Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1077
Medalj
1078
uppdrivna på storgodsen. Industrien (med
hantverk) sysselsätter 22,5 % av yrkesutövarna
i M.-Schwerin och 23,6 % i M.-Strelitz samt
bearbetar huvudsaki. jordbruksprodukter
(sockerbruk, kvarnar, brännerier, bryggerier,
konservfabriker) ; övriga industrier bearbeta
importvaror (t. ex. trävirke från Sverige). Vid
Lübtheen i sydvästra M. kaligruvor. De
största handelshamnarna äro Rostock (med
War-nemünde) och Wismar; den internationella
handeln går emellertid huvudsaki.
Mecklenburg iförbi över Lybeck och Stettin. —
Skolväsendet har sedan 1918 års revolution
reformerats; ett univ. finnes i Rostock. S. F.
Historia. Den urspr. germanska
befolkningen i M. undanträngdes på 500-talet e. Kr.
av slaviska stammar (lutitzer och obotriter).
1167 förlänade hertig Henrik Lejonet av
Sach-sen obotriternas furste Pribislav med M.
Under medeltiden kom M., trots flera
delningar, att spela en betydande roll i
Nordens historia, särskilt under hertig Albrekt
I:s (1329—79) kraftfulla regering. På grund
av dynastiska förbindelser besteg dennes son
Albrekt II 1364 Sveriges tron. Under
hans regering i M. (1384—1412) var landet
1384—89 i personalunion med Sverige.
Reformationen infördes tidigt i M. Under
trettioåriga kriget avsattes hertigarna av
M.-Schwerin och M.-Güstrow, och Wallenstein
fick 1629 M. som ärftligt län. Genom freden
i Prag 1635 återinsattes den gamla dynastien.
Genom ett fördrag i Hamburg 1701 delades
M., varigenom de ännu bestående staterna
M. - Strelitz och M. - Schwerin
upp-kommo. 1815 antogo regenterna titeln
storhertig, och 1871 ingick M. som delstat i
Tyska riket. Alla försök på 1800-talet att ge
M. en modern författning misslyckades, och
ännu 1918 styrdes M. på det hela taget
enväldigt och hade i mycket bevarat en feodal
prägel. Den tyska revolutionen s. å. avskaffade
monarkien; M. fick en republikansk och
demokratisk författning.
Litt.: F. Stade, »Landeskunde von
M.-Schwerin und M.-Strelitz» (1922); W.
Bur-meister, »M.» (1926); W. Ule, »M.» (1930). —
»Mecklenburgisches Urkundenbuch», bd 1—22
(1863—1907); Jahrbücher des Vereins für
Mecklenburgische Geschichte und
Altertums-kunde (från 1836); O. Vitense, »Geschichte
von M.» (1920). B. E-r.
Meda’lj (fr. médaille, it. meda’glia, av lat.
meta’llum, metall), en dubbelsidig, rund, ibland
oval, gjuten el. präglad, myntliknande
reliefplatta. På framsidan el. åtsidan (a v e
r-s e n) och på baksidan el. frånsidan
(reversen) finnas porträtt, figurer, stadsbilder etc.
samt inskrift (legenden). Ibland är
frånsidan slät el. blank och saknar således bild,
resp. text. M. ha icke liksom mynten
fastställt skrot och korn, d. v. s. äro ej bestämda
till vikt och halt. Dessutom ha de annan
storlek och vanl. högre relief än kurserande
mynt. Fyr-, sex- och åttahörniga
reliefplattor, ofta med slät frånsida, kallas p 1
a-k e 11 e r.
Materialet, guld, silver, brons el. annan
metall, g j u t e s efter modell, utförd i vax, trä,
mjuk sten el. dyl., antingen å cire perdue el.
efter negativ avgjutning av originalmodellen
(se G ju tn ing, sp. 713), eller präglas
med stämplar (stampar, stansar; en för
vardera medaljsidan) av stål, matriser, vari
bilder etc. äro graverade i djupet, bakvänt.
Vanl. graveras först, för hand el. i
redu-ceringsmaskin (se Reducering), stampar
med upphöjda, rättvända bilder, patriser,
vilka härdas och slås ned i ohärdade
matrisämnen.
Man skiljer mellan historiska
medaljer samt belöning s- och
prismedaljer. De förras bilder och inskrifter
avse att påminna om personer och händelser
och kunna därför ha värde som historiska
dokument. De för berömliga gärningar,
tapper-het, konst- och islöjdskicklighet, idrottsbragder
o. dyl. utdelade belöningsmedaljerna äro vanl.
enl. fastställd modell, varför de icke följa
smakens växlingar som de historiska. Både
historiska och belöningsmedaljer kunna vara
konstverk; det är dock företrädesvis de
historiska m., som ha konstvärde (se
Medaljkonst). — Litt.: E. Lundmark, »Medalj
-präglingens teknik» (i Svenska
Slöjdföreningens Tidskrift 1921). E. L-k.
I Sverige började redan under de senare
Vasakonungarna, enligt kontinentala
förebilder, utdelas medaljer med den regerande
konungens bild på aversen, avsedda att bäras
i kedja om halsen som minnes- och
hederstecken. Den första kungliga svenska
belö-ningsmedaljen i modern bemärkelse är dock
den 1748 f. ggn präglade S er af i me
r-medaljen (se d. o.). Gustav III
instiftade 1785 en medalj för belöning av
medborgardygder med inskriften »Illis
quo-rum meruere labores» (vilken fr. o. m. Karl
XIV Johans tid jämväl utdelas med svensk
inskrift, »För medborgerlig förtjänst»; jfr
Medaljkonst, bild 32), 1789 medaljen
»För tapperhet i fält» och »För tapperhet till
sjöss» (jfr Medalj kons t, bild 30, och
T a p p e r h e t s m e d a 1 j), 1790 den e. k.
Svensk sund smedalj en (se d. o.).
Under Gustav IV Adolfs tid tillkommo
1803 m. »För nit och redlighet i rikets tjänst»
samt 1805 medaljerna »Sui memores alios
fecere merendo» (fr. o. m. Karl XIV Johans
tid jämväl med svensk inskrift, »För
berömliga gärningar») och »För nyttiga
uppfinningar» (jfr M e d a 1 j k o n s t, bild 31). Den
1850 instiftade Svärdsmedaljen (se
d. o.) är avsedd att utdelas till manskap vid
armén och flottan för långvarig och trogen
tjänst. Den 1895 instiftade Va sam ed
al-j e n (se d. o.) tilldelas i liknande fall
huvudsakligen civila.
Dessutom ha av svenska konungar fr. o. m.
Oskar I (samt drottningarna Josefina och
Lovisa) som minnesgåva el. belöning utdelats
m. med växlande inskription, t. ex. »Memoriæ
pignus», »Ingenio et arti», »Tessera
memoriæ», »Litteris et artibus», »In sui
memo-riam».
Svenska kungliga belöningsmedaljer
utdelas nu vanl. i 5:e (24 mm), 8:e (33 mm) och
10:e (39 mm) storleken, som präglas i guld
eller silver och bäras i band på bröstet, samt
i 12 :e (43 mm) och 18 :e (56 mm) storleken,
som slås endast i guld och bäras om halsen,
den 12:e i band, den 18:e i guldkedja.
Storleksskalan är från 1700-talet, av K. R. Berch.
Förutom de kungliga m. utdela med nådig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
