Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Medelhav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medborgarlagen—Medelhav
1083
Medborgarlagen, se Medborgarrätt
och Statsborgarskap.
Medborgarrätt (lat. ius civitätis), jur.,
innebär i vidsträckt bemärkelse rättslig
samhörighet för en viss person med ett visst statsfolk
såsom medlem av detta. Denna rättsliga
samhörighet har två sidor, en yttre, folkrättslig,
och en inre, statsrättslig. Den förra
betecknas som statsborgarskap el.
nationalitet, den senare som
medborgarskap el. m. De fakta, varpå uppkomsten
av ett dylikt stats- och medborgarskap kan
grundas, äro av olika slag: familjerättslig
anhörighet, samhörighet genom infödingsskap
eller bostad med det land, som utgör
statens faktiska underlag, upptagningsbeslut
genom statsmyndighet (n a t u r a 1 i s a t i o n;
se d. o.). Om förvärvande och förlust av
stats-och medborgarskap (nu gällande lag härom,
den s. k. medborgarlagen av 23 maj
1924, använder termen medborgarskap)
samt om dettas folkrättsliga innebörd se
Statsborgarskap.
M. i inskränkt mening, såsom innehåll i
statsborgarskapet från statsrättslig
synpunkt, är av två slag, allmän och speciell.
Allmän m. omfattar å ena sidan de friheter och
rättigheter i privaträttsligt och
politisk-rättsligt hänseende, som tillkomma alla
landets statsborgare redan på grund av deras
medborgarskap (församlingsfrihet,
religionsfrihet, tryckfrihet, arvsrätt; frihet att söka,
tala och svara hos domstol och
myndigheter, frihet från utvisning o. s. v.), samt
å den andra de skyldigheter, som av samma
grund ålagts el. kunnat åläggas alla
stats-borgare (värnplikt o. a. tjänsteplikt m. m.).
Som speciell åter innebär m., att en
statsborgare på grund av rättslig och faktisk
samhörighet med viss grupp av medborgare
erhåller särskilda fri- el. rättigheter (valrätt,
valbarhet o. s. v.). Gränsen mellan allmän
och speciell m. är stundom flytande. Rid.*
Medborgarskap, svensk officiell benämning
på stat s b o r g a r s k a p (se d. o.).
Medborgerliga rättigheter, förr vanlig
benämning för individens rättigheter i och
gentemot staten (jfr Medborgarrätt).
Särskilt pläga hit räknas rätten till personlig
frihet (religionsfrihet, församlingsfrihet,
tryckfrihet m. m.), vidare rättsskydd,
petitions-rätt, rösträtt, valbarhet o. s. v. Den
naturrättsliga spekulationen på 1600- och
1700-talet sökte hävda dessa rättigheter såsom
allmänt mänskliga, och som sådana uppräknades
de vid lagstiftning inom de från England
frigivna kolonierna i Amerika (t. ex. i den
»Declaration of rights», som inleder
Virginias statsgrundande författning av 12 juni
1776). Exemplet från Amerika gav
Frankrikes konstituerande nationalförsamling
impulsen till att i aug. 1789 besluta en
»förklaring av de mänskliga och medborgerliga
rättigheterna» (jfr Déclaration des droits
de 1’homme), och denna ryktbara urkund
har haft till följd, att tanken på
grundlagsfästande av de medborgerliga rättigheterna
vunnit mycket vidsträckt utbredning. Jfr
G. Jellinek, »Erklärung der Menschen- und
Bürgerrechte» (1904). S. B.*
Medborgerligt förtroende el. G o d f r e j d,
i svenskt lagspråk förr beteckning för de för-
1084
måner och rättigheter, som ansetts tillkomma
en oförvitlig medborgare. Förlust av
medborgerligt förtroende var före
1918 års lagstiftning en påföljd, som utöver
de egentliga straffen ådömdes för vissa
svårare förbrytelser. Den dömde miste då för
alltid eller för viss tid ämbete, tjänst el.
annan allmän befattning, politisk och
kommunal rösträtt och valbarhet, rätt att uppträda
som rättegångsbiträde och att vittna, rätt att
idka handelsrörelse el. annat näringsyrke i
visst större omfång o. s. v. Genom
lagändring av 24 maj 1918 har detta institut
fullständigt omreglerats. »God frejd» som
förutsättning för vissa rättigheters och förmåners
åtnjutande har försvunnit ur den svenska
rätten liksom även benämningen »förlust av
medborgerligt förtroende»; i stället
använder lagen uttrycket »påföljd enl. 2 kap. 19 §
strafflagen». Se vidare Påföljd.
Meddomare, lekmannadomare, vilken tills,
m. lagfaren el. lagfarna domare prövar ett
mål i hela dess vidd. Denpa form för
lekmäns medverkan i rättskipningen står i
motsats till juryn, vilken endast bedömer en del
av målet (sakfrågan, skuldfrågan), medan
ämbetsdomare prövar den andra delen
(rättsfrågan, straffrågan); jfr Jurydomstol.
M. kan ha samma inflytande på avgörandet
som lagfaren domare, så de s. k. illitterata
rådmännen samt handels- el.
sjöfartssakkun-niga bisittare i de svenska rådstuvurätterna.
Den svenska häradsnämnden lämnar exempel
på ett annat slag av m. Här ha dessa domare
endast kollegial rösträtt, i det att
enhällighet fordras för överröstande av den lagfarne
ordföranden. A. H.
Meddomsrätt, se Norge, rättskipning.
Mede’a (grek. Médeia), grek, myt., dotter
till konung Aietes i Kolchis, förälskade sig i
lason och hjälpte denne att bortföra det
gyllene skinnet (se A r g o n a u t e r n a). På
flykten från Kolchis tills, m. lason dödade
hon sin I. roder Apsyrtos och kastade hans
sönderstyekade lemmar i havet. Under tiden
hade lasons farbroder Pelias tillvällat sig
makten i lolkos; M. lockade Pelias’ döttrar
att söka föryngra sin far genom att stycka
honom och koka honom med trolldomsörter i
en kittel, men hon lämnade ej de riktiga
trolldomsörterna, vadan Pelias’ döttrar blevo
sin faders mördare. Därefter begåvo sig lason
och M. till Korint. lason försköt M. och
äktade konungens dotter Kreusa. Till hämnd
skickade M. henne som brudgåvor en krans
och en klädnad, som förtärde henne, och
dödade sina barn med lason. Därpå flydde hon
till Aten och äktade konung Aigeus men måste
fly, då hon eftertraktat Theseus’ liv.
Euripides har framställt den i Korint spelande
myten i sin berömda tragedi »Medea», som
efterbildats av Seneca. Inom den nyare
litteraturen är Medeasagan för scenen
behandlad av P. Corneille, E. Legouvé, Grillparzer,
Lidner m. fl. Jfr L. Mallinger, »Médée. Étude
de littérature comparée» (1897). M. Pn N-n.
Medelfel, mat., se Minsta
kvadratmetoden.
Medelhav, benämning på olika
interkonti-nentala hav, ss. europeiska Medelhavet (se
Medelhavet), amerikanska M., mellan
Nord- och Sydamerika, australasiatiska M.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
