- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 13. Lissabon - Meyer /
1169-1170

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1169

Mendelejev—Mendelssohn

1170

Resultaten av M:s forskning förblevo länge
praktiskt taget okända (se Mendeli sm
och Ärftlighet). Först 1900
återupptäckte och bekräftade de tre
ärftlighetsfors-karna de Vries, Correns och v. Tschermak
samtidigt och oberoende av varandra M:s
arbeten. Litt.: H. Federley, »G. M.» (1922; på
sv.); H. Iltis, »Gregor Johann M., Leben,
Werk und Wirkung» (1924). G. N.-L.

Mendelejev [-af], D m i t r i j Ivanovitj,
rysk kemist (1834—1907), prof, vid
polytekni-kum i Petersburg 1863—66, vid univ. där från
1866. M. har uppställt grundämnenas
periodiska system (1869;
se Atom, sp. 436),
som i tabellarisk form
är det
sammanfattande uttrycket för
erfa-renhetssatsen, att de
flesta av
grundämnenas egenskaper äro
periodiska funktioner
av atomvikten.
Genom sin tydliga
hänvisning till ett
lag-bundet samband
mellan elementens
atomer har det
perio

diska systemet varit utomordentligt
fruktbringande för den följande utvecklingen av
atomläran och därmed av kemien, varför det
periodiska systemet bildar en av grundvalarna
för den moderna kemien. — De på M:s tid
bekanta grundämnena voro ej tillräckligt
många för att låta egenskapernas periodicitet
klart framträda; med genial intuition
kompletterade M. dem med »obekanta» element,
vilkas plats bland de övriga och egenskaper
han i minsta detalj förutsade. Tre av dessa
element voro ekabor, ekaaluminium och
eka-silicium. M:s förutsägelser blevo på ett
lysande sätt bekräftade, när de tomma
platsernas element upptäcktes, nu i ordning
benämnda skandium (L. F. Nilson 1879),
gal-lium (Lecoq de Boisbaudran 1875), germanium
(C. Winkler 1886), vilkas egenskaper visade
sig stämma med de av M. förutsagda. M.
utgav »Osnovy chimii» (Kemiens grunder; 1869;
senaste uppl. 1927). Led. av sv. Vet.-^akad.
(1905). G. S-ck.

Mendeli’sm, av J. G. Mendel (se d. o.) skapad
vetenskapsgren. Mendels insats i
ärftlighets-läran kan formuleras så: Egenskapsanlagen
förhålla sig som enheter, vilka överföras från
generation till generation utan förändring
(nedärvning). Enheterna kunna kombineras
på olika sätt och därigenom ge upphov till
en mycket stor variation, även om deras antal
är relativt ringa. Arvsanlagen fördelas i allm.
lika på befruktningscellerna (g ametern a,
se d. o.), så att det t. ex. vid korsning
mellan en röd- och en vitblommig ärt på
bastardplantan (Fi) bildas lika många pollenkorn
och äggceller med anlag för röd blomfärg som
sådana med anlag för vit. Då dessa hanliga
och honliga gameter sedan kunna kombineras
på alla möjliga sätt och sammansmälta till
z y g o t e r (celler, som ge upphov till nästa
generation), kommer den andra
bastardgenerationen (F2) att bestå till 1ln av individ med
anlag endast för röd blomfärg, 2/4 med anlag
för både röd och vit blomfärg (liksom Fi) och

1ln med anlag endast för vit blomfärg. De 2/4,
som endast ha anlag för endera blomfärgen
(h o m o z y g o t e r), ge vid självbefruktning i
följande generation konstant avkomma. De 2/4,
som ha mer än ett slags arvsanlag (h e t e r
o-z y g o t e r), upprepa i nästa generation
samma klyvning, som Fi gav upphov till. Man
säger, att man i F2 får en klyvning 1:2:1
el., om heterozygoterna, som ofta är fallet,
likna den ena el. andra föräldratypen, en
klyvning 3 : 1. En egenskap säges vara d
o-minerande, om den i heterozygotiskt
tillstånd mer el. mindre fullständigt
undertrycker en annan, som då kallas recessiv. Man
måste vid ärftlighetsundersökningar noga
skilja på fenotypen el.
företeelsetypen och genotypen el. arvstypen.
Som framgår av det ovan sagda, kunna två
organismer, som se likadana ut (ha samma
fenotyp), likväl vara bärare av olika
arvsanlag (ha olika genotyper). Genom den i allm.
likformiga fördelningen på gameterna av
arvsanlagen för skilda egenskaper uppstå efter
korsning av typer med flera ärftliga olikheter
omkombinationer av dessa egenskaper på alla
tänkbara sätt i F2 och följ, generationer.
Finnas två klyvande faktorspar, erhålles vid
dominans för båda en klyvning i F2 på 9, som
ha båda de dominerande egenskaperna, : 3,
som ha blott den ena, : 3, som ha blott den
andra, : 1, som saknar båda.

Den mendelistiska forskningen har under
de senaste 30 åren kunnat bekräfta Mendels
resultat och visa, att de gälla för ett
oändligt stort antal arvsfaktorer hos snart sagt
alla djur och växter. Nedärvningen kan dock
ofta vara mycket komplicerad. Se vidare
Ärftlighet.

Även för rent praktiska ändamål vid
växt-och djurförädlingen spelar m. och kommer i
framtiden att spela en oerhörd roll, då den
sätter förädlaren i tillfälle att arbeta
målmedvetet genom korsning av individer, vilkas
inneboende anlag äro kända. Han kan då
beräkna möjligheterna för omkombination el.
stegring i kvantitativt avseende av de resp,
egenskaperna.

Litt.: W. Bateson, »MendeFs principles of
heredity» (1902; ny uppl. 1913); W.
Johannsen, »Elemente der exakten Erblichkeitslehre»
(3:e uppl. 1926); E. Baur, »Einführung in die
Vererbungslehre» (1930); N. v. Hofsten,
»Ärft-lighetslära» (1919). G. N.-L.

Mendelska sällskapet bildades i Lund 1910
för att i fackliga frågor sammanföra dem,
som ägna sig åt vetenslcapliga
ärftlighetsstu-dier och deras praktiska tillämpning. Sedan
1920 har sällskapet utgivit tidskriften
Here-ditas, Genetiskt Arkiv. G. N.-L.

Me’ndelssohn, judisk-tysk släkt,
härstammande från filosofen M. M. (se nedan), son
till läraren och skrivaren Mendel Dessau. Om
M. M:s ättling i femte led A. L. M. se nedan.
M. M:s yngre son Abraham M. (1776—
1835) flyttade 1811 från Hamburg till Berlin,
grundade där med sin broder Josef M.
(1770—1848) den ännu blomstrande
bankfirman M. & Co. och byggde ett stort palats,
som blev mittpunkten för Berlins
konstnärliga liv. A. M. var svåger till J. S.
Barthol-d y (se d. o.) och lade detta namn till sitt
eget; hans bavn döptes 1819. Om hans son

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 23:08:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdm/0735.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free