Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117
Megatherium—Meijer, B.
1118
skildrare (omkr. 300 f. Kr.), Seleukos I:s
ambassadör vid Chandraguptas (se d. o.) hov i
Pätaliputra (grek. Palibothra). Sin kunskap
om Indien nedlade M. i ett verk, »Indika»
(4 böcker), den förnämsta källan för antikens
och därigenom för en stor del av medeltidens
kännedom om Indien. Fragment ur det
förlorade originalet ha bevarats hos klassiska
författare (Strabon, Plinius d. ä.); samlade av
E. A. Schwanbeck (1846). Jfr O. Stein, »M.
und Kautilya» (1921). J. Ch-r.
Megatherium, ett till
jättetrögdju-r e n (se d. o.) hörande släkte av utdöda
däggdjur, som under kvartärperioden levde i hela
Sydamerika. K. A. G.
Meghna, flod i ö. Bengalen, bildar ett
estu-arium, genom vilket huvudmassan av Ganges’
och Brahmaputras vatten avflyter.
MegFddo, gammal kanaaneisk
konungastad, belägen vid Kison, »M:s vatten», v. om
Jisreels slätt. Här segrade farao Necho över
konung Josia 609 f. Kr.
Megin-gjord (»kraftgördel»), Tors
starkhetsbälte, varigenom hans kraft fördubblades.
Megohm [-å’m], se M e g a.
Megara (grek. Me’gaira, se Erinyer),
ful, stygg och argsint kvinna.
Mehädia [mähä’dia], ort i Banatet, ö,
Rumänien, 23 km n. n. v. om Orsova
(Järnporten), med betydande minnen från romartiden;
2,153 inv. (1921). I närheten varma,
svavel-haltiga hälsokällor (Herkulesbad), kända
sedan romarnas tid.
Mehalla (arab, mahalla), eg. »lägerplats»,
särskilt i Marocko infödd väpnad kår på
krigisk expedition.
Mehavn, fiskläge i Nordnorge, Finmark
fylke, innanför Nordkyn; 402 inv. (1920); förr
viktig valfångststation.
Me’hemed (Mehemet), oriktig form för
Muhammed.
Mehring [mé’r-], Franz, tysk
skriftställare (1846—1919). Skrev 1877 från
borgerligt frisinnad synpunkt en skarpt kritisk
historik över den tyska socialdemokratien
och senare som moderat socialist en
utförligare sådan, »Geschichte der deutschen
Sozial-demokratie» (4 bd, 1897; 4:e uppl. 1909). M.
utgav biografien »Karl Marx» (1918; 3:e uppl.
1920; sv. övers. 1921—22) och »Aus dem
lite-rarischen Nachlass von Karl Marx, Friedrich
Engels und Ferdinand Lassalle» (4 bd, 1902).
Méhul [mey’l], É t i e n n e Nicol as,
fransk tonsättare (1763—1817), lärjunge till
Gluck, vars stil han
i början efterbildade.
Utvecklade sig snart
till en av Frankrikes
främsta
operakompositörer med ädel
klassisk stil, ofta
erinrande om Mozarts.
Ett 30-tal operor av
honom uppfördes, av
vilka de flesta
tillhörde opéra-comique;
de bästa skrevos 1790
—1807. I Sverige
gå-vos »Le jeune sage
et le vieux fou» (1793; »Ung klok och
gammal tok», Sthlm 1805), »LTrato» (1801; Sthlm
1808), »Une folie» (1801; »Målaren och
mo
dellerna», Sthlm 1804; en av hans
berömdaste), »Le trésor supposé» (1802; »Den
före-gifna skatten», Sthlm 1805), »Les deux
aveugles de Tolède» (1806; »De bägge blinde»,
Sthlm 1833). M:s främsta opera är den
ännu även i Stockholm givna »Joseph» (1807;
»Joseph i Egypten», Sthlm 1856), med
präktig körstil och goda ensemblepartier. M.
skrev körverk för revolutionstidens fester
samt symfoniska verk. Biogr. av A. Pougin
(2:a uppl. 1892) och R. Brancour (1912). T. N.
Meibomska körtlarna [mål’-], Gla’ndulae
meibomiänae, kallas efter sin upptäckare, den
tyske anatomen Heinrich Meibom (1638
—1700), talgkörtlar, som ligga i ögonlockens
fasta »broskskivor» och utmynna på
ögon-lockskanterna.
Meidän, se M a i d a n.
Meidell [me’j-], N i c o 1 a i, norsk skulptör
(f. 1877), elev av sin morbror S. Sinding,
utbildade sig till framstående träsnidare och
har bl. a. utfört altarprydnader i kyrkor
(Borgund, Älesund m. fl.). G-g N.
Meier-Græfe [mäl’ar-grä’fo], Julius, tysk
konstförfattare (f. 1867). Grundade i Berlin
jämte O. Bierbaum den stort anlagda
tidskriften Pan, som utkom 1894—1900, och ledde i
Paris konsthandeln »Maison möderne».
Sedermera mestadels verksam i Berlin. M. är
en omvärderingarnas man, käck, väckande,
ensidig. Ett sammanfattande verk av
betydelse är »Entwickelungsgeschichte der
modernen Kunst» (1904; omarb. uppl. 1914—23).
Detaljarbeten ägnade han åt Böcklin
(oppositionellt), Corot, Courbet, Menzel, Manet,
Delacroix, Cézanne, Degas m. fl. I »Spanische
Reise» (1910) beundrar han Greco och söker
nedsätta Velasquez. Monumentala verk utgav
han om H. von Marées 1909—10 och om van
Gogh (»Vincent», 2 vol.) 1921. Utsökta
reproduktioner ha utgått från dèt av M.
stiftade och ledda Maréesgesellschaft. G-g N.
Meierovics [mejerå’vitj’], Sigfrids,
lettisk statsman (1887—1925). Efter praktisk
verksamhet, bl. a. som organisatör inom
folkhushållningen under världskriget, blev M.
1918 Lettlands förste utrikesminister och
kvarstod som sådan (med ett avbrott jan.—
dec. 1924), tills han omkom vid en
automobil-olycka; juni 1921—jan. 1923 och juni 1923—
jan. 1924 var han därjämte statsminister. M.
gjorde sig högt förtjänt om den unga
lettiska staten, dess snabba erkännande,
ordnandet av dess statsskuld o. s. v. och var varm
anhängare av tanken på en entente mellan
de baltiska staterna.
Meije [mä^], L a, tretoppigt bergmassiv i
Pelvouxgruppen av Västalperna, på gränsen
av fr. dep. Hautes-Alpes o. Isère; väldiga
gla-ciärer. Grand pic de la M. når 3,987 m ö. h.
Meijer [me’jor], se även M e y e r.
Meijer [me’jør], Bernhard, lexikograf,
författare (1848—1925). Blev fil. dr i Lund
1874, deltog 1876—80 i redigeringen av
Nordisk Familjeboks tre första delar, redigerade
1890 bokstaven S och senare »Gernandts
konversationslexikon» (4 dir, 1889—94) och av
Nordisk Familjeboks 2:a uppl. bokstäverna
A—C. Han utgav »Svenskt historiskt
handlexikon» (1882) och »Svenskt
literatur-lexi-kon» (1884—86). Skrev romanen »Excelsior» (2
bd, 1888), »Dramatiska interiörer» (1914) m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
