Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1107
Medicinaltaxa—Medicinman
1108
dec. 1914 med däri vidtagna ändringar, den
senaste 27 juni 1930, åligger det M. att, i
den mån bestämmelserna ang. hälso- och
sjukvården vid armén och marinen ej annat
föranleda, utöva högsta tillsynen över den
allmänna hälso- och sjukvården i riket samt
handlägga ärenden, som röra rikets
medicinal-och veterinärväsende. Vidare skall M.
till-handagå domstolar och myndigheter med
rättsmedicinska utlåtanden. Närmare
bestämmelser om M:s verksamhet finnas i instr.
§§ 2—13. M. utgöres av en generaldir. och
chef samt såsom led. sju byråchefer, som
förestå resp, medicinal-, hospitals-,
hälsovårds-, lasaretts-, veterinär-, kameral- och
apoteksbyrån. Cheferna för de fem
förstnämnda byråerna kallas medicinalråd.
Därjämte tjänstgöra hos M. enl. ord. stat en
överinspektör för sinnessjukvården, en
stats-inspektör över köttkontrollen, en inspektris
över sjuksköterske väsendet, en kontrollant
av hospitalens ekonomiska förvaltning m. fl.
Vid M:s sida är ställt ett vetenskapligt
råd, bestående av personer med framstående
skicklighet och beprövad erfarenhet inom
olika kunskaps- och verksamhetsområden,
som äro av betydelse för M:s
ämbetsbefatt-ning. För vetenskapliga undersökningars
verkställande har M. till sitt förfogande ett
bakteriologiskt, ett rättskemiskt och ett
far-maceutiskt laboratorium samt en
veterinär-bakteriologisk anstalt. M. lyder under
Socialdepartementet. Ldht.
Medicinaltaxa (förr även
Apotekaretaxa), lista på priser, som skola tillämpas
vid försäljning av läkemedel från apotek och
som ej få överskridas. Den första m.
utfärdades av K. m:t 1699; den innehöll endast priser
för de officinella, d. v. s. de i Sv. farmakopén
upptagna, läkemedlen och gällde blott för
apoteken i Stockholm. Sveriges första för
hela riket gällande m. för officinella
läkemedel fastställdes av riksdagen 1739, och en
för alla apotek avsedd taxa för även icke
officinella läkemedel utkom från trycket först
1876. Numera utfärdas m. årl. av
Medicinalstyrelsen och utarbetas enl. av K. m:t
fastställda grunder. Enligt de senaste, av 13
nov. 1925 med ändringar 7 dec. 1928 och 26
sept. 1930, skall m. omfatta alla i Sv.
farmakopén upptagna droger och preparat, som
skola hållas i förråd på apotek. Ersättning
för arbetet i apotekslaboratoriet utgår efter
en i ovannämnda grunder upptagen 1 a b o r
a-tionstaxa. En extemporetaxa
innehåller föreskrifter om den ersättning, som
skall utgå för beredning av läkemedel enl.
recept. O. v. F.
Medicinalvikt (Apoteksvik t), den vikt,
som brukas på apoteken vid vägning av
medikament enl. läkarrecept. 1688 fastställdes
dåv. internationella m. (skålpund = 12 uns
= 96 drachmer o. s. v.) att gälla i Sverige;
den upphörde 1 jan. 1863. Sedan 1880 nyttjas
metersystemets viktsatser; i vederbörligt fall
begagnas precisionsvåg och precisionsvikter.
En särskild sats vikter är justeiad som
kontrollvikter och kallas apoteks likar e.
Medicinalväxter, växter, som lämna
läkemedel. Sedan urminnes tid har människan
hämtat läkemedel företrädesvis ur växtriket,
och så göra alltjämt de flesta vilda folk. Växt-
drogernas antal är nu väsentligt mindre än
förr. Dels använder den moderna medicinen
ej så mycket medikament som forna tiders,
och dels framställer den kemisk-tekniska
industrien numera läkemedel av en mängd
andra råvaror. — Under medeltiden odlades
m. ofta i klostrens trädgårdar; munkarna
både tillredde medicinen och skötte som
läkare de sjuka. När längre fram en
apote-karkår tillkom, ha åtskilliga av dess
representanter både odlat »läkeörter» och samlat
vilt växande sådana. F. n. odlas m. i mycket
stor skala både i Europa och i andra
världsdelar. Särskilt anmärkningsvärda äro t. ex.
de stora odlingarna av opievallmo i
Turkiet, Ostindien och Kina m. fl. ställen, vilka
dock till största delen lämna opium till
njutning. Även märkas odlingar av
kinaträd i Ostindien, av kanel på Ceylon o. s. v.
Mot slutet av 1600-talet börjades i
Sverige odling av inhemska m., och på 1700-talet
ökades än mer hågen för denna hantering,
särskilt under Linnés intresserade hägn.
Berömda voro även P. J. B e r g i u s’ odlingar
i den av honom grundade Bergianska
trädgården (se Bergianska stiftelsen).
På 1800-talet gick odlandet av m. i
Sverige alltmer tillbaka, medan inköp av droger
från utlandet tilltog. Ansatser ha emellertid
senare gjorts till att upphjälpa odlandet och
insamlandet av m. Farmaceutiska föreningen
föranstaltade en utredning av läget, och
med anledning därav bildades i sept. 1910
Svenska medicinalväxtf öreningen, som
har till ändamål »att insamla och odla m.,
att förmedla försäljning av sådana ävensom
att uppmuntra dylik verksamhet». Föreningen
har bl. a. anlagt odling av m. vid Gripsholm
(1911), och ett a.-b. har bildats som
ekonomiskt stöd för företaget. En illustrerad
»Handbok för medicinalväxtsamlare» av N.
de Verdier och E. Lundström har utgivits
(1911), föredrag och kurser ha hållits.
Företaget, som ledes av apotekaren K n u t S j
ö-b e r g i Stockholm, har emellertid att kämpa
med svårigheter på grund av konkurrensen
med utländska drogfirmor och den allmänna
nedgången i bruket av växtdroger. C. G. S.
Medicine doktor, se Doktor.
Medicinèra, intaga läkemedel.
Medicinlåda el. Apotekslå da, låda för
regelbunden befordran av medicin från
apotek mellan järnvägsstationer el. med
lands-vägspost. I m. få endast befordras medicin,
mineralvatten (ej läskedrycker), tomkärl för
medicin, recept och rekvisitioner. Högsta
till-låtna vikt för paket i m. är 3 kg. O. v. F.
Medicinman (eng. medicine-man), bland vita
gängse populär benämning på läkare, präster,
andeutdrivare, spåmän etc. bland primitiva
folk i allm., urspr. kanske endast bland
Nordamerikas indianer. Mycket ofta förenas dessa
olika funktioner i en och samma person. M.
botar sjuka, avvärjer epidemier etc., varvid
hans konst gärna utgör en blandning av
verklig medicinsk kunskap och magi, han står som
medlare mellan människorna och högre
makter (andar, gudar), leder ofta offer o. a.
kult-handlingar, skaffar regn m. m. Han verkar
alltså till individens el. samhällets bästa, i
motsats till utövarna av »svart» magi
(trollkarlar etc.). Genom dans, trummande el.
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
