg. Mindre båtar gå upp till
huvudstaden, Cuyabä (se d. o.). C. S-g.
Ma’tton, Ida Elisabet, skulptris (f. 1863
24/2)- Studerade i Stockholm vid Tekniska
skolan från 1882 och i Paris från 1887. Bland
hennes alster märkas kvinnostatyn
»Farni-ente» (1896; i marmor), statyn »Lokes straff»
(1897; uppsatt vid Stockholms stadshus’
sjöbarriär), dubbelbysten »Förtroende» (1906),
Molière (byst i Dramatiska teatern, 1906),
statyn »Gustav Vasa» (i Vasaparken i Gävle,
1924), dessutom porträttbyster,
gravmonument och konstindustriella föremål. G-g N.
Mattor. Bruket att täcka golvet med
vävnader uppstod i Orienten. Egypterna torde
ha varit de första, som tillverkade m. En
direkt import av orientaliska textilier torde
redan under antiken ha förekommit i
Grekland. I det övriga Europa var Spanien
det första land, där orientaliska mattor (se
d. o.) kommo i bruk. Det finns en knuten
matta bevarad, som man antar ha blivit
tillverkad i Murcia på 1200-talet. Venezia var
den första europeiska centralen för handeln
med orientaliska m. När Venezias betydelse
som centrum för Medelhavshandeln på
1500-talet minskades, övertog Holland
matthandeln. Att orientaliska m. redan på 1400-talet
varit kända i Holland framgår av att de
finnas avbildade på Jan van Eycks och Hans
Memlings tavlor. Under Henrik VIII:s
regering började de förnäma pryda sina palats
med m. från Orienten. Orientaliska m. torde
dock ha förekommit i Norden redan under
medeltiden. Först mot slutet av 1800-talet
blev bruket av orientaliska m. mera
allmänt, en följd av industriutställningen i
London 1851 och utställningen i Wien 1891.
Den första europeiska mattillverkningen av
betydenhet uppstod i Frankrike i slutet av
1600-talet, i Savonnerie och Aubusson, där
dock m. tillverkats redan under senare
medeltiden. Numera tillverkas m. av de mest skilda
slag i flera länder. Några vävas för hand,
t. ex. flossa-, nöthårs- och trasmattor
(hemslöjd och moderna handtextilier); de flesta av
de i handeln
förekommande m. äro
fabriks-tillverkade. M. Str.
Mattson, Hans,
svensk-amerikansk
politiker (1832-93).
Föddes i Skåne,
utvandrade 1851 till U. S.
A. och grundade i
Minnesota ett svenskt
nybygge, 1855 kallat
Vasa settlement. Vid
inbördeskrigets
utbrott bildade M. ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
