Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medicin - Medicinens historia - Medicinallagfarenhet - Medicinalstat - Medicinalstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medicinallagfarenhet—Medicinalstyrelsen
1105
hade framstående målsmän. Från 1700-talet
härstamma upptäckterna av perkussionen,
genom tysken L. Auenbrugger von
Auenbrug (d. 1809), och av vaccinationen
el. kokoppympningen, 1796, genom
engelsmannen E. Jenner (d. 1823). Till denna
tid hör ock införandet av digitalis genom W.
W i t h e r i n g (d. 1799).
M:s uppblomstring under 1800-talet visade
sig först i Frankrike. Värdefulla insatser
gjordes av R. T h. H. Laennec (d. 1826),
vilken utarbetade den undersökningsmetod,
som benämnes auskultation, uppfann
steto-skopet och sålunda riktade diagnostiken med
ett av dess förnämsta hjälpmedel, varjämte
han först och på ett fullkomligt klassiskt sätt
beskrivit hjärtats sjukdomar. En annan
storman av samma riktning, J. N. C o r v i s a r t
(d. 1821), skrev ett klassiskt verk om
hjärtsjukdomarna. I England beträddes samma
nyktra kliniska väg av R. B r i g h t (d. 1858),
som beskrev njursjukdomarna, irländaren
Gr a ves (d. 1853) m. fl. De nya
forskningsmetoderna omfattades i Tyskland först och
grundligast av J. L. Schönlein (d. 1864),
som gjorde dem fruktbringande för hela
Tyskland genom framstående lärarverksamhet.
Ung. samtidigt utbildades de franska idéerna
särdeles framgångsrikt av Wienskolan, som
bland sina främsta målsmän räknade
patologen K. R ok i tan sky (d. 1878) och
kli-nikern J. Skoda (d. 1881). En lång följd
av år lockade denna skola ett stort antal
lärjungar från alla länder. Under dess
inflytande utvecklades företrädesvis diagnostiken
och den patologiska anatomien. Man riktade
sin uppmärksamhet mera på profylaxen,
hygienen och dietetiken än på den speciella
terapien. Genom Pasteurs och Kochs
arbeten inom b a k t e r i o 1 o g i e n (se d. o.)
erhöll m. ett uppsving som aldrig tillförene.
Ledd av Pasteurs upptäckter om jäsningen,
införde Lister den antiseptiska
sårbehandlingen (se Antiseptik), som
sedermera åstadkommit en fullständig
omvälvning inom kirurgien. Med kännedomen
om bakterierna som sjukdomsalstrare var
grunden lagd för ett målmedvetet
bekämpande av de smittsamma sjukdomarnas
spridning (se Desinfektion, Epidemi och
Isolering). Studiet av filtrerbart virus
(se därom Bakterier, sp. 737) som
sjukdomsalstrare och av djurs roll som
smitto-spridare har ytterligare ökat möjligheterna.
Behrings upptäckt av ser u mterapien
mot difteri öppnade nya utsikter för den
invärtes m. att bekämpa dessa sjukdomar
hos individen, den förebyggande v a c c i n
a-tionsbehandlingen har väsentligt
utvidgats. Kännedomen om inre sekretion
(se d. o.) och studiet av
ämnesomsättningen (se d. o.) ha vidgat möjligheterna att
med framgång behandla en mängd kroniska
sjukdomar. För kirurgiens utveckling blevo
också upptäckterna av narkosmedlen och de
lokala bedövningsmedlen av avgörande
betydelse, för oftalmologien öppnade införandet
av ögonspegeln nya områden. Upptäckten
av röntgenstrålarna samt av radium har på
senaste tiden givit upphov till en särskild
gren av m., radiologi (se d. o.). Inom
ärftlighetsforskningen har man på
1106
grundval av Mendels arbeten gjort stora
framsteg av betydelse även för m. Under
1800-talet lärde man sig småningom att i
livsföreteelserna såväl som i sjukdomarna ej
se något annat än vanliga naturprocesser av
kemisk el. fysikalisk natur. Visserligen hade
representanterna för de gamla iatrokemiska
och latromekaniska systemen försökt
till-lämpa ett liknande åskådningssätt. Men man
saknade en anknytningspunkt, där man kunde
så att säga anbringa de fysikaliska och
kemiska processerna i den levande organismen.
En sådan anknytningspunkt fick man först
genom Sch wann s upptäckt av cellen (se
d. o.) 1838. Celläran infördes på 1850-talet
av Virchow i patologien. Cellen blev sätet
för sjukdomsprocesserna, och mikroskopet
blev det huvudsakliga hjälpmedlet att
analysera dessa (se Cellularpatologi).
Betraktelsesättet blev huvudsaki. anatomiskt:
den kliniska sjukdomsbilden kombinerades
med organens utseende på obduktionsbordet
och under mikroskopet. Genom den
fysiologiska kemiens och den experimentella m:s
utveckling har detta betraktelsesätt väsentligen
vidgats, i det att organfunktionerna och deras
påverkan ingående studeras. Den möderne
invärtesläkaren kombinerar den kliniska
sjukdomsbilden jämväl med föreställningen om
vissa kemiska processer i kroppens vävnader.
Genom den moderna kemiska industrien ha
talrika viktiga läkemedel blivit införda.
Litt.: J. J. Petersen, »Hovedmomenter i
den medicinske lægekunsts historiske
udvik-ling» (1876); C. Sundberg, »Läkarvetenskapen
och dess samhällsbetydelse under det nittonde
århundradet» (1920; da. övers. 1925); E.
Nach-manson, »Hippokrates och hans tid» (1921);
R. Tigerstedt, »Dokument ur medicinens
historia under sextonde och sjuttonde
århundradet» (1921) och »Medicinens utveckling till en
naturvetenskap» (2 dir, 1924); R. Fåhræus,
»Blodet i läkekonstens historia» (1924).
J. E. J-n. (Ljd.)
Medicinallagfarenhet, den gren av
förvaltningsrätten, som behandlar samhällets
anordningar för hälso- och sjukvård. Hit höra i
svensk rätt hälsovårdsstadgan, epidemilagen,
sjukhus- och sinnessjuklagstiftningen, lagen
om behörighet att utöva läkarkonsten jämte
ett flertal instruktioner och
specialförfattningar. Till m. har ock räknats
rättsmedicin (se d. o.). C. G. Bj.
Medicinalstat, statsanslag till bestridande
av kostnaderna för Medicinalstyrelsens
arbetsuppgifter. Anslaget är i 1930—31 års
riksstat under benämningen »Medicinalstaten
samt hälso- och sjukvården» upptaget till ett
belopp av å ordinarie stat 23,190,274 kr. och
å extra stat 10,875,900 kr. Därav belöpa å
Medicinalstyrelsen med dithörande stater
(Statsmedicinska anstalten och
provinsiallä-karstaten) resp. 3,619,150 och 53,300 kr.
Medicinalstyrelsen. Medicinalväsendet
handhades i Sverige sedan 1600-talet av C o 11
e-gium medicum (se d. o.), 1813 ersatt av
Sundhetskollegium (se d. o.), som
1877 ombildades till M. Denna skulle enl.
instr. 2 nov. s. å. bestå av en ordf.,
generaldirektör, och som led. tre medicinalråd och
en överfältläkare. M. har sedan vid olika
tillfällen utvidgats. Enl. nu gällande instr. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
