Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Meisson(n)ier—Mejeri
1126
komposition av dramatisk spänning
(»Slagsmålet»). För Napoleon III målade han
kejsaren vid Solferino och densamme till häst
jämte sina generaler, utförde därjämte flera
bilder ur Napoleon I:s
historia — främst
bland dessa ställes den
1864 utförda, som han
kallade »1814» och
som visar Napoleon
med sin stab under
kejsarens sista
fälttåg (ej, som ofta
uppgives, återtåget från
Ryssland). Förutom
krigsbilder målade M.
fortfarande genrer,
kostymbilder, porträtt,
landskap, utförde även
skulptur och etsningar. M. var
huvudmannen i den opposition, som 1890 splittrade
konstnärsvärlden i Paris i två
sammanslutningar med var sin årliga salong. Monogr. av
O. Gréard (1896), C. Formentin (1901) och L.
Bénédite (1910). G-g N.
Meisson(n)ier [mäsånie’], Juste Aurèle,
italiensk-fransk konstnär (1695?—1750). M.
var eg. guldsmed men sysslade därjämte med
möbelritning, dekorativ rumskonst,
arkitektur, skulptur och målning. Hans stil utgår
från italiensk barock i dess senaste fas
(Bor-romini) och ger nya inslag i den rådande
franska ornamentiken, régencestilen,
representerad främst av Oppenord (se d. o.). M.
blev rokokostilens fulländare. Han undvek i
möjligaste mån räta linjer, sökte en
osymmetrisk jämvikt i bisarra, nyckfulla linjer
och former, där musslan (rocaillen) spelar en
dominerande roll. Ett mycket
uppmärksammat uppslag inom ytterarkitekturen gav han
i sitt 1726 framlagda projekt (ej antaget) till
fasad för kyrkan Saint-Sulpice med svängda
linjer och buktande plan. Inom
möbelområdet och över huvud i konsthantverket fick
han ett genomgripande inflytande, och hans
talrika mönsterblad påverkade smaken långt
utanför Frankrikes gränser. Litt.: A.
Lindblom, »Rokokon» (1929). G-gN.
Mejborg, Reinhold, dansk
kulturhistoriker (1845—98). Var urspr. skollärare men
ägnade sig sedan 1874 åt studiet av
husbyggnadernas utveckling, som han behandlade i
flera förtjänstfulla arbeten,
ss. »Borgerlige huse» (1881),
»Gamle danske hjem» (1888)
och »Danske böndergaarde,
særlig bondeståndens liv og
færd i det XVI., XVII, og
XVIII, aarhundrede» (1897).
Mejer, Johannes, dansk
kartograf (1606—74), sedan
1647 kungl. matematikus,
fullbordade 1642—48 på
uppdrag av Kristian IV en
kartläggning av Slesvig och
Hol-stein. 37 av dessa kartor
upp-togos i C. Danckwerths
»Lan-desbeschreibung der zwei
Her-zogthümer» (1652). 1650
utarbetade M. en förträfflig
karta över hela Danmark
samt 1654—55 över Jylland
och 1655—58 över de skånska landskapen
(»Skaanebogen», omfattande 82 blad). M:s
kartor beteckna ett stort framsteg. Se H.
Rich-ter, »Skånes karta», 1 (1929). E. Ebg.*
Me’jerhold, Vsevolod Emiljevitj
(eg. Karl Meyerhold), rysk
skådespelare, regissör och teaterledare av tysk börd (f.
1874). M. var 1898—1902 anställd vid
Konstnärliga teatern i Moskva, var 1906—08
regissör i Moskva och 1908—12 vid de kejserliga
teatrarna i Petersburg och har sedan med
kortare avbrott (ledde 1919—21 statlig teater)
lett egna teatrar i Moskva och Leningrad. M.
trädde redan 1902 i opposition mot
Stanislav-skijs realism, dyrkade stilteatern och införde
1906 den formala scenen i modern teater men
hamnade snart i marionetteaterns
primiti-vism. Ur denna bröt han sig 1908 plötsligt
ut med sitt revolutionerande trapp- och
platt-formsystem; bland hans senare uppfinningar
märkas främst den konstruktiva
dekorationen (1914) och den biomekaniska spelstilen
(1921). M:s senare estetiserande klassicism
utmynnade 1928 i en kris och därmed i nya
experiment. M. har vunnit lärjungar och
efterföljare i mängd, även i utlandet. Litt.:
H. Carter, »The new theatre and cinema of
Soviet Russia» (1924); J. Gregor och R.
Fü-löp-Miller, »Das russische Theater» (1927); ry.
monogr. av N. Volkov (3 bd, 1930). G. K-g.
Mejeri (ty. Meierei, da. mejeri), anstalt för
mjölks förvaring och förarbetning till smör,
ost o. a. »mejeriprodukter». Vid 1800-talets
början inrättades m. vid en del herrgårdar,
där ofta mjölk mottogs även från
grannskapet. På 1860-talet började även uppkomma
m., fristående från lantbruk, dels b y m e j
e-r i e r, dels uppköpsmejerier, ofta
drivna av bolag, vilka köpte mjölk från
traktens jordbrukare. Särskilt i glest befolkade
bygder inrättades gräddmejerier, för
skumning av mjölken, som filialer till ett
centralmejeri, för kärning av grädden
från gräddmejerierna. Den på 1860-talet i
Sverige av J. G. Swartz införda
gräddsätt-ningen i cylindrar, som nedsänkas i iskylt
vatten, blev förhärskande i m., tills i början
av 1880-talet mjölkcentrifuger (se C e n t r
i-f u g) kommo i bruk. Ismejerierna
ersattes nu i allm. av
separatormejerier, och m:s antal och storlek ökades starkt.
Handseparatorerna befordrade rörelsen. Från
»1814.» Målning av J. L. K. Meissonier. I Louvremuseet i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
