Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1119
Meijer, C. F.—Meilhac
1120
Meijer [me’jer], Carl Fredrik,
forti-fikationsofficer (1791—1872). Var 1811—12
kompanichef vid Gotlands nydanade
nationalbeväring, medföljde 1813 svenska armén till
Tyskland och var bl.
a. med om blockaden
av Maastricht. M. var
adjutant vid
fortifika-tionsbrigaden under
fälttåget i Norge 1814.
Han blev 1821
forti-fikationsbefälhavare i
Karlskrona, 1840
överste, 1847
generalmajor och chef för
Fortifikationen samt
tog 1858 avsked från
denna post. 1862—65
var han t. f. president
i Krigskollegium och tog 1865 avsked ur
krigstjänsten. Det var på M :s förslag en
ingenjörtrupp 1855 började uppsättas och
ponton-järmateriel anskaffas. L. W:son M. (L. af P.)
Meijerberg [me’jar-], Carl Jonas,
skolman (1816—1903). Efter studier i Uppsala och
anställning vid privatskola i Halland
upprättade M. tills, m. två andra skolmän Göteborgs
realgymnasium (1842)
samt förestod till 1863
en av honom 1845
grundad, högt ansedd
privatskola i
Göteborg. Han tog kraftig
del i Göteborgs
folk-skoleväsens omdaning,
var 1861—63
folkskolinspektör i Göteborgs
och Bohus län. 1863
—88 inspektör vid
Stockholms stads
folkskolor, omorganiserade han dem från
grun
den och bragte dem upp till en även i
utlandet högt ansedd ställning. M. var led. av
Andra kammaren 1867—69 och av flera
kommittéer (bl. a. 1882—84 års
läroverkskommitté). Bland M:s skrifter märkes »Svensk
språklära» (1856; 5:e uppl. 1871). M:s
brev-saml. finnes i Kungl. bibi. Fr. Sg.
Meijerfeldt [me’jor-], svensk släkt, urspr.
från Livland, överinspektören Anders
Meijer adlades 1674 med namnet M. Två av hans
söner, Johan August M. (se nedan) och W o
1-m a r M. (död barnlös 1739 som rysk
general-fältmarskalklöjtnant), fingo 1705 friherrlig
och, den förre 1714, den senare 1719. grevlig
värdighet. Den förres ättegren utgick på
svärdssidan 1800 med hans son Johan August
M. (se nedan). Den adliga grenen hade
utslocknat 1710. Wdt.
Meijerfeldt [me’jer-], Johan August,
greve, krigare (1664—1749); jfr släktart.
Efter tjänstgöring i svenska och holländska
arméerna deltog M. med utmärkelse i stora
nordiska kriget. Han blev 1702 överste, 1704
generalmajor, detacherades s. å. från
huvudarmén och försvarade med framgång Posen
samt blev 1705 frih. Sårad och fången vid
Poltava men snart utväxlad, deltog M. i
slaget vid Hälsingborg 1710, utnämndes s. å. till
generallöjtnant och överkommendant i
Stet-tin, var 1711 i Bender, blev s. å. general
och viceguvernör i
Pommern, 1713
fältmarskalk och
generalguvernör. Han måste
s. å. uppge Stettin,
blev greve 1714,
begav sig till Sverige
efter Stralsunds fall
1715, återinträdde
efter freden som
generalguvernör i
Pommern och kvarstod
som sådan till sin död.
M. tillhörde holstein-
ska partiet och intog där efter Karl XII:s
död en framskjuten ställning. Wdt.
Meijerfeldt [me’jor-], Johan August,
greve, krigare (1725—1800), son till J. A. M.
d. ä. Kom tidigt i krigstjänst, tjänade även
i österrikiska och nederländska arméerna,
deltog på svensk sida
som chef för en
gre-nadjärbataljon i
pommerska kriget och
befordrades under detta
till överste.
Generalmajor 1773, steg han
efter hand till
fältmarskalk 1790. M.
deltog med utmärkelse
i 1788—90 års ryska
krig och förde bl. a.
efter hertig Karl från
dec. 1788 överbefälet
i Finland, när Gustav
III var i Sverige. Tjänsten lämnade M. redan
1791. Han var g. m. Louise Augusta Sparre,
en av Kellgrens »tre gracer». Wdt.
Meiji [meidji], jap., eg. »upplyst styrelse»,
är det årsnamn (jap. nengo), som enl. i Japan
övlig sed vid kejsar Mutsuhitos (se d. o.)
regeringstillträde 1868 förkunnades som ett
slags valspråk och styrelseprogram för hans
regering samt 1872 formligen stadgades som
gällande för hela hans regeringstid (1868—
1912). M. blev därigenom också namnet på
tiden för rikets omdaning till en modern
östasiatisk stormakt. V. S-g.*
Meilhac [mäja’k], Henri, fransk
teaterförfattare (1831—97). M. var först tecknare
men började 1855 skriva för teatern och
författade en stor mängd komedier, farser och
operettexter, dels
ensam, dels i samarbete
med andra, särskilt
med L. Halévy (se d.
o.). Deras farser äro
bland tidens bästa;
särskilt berömda äro
texterna till
Offen-bachs operetter. Bland
dramer, som M.
skrivit ensam, kunna
nämnas »La vertu de
Célimène» (1861),
»Suzanne et les deux
vieillards» (1869; på
sv. s. å.), »Les demoiselles Clochart» (1886),
»Décoré» (1888) och »Grosse fortune» (1896).
Tills, m. Ph. Gille skrev han operan »Manon»
(1884; musik av Massenet; på sv. 1896), med
A. Millaud »Mam’zelle Nitouche» (1883; mu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
