Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellin, Gustaf Henrik - Mellin, Jurgen - Mellin, Robert Hjalmar - Mellingeholm - Mellon, Andrew William - Melloni, Macedonio - Mellösa - Melnikov, Pavel Ivanovitj - Melodi - Melodibildningslära, Melodik - Melodisk el. Melodiös - Melodisk figur - Melodiverk - Melodiös - Melodram - Meloë, Meloidae - Melolontha, Melolonthinae - Melon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Mellin, J.—Melon
1156
raturhistoria). Litt.: E. Forssberg, »G. H. M.»
(Bil. till Ärsredogörelse för Västerviks
Läroverk 1925—26). G. v. R.
Mellin, J u r g e n, greve, fältmarskalk,
generalguvernör (1633—1713). Fadern var av
pommersk ätt och hade naturaliserats i
Sverige 1668; släkten blev friherrlig 1691. M.
ingick i armén 1649, blev 1686 generalmajor
av kavalleriet, 1688 vice guvernör i Pommern
och var 1690 befälhavare för en
militärexpedition till Rhenländerna. 1693 blev han
generalguvernör i Wismar, 1696 tysk riksgreve,
s. å. svensk greve, kungligt råd,
generalguvernör över Bremen och Verden samt
fältmarskalk. 1698—1711 var han
generalguvernör över Pommern. Friherrliga ätten M.
fortlever i Finland, den grevliga i de baltiska
länderna. T. S-g.
Mellin, Robert Hjalmar, finländsk
matematiker (f. 1854). Var 1884—91 docent
i matematik vid Helsingfors univ., blev 1884
äldre lärare i ämnet vid Polytekniska
institutet (ombildades till Tekniska högskolan;
prof, där 1908—26). M. har i finska
vet.-soc:s och finska vet.-akad:s skrifter samt i
Acta Mathematica publicerat talrika
vetenskapliga avh., särskilt om gamma- och
zeta-funktionerna samt teorien för lineära
differential- och differensekvationer. H. E. P.
Mellingeholm, egendom i Frötuna socken,
Stockholms län, s. om Norrtälje, vid sjön
Limmaren; 936 har, därav 166 har åker;
tax.-värde 220,000 kr. (1929). Grundades 1645 av
riksskattmästaren Gabriel Bengtsson
Oxenstierna och gick genom flera händer, bl. a.
Bonde af Björnö (1700-talet) och Sture.
Köptes 1843 av änkefru F. W. Croneborg, som
från annat gods fick fideikommissnatur
överflyttad på M. Hennes ättling kapten P.
Schü-rer von Waldheim sålde 1927 godset, utom
dess corps de logis, varvid fideikommissrätten
överflyttades på kapital.
Mellon [me’lon], Andrew William,
amerikansk finansman (f. 1855). Inträdde i
familjens bankirfirma i Pittsburgh, som
utvecklades till tre stora banker, och var
därjämte intresserad i en
mängd företag,
särskilt inom
Pennsylvanias kol- och
järnindustri. M., som i
politiskt hänseende är
konservativ
republikan, blev 1921
finansminister i Hardings
kabinett och har
behållit sin post under
Coolidge och Hoover.
Han har slutit en
rad överenskommelser
med europeiska
mak
ter om konsolidering av deras krigsskuld till
U. S. A., lyckades minska och konvertera den
inhemska statsskulden och sänka
skattesatserna, utan att detta medförde omedelbar
nedgång i statsinkomsterna.
Melloni [-lå’ni], M a c e d o n i o, italiensk
fysiker (1798—-1854), konstruerade en efter
honom benämnd termoelektrisk stapel, med
vilken han utförde viktiga undersökningar
över det strålande värmet och uppvisade
värmet i månljuset. N. E-m.*
Mellösa, socknar, se Lilla M e 11 ö s a och
Stora Mellösa.
Me’lnikov [-of], Pavel Ivanovitj, rysk
författare (1819—83). Var först
gymnasielärare, sedan ämbetsman och tidningsredaktör.
På eget initiativ och off. uppdrag samlade M.
ett omfattande material om de
gammaltroende, raskolnikerna. Som författare under
pseud. Andre j Petjerskij skrev han
på 1850-talet några uppmärksammade
tid-skriftsnoveller med motiv ur folklivet; hans
huvudverk äro romanerna »V lesach» (I
skogarna; 4 bd, 1872) och dess fortsättning »Na
gorach» (Bland bergen; 4 bd, 1881), ur
kulturhistorisk synpunkt värdefulla skildringar
av raskolnikernas liv, skrivna på ett av
folkmålet färgat språk. A-d J.*
Melodi (grek, melodi/a, av me’los, sång, och
odé, dikt, visa). 1. (Mus.) Namn på en
avrundad grupp av tonföljder. M. består vanl. av ett
tema, delat i två perioder; perioden uppdelas
i flera satser, satserna i fraser och fraserna i
motiv, som således bilda m:s urcell. Inom det
instrumentala tonstycket talar man om ett
instrumentalt tema och ett melodiskt tema
(även kallat sångtema). Det senare har mera
vokal karaktär. Även talar man om m. i
motsats till harmoni. Denna senare bildar då
ett ackordiskt ackompanjemang. Inom den
polyfona musiken äro strängt taget alla
stämmorna melodiska och byggda över ett tema,
som i fugan tages ensamt för sig först (dux
med efterföljande comes; se Fuga). T. N.
2. Även talet, särskilt recitationen,
innehåller tonföljder, som stundom kallas m.
(språkmelodi; jfr Accent II). Dessas
karaktärer och betydelse äro ännu blott föga
undersökta. R-n B.
Melodibildningslära, M e 1 o d i k, de delar
av kompositionsläran, som handla om
intervallerna. rytmik, metrik och periodik samt
det motiviska arbetet. Litt.: E. Cremer,
»L’analyse et la composition mélodiques»
(1898); E. Kurtb, »Grundlagen des linearen
Kontrapunkts» (2:a uppl. 1920). Se även
allmänna handböcker i kompositionslära. T. N.
Melodisk el. M e 1 o d i Ö s, särskilt om
tonsats, som har sångbar, välklingande melodi;
välljudande, rytmiskt lättflytande.
Melodisk figur, se Figur 4.
Melodiverk, ett av den svenske mekanikern
Anders Moberg (1803-—66) uppfunnet
verk i orgeln, varigenom den melodiförande
stämman förstärkes med oktaven uppåt. T. N.
Melodiös, se Melodisk.
Melodram (av grek. me’los, sång, och dräma,
skådespel), förr dets. som opera, nu
deklamation med instrumentalackompanjemang. J. J.
Rousseau anses vara skapare av genren
(»Pyg-malion», 1773), som sedan upptogs av Benda,
Schumann m. fl. och i Sverige av Brendler
(»Spastaras död»). Konstnärlig betydelse fick
m. i operan, t. ex. »Fidelio», »Egmont».
Vanligast är numera m. dets. som ett drama med
grova effekter och sentimentala inslag. —
Adj.: Melodramatisk. G. v. R.
Méioe, Melöidae, zool., se O 1 j e b a g g a r.
Melolo’ntha, Melolonthlnae, zool., se
Ollonborrar.
Melon, Cu’cumis me’lo, enårig ört,
tillhörande fam. Gucurbitaceae (se d. o.), med
klängen, handnerviga, flikiga blad och stora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
