Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1181
Menno Simons—Menstruation
1182
Me’nno Simons, tysk sektstiftare (1492—
1561). Urspr. katolsk präst, övertygades han
genom Luthers skrifter om den katolska
mässuppfattningens oriktighet och utträdde ur
katolska kyrkan 1536.
Då han samtidigt
börjat tvivla på
barndopet, slöt han sig till
döparrörelsen. Han
omskapade en mängd
församlingar i en mer
sansad och sträng
anda samt blev så
upphovsman till sekten
mennoniter (se d. o).
Sin åskådning
framlade han främst i den
s. k.
»Fundamentbo-ken» (1539). Litt.: K.
Vos, »Menno Simons» (1914; holk); J. Horsch,
»Menno Simons» (1916; amerik.). Hg Pl.
Me’no, it., mus., mindre; m. fo’rte, mindre
starkt; m. mo’sso, långsammare.
Menopåu’s, med., se Menstruation.
Menorca [mänå’rka], se B a 1 e a r e r n a.
Menorragl, med-, se Menstruation,
sp. 1185.
Menou [mano’], Jacques F r a n g o i s
d e, baron, fransk militär (1750—1810). Blev
1789 maréchal de camp, var s. å. adelsombud
i ständerförsamlingen, slöt sig till tredje
ståndet och bekämpade 1793 rojalisterna i
Vendée. M. följde 1798 Bonaparte till
Egypten, blev 1800 efter Klébers död därvarande
franska truppers överbefälhavare och
nödgades 1801 kapitulera. Han blev ståthållare
1802 i Piemonte och 1809 i Venezia. I Egypten
hade M övergått till islam och tagit
förnamnet Abdallah. Litt.: G. Rigault, »Le général
Abdallah M. et la dernière phase de
1’expédi-tion d’Égypte, 1799—1801» (1912).
Mensälhemman, Men salgrunder,
Men-saljordar, Predikstolshemman,
fastigheter, som under medeltiden anvisats åt
sockenprästerna till underhåll jämte
prästgårdarna (lat. ad mensam pastor is, till prästens
bord). (Schg.)
Mensdorff-Pouilly [mä’nsdårf-poji’], furst
Dietrichstein, Albert, greve,
österrikisk-ungersk diplomat (f. 1861). Som
Do-naumonarkiens siste ambassadör i London
(1904—14) hade M. den svåra uppgiften att
skingra den engelska misstämningen över
an-nexionen av Bosnien och Hercegovina. Han
arbetade förgäves på att minska spänningen
mellan England och Tyskland och utövade ett
modererande inflytande på sitt lands serbiska
politik under Balkankrigen 1912. I dec. 1917
nyttjades M. som förmedlare av fredstrevare
vid möte med general Smuts (se d. o.) i
Genève och sökte i okt. följ, år ehuru förgäves
påverka engelska diplomatien till
fredsförhandlingarnas raska bedrivande. M. var 1920
—27 Österrikes delegerade vid Nationernas
förbunds församlingsmöten. L-ts.
Mensjevlker, ryskt parti, se Bolsjevism.
Me’nsjikov [-of], Aleksandr D a n i 1
o-v i t j, furste, rysk krigare och statsman
(omkr. 1670—1729). Var av låg börd, kom
genom och efter Lefort i stor gunst hos
Peter I och åtföljde oftast tsaren. M. vann
under stora nordiska kriget några lättköpta
segrar, fick 1706 överbefälet i Litauen och
vann jämte kung August segern vid Kalisz
1706, varefter han utnämndes till rysk furste.
Han deltog i slaget vid Holowczin, intog och
brände efter Mazepas
avfall dennes
huvudstad och blev efter
slaget vid Poltava
fältmarskalk. M.
kommenderade sedan de
ryska trupperna i
Polen, därpå i Pommern
och trädde då i
förbindelse med Görtz.
Han användes även i
den inre förvaltningen
och blev 1718
president i krigskollegiet
samt senator. Genom
övergrepp och underslev ådrog sig M. flera
gånger skrapor av Peter I men återvann
alltid hans förtroende; som uppkomling hade
han bland den gamla adeln många fiender.
Under M:s forna älskarinnas, Katarina I:s,
regeringstid 1725—27 blev M. den
styrande och erhöll hertigdömet Kurland men
störtades sept. 1727 kort efter sin mågs,
Peter II:s, tronbestigning, förvisades och dog
i Sibirien. H. A-t.*
Me’nsjikov [-of], Aleksandr Se r gj
e-jevitj, furste, rysk general och amiral
(1787—1869), sonsons son till A. D. M. Deltog
i fälttågen 1812—15 som Alexander I:s
adjutant, ledde 1826 en
beskickning till
Persien och deltog i
persiska och turkiska
(1828—29) fälttågen.
Sedan trädde M. i
spetsen för ryska
marinen och
reorganiserade denna. 1831—55
var han
generalguvernör i Finland men
hade under tiden även
andra sysslor, bl. a.
som marinminister.
1853 sändes han i
ut
omordentlig beskickning till Konstantinopel
och bidrog genom sitt övermodiga
uppträdande till Krimkrigets utbrott; under detta
var han till febr. 1855 högste befälhavare till
lands och sjöss. 1843 hade M. erhållit Anjala
gård (se d. o.) som fideikommiss. H. A-t.*
Mensju’tkin (M e n s c h u’t kin), N i k
o-1 a j Aleksandrovitj, rysk kemist (1842
•—1907). Blev ord. prof, vid Petersburgs univ.
1876 och vid polyteknikum där 1902. Hans
arbeten falla huvudsaki. inom den allmänna
och organiska kemien, och särskilt må
nämnas hans undersökningar om olika
lösningsmedels inflytande på organiska reaktioners
hastighet och om sambandet mellan
konstitution och reaktionshastighet. H. E.*
Mens säna in co’rpore säno, lat., en frisk
själ i en frisk kropp (citat från luvenalis’
10:e satir), lystringsord för idrott och all
fysisk fostran.
Menstruälkollk, med., se
Menstruation, sp. 1185.
Menstruation (av lat. me’nstruus,
månatlig). M e’n ses (lat., månader), Månadsre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
