Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mecka, Mecca, Mekka - Meckabalsam - Meckel - Mecklenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075
Meckabalsam—Mecklenburg
1076
granitklippan Arafat utanför staden, där
Muhammed själv plägade bedja. Till M.
vallfärda de troende i tolfte månaden (jfr Islam,
sp. 766). 100,000—250,000 pilgrimer besöka
årl. M.; de flesta komma sjöledes till Djidda,
varifrån de följa Minadalen, Arabiens mest
trafikerade väg, som denna månad företer
bilden av en livlig marknad, där affärsmän från
världens alla hörn bjuda ut sina varor,
färgglada bomullstyger, siden, henna, rosenolja
m. m. M. lever huvudsaki. på
pilgrimsskarorna. Sina livsförnödenheter hämtar staden
över Djidda från Turkiet, Egypten och Syrien.
I M. destilleras rosor från Taif. Bland de
första européer, som lyckades intränga i M., var
schweizaren J. L. Burckhardt (1815). E. L-r.
Historia. Från M., som nämnes redan av
Ptolemaios under namnet Makoraba, utgingo
Muhammed och islam (jfr ovan). 930
erövrades staden av karmaterna, som bortförde
»svarta stenen» och först efter 22 år och mot
en stor lösesumma återlämnade den. M.
tillhörde kalifatet (se d. o.), men allteftersom
abbasidernas makt sjönk, blevo M:s ärftliga
ståthållare (scherifferna) allt självständigare.
Sedan 1517 utnämndes de av den osmanske
sultanen, som antog titeln de heliga
städernas (M:s och Medinas) beskyddare. M.
erövrades 1803 av vahhabiterna, som 1813
fördrevos av Muhammed Alis trupper. Staden
förblev därefter under Egypten till 1840, då den
återgick till turkarna, som behöllo M. till
1916. Se H i d j a z. Jfr A. Wavell, »A
modern pilgrim in Mecca» (1912); jfr även litt.
vid K a b a. Ä. S-n.
Meckabalsam, Ba’lsamum gileade’nse,
Ba’l-samum juda’icum, en i Orienten högt värderad
drog, som utflyter ur stammar och grenar av
Commi’phora opobalsa’mum (jfr
Commipho-r a). Den färska balsamen är ljust gulbrun
men blir under förvaring mörkare, grumlig,
mera tjockflytande. Smaken är bitter och
kryddartad, lukten angenäm. Äkta m.
ansågs förr äga stor läkedomskraft mot
allehanda ont. M. har nu icke någon
användning i Europa. G. L-m.*
Meckel, tyska anatomer. Johann
Friedrich M. (1714—74), prof, i Berlin, känd
särskilt för undersökningar över nervsystemet.
Hans son Philipp Friedrich M. (1756
—1803), prof, i Halle, grundade ett
anatomiskt museum och förordnade, att hans eget
skelett skulle uppställas där, vilket skedde.
Hans son och efterträdare Johann
Friedrich M. d. y. (1781—1833), lär junge till Cuvier,
utförde värdefulla anatomiska
specialundersökningar, t. ex. av näbbdjuret och kasuaren,
utgav goda handböcker och sammanfattade
sitt vetande i »System der vergleichenden
Anatomie» (5 bd, 1821—31; ofullb.), ett verk
av stor lärdom och idérikedom, som dock även
rymmer fantastiska hugskott i den romantiska
naturfilosofiens stil. M:s inflytande på
eftervärlden har varit betydande. E-k N-d.
Me’cklenburg [-bork], landsdel i n.
Tyskland, mellan Östersjön och nedre Elbe,
politiskt delad på två från varandra skilda
fristater: M.-Schwerin, 13,127 kvkm, 686,838
inv. (1926), huvudstad: Schwerin, och
M.-Strelitz, 2,929,5 kvkm, 112,052 inv.,
huvudstad: Neustrelitz. Den senare är huvudsaki.
fördelad på två områden: huvuddelen i östra
M. och furstendömet Ratzeburg längst i v.
Kusten vid Östersjön (Mecklenburgbukten och
Lybeckbukten) är till stor del jämn med
grunda strandsjöar och sjölikt utvidgade
flodmynningar (Breitling, Travemynningen); dess
största inskärning är Wismarbukten, som
omsluter den stora ön Poel. Innanför kusten
följer ett svagt vågigt slättland, täckt av
bördig moränlera och i s. begränsat av ett
ändmoränstråk. Bortom detta vidtar
Meck-lenburgska sjöplatån, en del av Baltiska
höjd-ryggen, tämligen kuperad (högsta punkt
Helpter Berg, 179 m ö. h.) och uppbyggd av
morängrus, moränlera och sand; störst bland
sjöarna äro Müritz (115 kvkm), Plauersee
och Schwerinersee. Sjöplatån avvattnas
genom Warnow, Recknitz och Peene till
Östersjön samt av Havel m. fl. floder till Elbe och
bildar med sin omväxlande topografi, rikedom
på vattenytor och lummig lövskog M:s
naturskönaste trakter. I s. begränsas den av ett
nytt ändmoränstråk; mellan detta och Elbe
utbreda sig vidsträckta, enformiga sandhedar
och delvis utdikade, vattensjuka marker,
avvattnade till Elbe av bl. a. Sude och Elde.
Den preglaciala berggrunden går endast
undantagsvis i dagen el. gör sig märkbar som
smärre höjdpartier (borstar av bl. a.
krit-kalk). Klimatet bildar övergång mellan det
milda, atlantiska kustklimatet och ö.
Tysklands kontinentalare klimat.
Befolkningen är övervägande protestantisk
(93,8 % i M.-Schwerin, 94,8 % i M.-Strelitz),
av lågsachsisk härstamning (dock med inslag
av den ursjir. vendiska befolkningen) och
talar en plattysk dialekt. M. är Tysklands
glesast befolkade del, och städerna äro i regel
små; störst äro Rostock, Schwerin, Wismar
och Güstrow i M.-Schwerin samt
Neubran-denburg och Neustrelitz i M.-Strelitz.
Befolkningstillväxten är mycket långsam bl. a. till
följd av en betydande emigration, vars
huvudorsak är den hittills rådande jordfördelningen.
M. är ett typiskt agrarland; av arealen äro
52,3 % i M.-Schwerin, 43 % i M.-Strelitz
odlade. Omkr. 60 % av den odlade jorden
tillhöra de adliga el. forna storhertigliga
storgodsen. Jordbruk med binäringar sysselsätter
47,4 % av yrkesutövarna i M.-Schwerin, 49,5 %
i M.-Strelitz. Huvudsädesslagen äro råg och
havre; stark potatis- och sockerbetsodling.
Boskapsskötsel och mejerihantering äro högt
MECKLENBURG
Skala 1:4 miD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
