Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1047
Maurois—Maury, J. S.
104S
270,800 kr. (1930). Egendomen bildades i
slutet av 1500-talet av Morits Birgersson
Grip, bar senare tillhört bl. a. släkterna
Ekeblad, Klingspor och Mörner. M. brändes
av ryssarna 1719; huvudbyggnaden
genomgick 1925 en grundlig restaurering.
Maurois [mårcoa’], André, fransk
författare (f. 1885). M., vars verkliga namn är
Émile Herzog, tillhör en förmögen
judisk industriidkarfamilj med stora fabriker
i Normandie, som han övertog efter faderns
död. Under världskriget var M., som
studerat i Oxford, tolk vid engelska armén i
Frankrike; i ett par kvicka, halvt essäartade
böcker, »Les silences du colonel Bramble»
(1918) och »Les discours du docteur O’Grady»
(1919), fångade han några karakteristiska
drag hos bundsförvanten i krigsmundering.
Sitt brinnande intresse för den angelsaxiska
kulturvärlden har M. framför allt
dokumenterat i en rad ypperliga romantiserade
biografier efter Lytton Stracheys mönster:
»Ariel, ou la vie de Shelley» (1923; sv. övers.
1924), »La vie de Disraeli» (1927; sv. övers,
s. å.), »Études anglaises» (1928; om Dickens,
Ruskin och Wilde) samt »Byron» (2 vol.,
1929 ff.; sv. övers. 1930). Han har även
skrivit romaner, utmärkta av mikroskopisk
känsloanalys och raffinerad stilkonst: »Ni
ange, ni béte» (1919), en kärlekshistoria från
1848, »Bernard Quesnay» (1926), en lätt
maskerad självbiogr., samt »Climats» (1928;
»Kärlekens klimat», 1929). Kj. S-g.
Maurokorda’tos, grekisk fanariotfamilj, av
vilken flera medlemmar varit hospodarer i
Moldau och Valakiet. Den härstammar från
Aleksandros M. (omkr. 1636—1709),
läkare från Chios, dragoman hos Porten och
turkisk underhandlare vid freden i Karlowitz
1699. Hans ättling furst Aleksandros
M. (1791—1865) deltog i grekiska
frihetskriget och utfärdade som verkställande
rådets president jan. 1822—maj 1823
självstän-dighetsförklaringen. Han biträdde 1822-—23
Botzaris vid försvaret av Mesolongi och var
en tid utrikesminister men kunde ej draga
jämnt med de andra revolutionsledarna.
Efter monarkiens införande var M. okt. 1833
—maj 1834 samt kort tid 1841 och 1844
ministerpresident, dessemellan minister i
utlandet. Maj 1854—sept. 1855, under
Krim-kriget, var M. chef för ett ryssfientligt
kabinett. V. S-g.*
Mauromicha’lis, grekisk mainotfamilj, av
vilken flera medlemmar utmärkte sig under
striderna mot turkarna och i grekiska
frihetskriget. — Petros M. (1775—1848) blev
1816 bej över Maina, var en av de första,
som höjde upprorsfanan mot Turkiet; maj
1823—jan. 1824 var han president i
verkställande rådet. Då M. 1831 fängslats av
Kapo-distrias, mördades denne av M:s broder K o
n-s t a n ti n o s och son Georgios (9 okt.
1831); båda dödades kort därefter.
Maurras [måra’s], Charles, fransk
författare och politiker (f. 1868). M. är bördig från
Provence, i vars nationella nyväckelse han
tagit verksam del vid Mistrals sida. Han
började sin bana som symbolistisk poet och
litterär essäist, i denna egenskap fullföljande det
fälttåg mot romantiken, som inletts av Taine
och Brunetière. M:s förnämsta litteraturkri-
tiska arbeten äro »Les amants de Venise»
(1902) och »L’ävenir de 1’intelligence» (1905)..
Hans hänförelse för den rena latiniteten
drev honom att omfatta klassiska ideal även,
i politiken, och efter
att med Barrès ha
ivrat för
decentralisa-tion och provinsiell
självstyrelse
utvecklade han vältaligt
roja-lismens program som
en naturlig följd av
den nationalistiska
doktrinens krav på en
fast statlig
auktoritet. Det skedde genom
en först i L’Action
Frangaise (se Action
Frangaise, L’)
publi
cerad »Enquéte sur la monarchie» (1900—09).,
I det rojalistiska huvudorganet har M. sedan
1908 i dagliga artiklar systematiskt
propagerat för sina idéer och bekämpat
demokratien. I bokform ha utkommit flera
samlingar: »Kiel et Tanger» (1910; omarb. uppL
1914), »L’Action frangaise et la religion
catho-lique» (1913) samt en rad våldsamma
stridsskrifter från krigsåren och
fredsunderhandlingarnas tid. Själv agnostiker, har M. råkat,
i upprepade konflikter med den katolska
kyrkan, vilka 1925 föranledde en öppen
brytning-och påvligt skriftförbud; s. å. dömdes han för
uppmaning till våld mot en radikal minister
till ett års fängelse, ehuru domen aldrig
trädde i kraft. 1923 framställde han offentligen
sin kandidatur till medlemskap av Franska
akad., men en annan (Jonnart) blev vald,
vilket föranledde uppseendeväckande
demonstrationer av M:s anhängare. M. har mellan
slagen fullföljt sin litterära verksamhet och
utgivit bl. a. den filosofiska romanen »Le
che-min du paradis» (1895), de klassiska studierna.
»Anthinéa» (1902) och »Athènes antique»
(1918) samt diktsamlingen »La musique
in-térieure» (1925). »Pages littéraires choisies»
(1922) innehålla ett koncentrat av hans
skiftande författarskap på olika områden. M. har
spelat en betydande roll som den nationella,
traditionens väktare för högerungdomen,
som ägnar honom fanatisk beundran, och
teoretiskt inspirerat i den italienska
fascismen. Litt.: P. Descoqs, »Ä travers 1’oeuvre
de M.» (1913); A. Thibaudet, »Les idées de
M.» (1923); J. Maritain, »Une opinion sur M.»
(1926); L. Eckhoff, »Förerne i vår tids
franske litteratur» (1928); Kj. Strömberg, »Fransk
Mussolini in spe» (i »Franskt, spanskt och
ungerskt», 1929). Kj. S-g.
Måii’rus, Sankt,
och Sankt M:s
kon-gregation, se
Mau-rine r na.
Måu’rus,
Hraba-nus (Rabanus), se
Hrabanus Maurus.
Maury [mårP], Jean
Siffrein, fransk
prelat (1746—1817).
Gjorde sig tidigt ett namn
som författare av
äreminnen och som
spirituell vältalare, erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
