Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1183
Menstruation
1184
ning, Regler, Reglering, Tider,
Saker, en fysiologisk, regelbundet
uppträdande process inom kvinnans kropp, främst
inom hennes könsorgan och påtagligast
yttrande sig genom blödning från underlivet.
M. inställer sig hos flickan först med inträdd
könsmognad, återkommer därefter i allm.
regelbundet, oftast var 4:e vecka, under
något mer än 3 årtionden och upphör
småningom under loppet av 1—2 år, samtidigt
med att äggstockarna sluta att avge
befrukt-ningsbara ägg.
M:s första uppträdande, menarchè, som
i Sverige för flertalet kvinnor sannolikt
inträffar i 14—16 årsåldern, för icke så få
tidigare, ända ned till 10 år, och för några
senare, upp till 18—20 år, inträffar på olika
tid hos olika folkraser, tyckes påverkas av
klimatiska förhållanden, vidare av sociala
förhållanden och levnadssätt, i det att de
ekonomiskt bättre ställda klassernas
kvinnor synas menstruera något tidigare än de
fattigare klassernas, stadsinvånarna i allm.
tidigare än lantbefolkningen.
M:s upphörande, menopaus, som även
synes stå under inflytande av klimatiska o. a.
förhållanden, inträffar i Sverige i åldern 40
—55 år, för de flesta kvinnor under åren 45
—50, och sker aldrig plötsligt. En
övergångsperiod på vanl. 1—2 år, klimakterium
(se d. o.) el. klimakteriska år,
föregår det fullständiga upphörandet, varunder
m. i allm. påkommer mindre ofta, är
kortvarigare och sparsammare än tidigare.
Menstruationsblödningen, som brukar
pågå 3—4 dagar, med växlingar för olika
individer från 1—2 upp till 8 dagar, och till
kvantiteten uppgå till 50—200 g, härleder sig
från livmoderkroppens slemhinna (se
Livmoder). Denna undergår regelbundet
under tiden före varje m. en stark ansvällning
med svällda förstorade körtlar och utvidgade
blodkärl. Då blödningen börjar, sjunker
slemhinnan ihop, dess ytlager avstötes, körtlarna
tömma sig, och blodkärlen sammandragas.
Upphovet till dessa periodiska förändringar
i livmoderns slemhinna ligger i äggstockarna
(ovarierna). Man tänker sig numera dessas
inflytande på livmodern bero på avsöndring
från dem till blodet av ännu okända ämneh
(s. k. inre sekretion), vilka på nervväg el.
annat sätt framkalla förvandlingarna i
livmoderslemhinnan, varjämte de framkalla och
vidmakthålla livmoderns och de övriga
könsorganens fullt utvecklade tillstånd.
De nämnda förvandlingarnas periodicitet
står säkerligen under inflytande av den
periodiska avgången av ägg, ovulation, från
ovarierna (se Äggstock). Enl. gängse
uppfattning stå i allm. ovulation ur en
spring-färdig Graafsk follikel (se Graafska f o
1-1 i k 1 a r n a) och m. i något sammanhang
med varandra och på så sätt, att ovulationen
1—2 veckor föregår m. Dessa två processer
följas dock ibland icke åt. Under digivningen
t. ex., då hos många kvinnor m. icke inställer
sig, kan det oaktat befruktning inträda, och
ovulation måste således ha ägt rum.
Ansvällningen och blodöverfyllnaden i
livmoderkroppens slemhinna före m.
överensstämma med slemhinnans ombildning efter inträdd
befruktning, ehuru då förändringarna bli
ännu starkare framträdande,
deciduabild-ning (se Foster, sp. 856, och
Havandeskap, sp. 653). Man har tolkat den
äggavgången i allm. åtföljande ansvällningen av
livmoderslemhinnan som en förberedelse hos
denna att upptaga ett befruktat ägg.
Inträffar befruktning, fortsätter ansvällningen,
och menstruationsblödning uteblir. Avgår
ägget obefruktat, inställer sig blödning, och
slemhinnan återbildas.
Utom det mest påfallande symtomet,
blödningen, medför m. andra regelbundna
förändringar inom kvinnans organism.
Blodöverfyllnaden sträcker sig till samtliga
könsorgan och, ehuru i mindre grad, till
bäckenets organ i övrigt och medför där en
känsla av tyngd och spänning samt ökad
avsöndring från underlivet före och efter själva
blödningen. Bröstkörtlarna bli ofta spända
och ömma. Även sköldkörteln sväller ibland.
I ögonens, struphuvudets (sångerskors
förändrade röst under m.) och luftvägarnas, i
mat-smältningskanalens (en del kvinnor ha
benägenhet för diarré under menses), i
njurarnas och blåsans, i hudens funktioner har man
också iakttagit rubbningar. Egendomliga äro
de s. k. vikarierande me n s t r u
a-tionsblödningarna, någon gång
uppträdande blödningar vid utebliven m. el.
samtidigt med denna från näsans, luftvägarnas,
tarmkanalens el. urinvägarnas slemhinna.
Sinnesstämningen blir icke sällan förändrad,
oftast deprimerad, ibland exalterad, och en
känsla av allmän andlig och kroppslig
trötthet gör sig ofta gällande.
Vila från arbete el. rent av stillaliggande
för kvinnan under m. är nödvändigt endast
under sjukliga förhållanden. Ansträngningar
el. strapatser just under m. måste däremot
anses vara emot naturen. Starka
kroppsrörelser, ss. dans, tennisspel, velocipedåkning,
fördragas nog av många men kunna hos
andra framkalla starkare blödning o. a. ökade
besvär. Häftiga temperaturväxlingar bruka
verka skadligt, emedan de kraftigt inverka
på blodkongestionen i bäckenet. Tvättningar
av könsdelarna med ljumt vatten och täta
ombyten av bindlar och underkläder äro
lämpliga och av behovet särskilt påkallade.
De klimakteriska åren medföra ofta en del
rubbningar i allmänbefinnandet, vilka
liksom menstruationsbesvären i allm. förnimmas
starkare, ju känsligare individens nervsystem
är. Hit höra förnimmelser av plötslig hetta
åt huvudet el. åt huden med el. utan
svett-bad (»käringbadd»), svindel, hjärtklappning,
neuralgier, omotiverade växlingar i
sinnesstämningen med benägenhet för tungsinthet.
För många kvinnor medför denna period även
benägenhet för fetma. Sedan menopausen
fullständigt inträtt, försvinna efter hand
besvären hos friska kvinnor. Klimakteriets
besvär måste ställas i samband med
utslocknandet av äggstockarnas verksamhet, med
upphörandet av deras inre sekretion.
Ovarierna börja näml, vid denna tidpunkt
skrumpna och upphöra att avge ägg. En närmaste
följd av detta är m:s försvinnande.
En starkt smärtsam reglering,
dysme-n o r r é, beror av flera orsaker, ibland
medfödda missbildningar med tillslutning i
genitalkanalen, varigenom menstruationsblodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
