Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1111
Medlna-Sidonia—Medling
1112
Utsikt över Medina. T. h. fortet och profetens moské.
pol över de heliga gravarna. Dessa döljas
bakom ett järngaller, som är så tätt, att de
troende ej kunna se in därigenom utan
förrätta sin andakt framför därför avsedda
öppningar i gallret. Moskén är rikt utsmyckad
med marmor, guld, mosaik och målningar.
Från dess huvudport går stadens huvudstråk
och förnämsta marknadsgata, Es Suk, till
»Egyptiska porten». På begravningsplatsen
Baki el-Gharkad sägas 10,000 av
Muhammeds följeslagare vara begravda. M. har
trådlös telegrafstation. — M. är näst Mecka
muhammedanernas heligaste stad och mest
besökta vallfartsort (omkr. 100,000
pilgrimer årl.). Den 1908 öppnade Hidjazbanan
har haft stor betydelse för staden, men
orostillståndet i landet sedan 1912 har
hämmat dess utveckling; folkmängden har
avsevärt minskats. Dadelproduktionen har gått
tillbaka men är ännu betydande. Då
under världskriget arabernas uppror mot
turkarna utbröt juni 1916, sökte araberna
intaga M. men tillbakaslogos av turkarna
under Fakhri pascha. Staden blev då cernerad
och höll sig ända till jan. 1919, då den
överlämnades till konung Husseins son
Abd-ullah. Sedan har den delat konungariket
Hidjaz’ öden (jfr Nedjd). E. L-r; M. B-dt.
MedFna-Sidonia [ öå’nia], stad i sp. prov.
Cädiz, 33 km ö. s. ö. om staden Cädiz; 13,500
inv. (1920). Har givit namn åt hertigliga ätten
Medina-Sidonia, vars mest kände medlem var
Alonso Pérez de G u z m a n, hertig av
Medina Sidonia (1550—1615), vilken
1588, ehuru icke sjöman, fick överbefälet över
den s. k. oövervinneliga armadan.
Medlnet el-Fajüm, e 1 - M e d I n e,
huvudstad i prov. Fajum, övre Egypten; 52,863 inv.
(1927). Järnvägsknut. Handelscentrum. Strax
n. om staden Krokodilopolis (Arsinoe),
en av de största bevarade egypt. ruinstäderna
(2,26 kvkm).
Medlnet Habu, by i övre Egypten, på
vänstra Nilstranden, mitt emot Luksor, 1,3 km
från Memnonstoderna (se d. o.). Där finnas
flera märkliga tempelruiner, som kunna
anses tillhöra v. delen av det forna Tebe.
Möding, Oskar, tysk författare (1829—
1903). Var 1859—70 i hannoveransk tjänst
och konung Georg V:s särskilt förtrogne,
skrev pseudonymt (Gregor S am a r o w
m. fl. namn) s. k. historiska romaner (»Um
Szepter und Krönen», 1872, m. fl.; många i
sv. övers.) med bruk av sin erfarenhet av
spelet bakom kulisserna och en Crusenstol-
pesk blandning av sant
och påhittat; förföll snart
till intresselöst
mångskri-veri. R-n B.
Me’dio, it., i mitten av
månaden, månadens elfte
t. o. m. tjugonde dag, vid
köp av värdepapper el. i
fråga om växels
förfallo-tid månadens femtonde
dag el., om den infaller
på helgdag, nästa
helgfria dag. Se köplagen § 68
och växellagen §§ 33 och
91. K. H. A.
Medioker [ å’kor],
medelmåttig.
Mediolänum, lat. namn på Milano.
Mediopalatäler, konsonanter (jfr d. o.),
bildade med tungryggens mellersta del höjd mot
gränsen mellan hårda och mjuka gommen.
Meditation, begrundande; tyst betraktelse.
— Verb: Meditera. — Meditativ,
tankfull, begrundande.
Mediterrän, som ligger mitt inne i ett land;
Medelhavs-.
Me’dium, mitt, medel, omgivande ämne.
1. (Språkv.) En med aktiv och passiv
jämställd formkategori, som fanns i det
indo-europeiska urspråket, sanskrit och
forngre-kiska men i övriga indoeuropeiska språk dött
ut el. blott finnes i enstaka rester. M:s
former uttrycka vanl. en på subjektet
återgående handling och ha i många fall fått passiv
el. reflexiv betydelse.
2. (Mat.) Se Medelvärde.
3. Se S p i r i t i s m.
Medje’rda el. M e d s c h e’r d a, flod i
Tunisien, upprinner i Algeriet och bildar före
utflödet i Tunisviken ett sumpigt delta. 365
km lång; ej segelbar.
Me’djlis, arab, och turk., eg. »sittning»;
råd, kollegium, domstol; rådsförsamling.
Medlare, teol., Kristus såsom den, som å
ena sidan mot människorna framträder som
Guds representant och utför hans sak, å
andra sidan inför Gud åtager sig och utför
människornas sak. I N. T. förekommer detta
begrepp, i dess tillämpning på Kristus, först
sent och sparsamt (1 Tim. 2: 5; Hebr. 8: 6;
9: 15; 12: 24). Termen m. har i senare
teologi off. brukats vid tolkningen av Kristi
livsverk, men den är så tillvida förbunden
med en viss risk, som den lätt kan fördunkla
N. T:s huvudsynpunkt på Kristi verk
såsom ett den gudomliga kärleksviljans eget
verk. Såsom bildat i anslutning till det
gammaltestamentliga prästadömets idé kan den
ock lätt ge uppslag till liknande tankegångar,
såsom ock katolicismen med sin lära om
prästerskapets, jungfru Marias och helgonens
medlarställning visar. E. Bg. (G. A-n.)
Medling. 1. (Folkr.) M. el. Media tiön
kallas en el. flera utomstående staters
vänskapliga mellankomst för biläggande av
tvister mellan två el. flera andra stater.
Med-lingsinstitutet har i detalj utvecklats och
reglerats på Haagkonferenserna 1899 och
1907. Även Nationernas förbund har en
medlande uppgift. Från m. bör skiljas
intervention, när den mellankommande staten
anlitar tvångsmedel. Till en medlares
förlik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
