Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mercator (Kremers), Gerardus - Mercators projektion - Mercedario - Mercerisering - Merci - Mercia - Mercié, Antonin - Mercier, Auguste - Mercier, Désiré Joseph - Mercier, Louis Sébastien - Merck, Johann Heinrich - Mercure - Mercurialia - Merucrialis - Mercuriol - Mercuri-schartauanerna - Mercurius - Mercurius (tidskrifter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1193
Mercators projektion—Mcrcurius
1194
simileatlas» (1889); A. Wolkenhauer,
»Leitfa-den zur Gescnichte der Kartographie» (1895);
H. Averdunck och J. Müller-Reinhard, »G.
M.» (i »Petermann’s Mitteilungen»,
Ergenz-ungsheft 182, 1914). K. Rn.*
Mercators projektion, se
Kartprojektion.
Mercedario [märsäöa’riå], se Anderna,
sp. 925.
Mercerisöring, en efter engelsmannen J
o-han Mercer (1791—1866) uppkallad
metod att ge garn och tyg av bomull en
silkes-artad glans. Metoden, som först i slutet av
1800-talet vann större praktisk betydelse,
innebär materialets behandling med stark
nat-ronlut, som åter bortsköljes efter några
minuters inverkan under kylning. Styrkan,
elasticiteten och förmågan att upptaga
färgämnen ökas även härvid hos fibern. G. H-r.
Merck, fr., tack!
Mercia [mö^io], »mark- el. gränsmännens
land», ett av de forna sju angelsaxiska
rikena, omfattade slutligen hela mellersta
England från Nordsjön till Wales’ berg och
gränsade i n. till Northumberland, i s. ö. till
öst-angeln och Essex, i s. till Wessex. Om dess
historia se England, sp. 848.
Mercié [märsie’], A n t o n i n, fransk
skulptör (1845—1916). Vann sitt rykte som
monumentalskulptör genom de båda grupperna
»Gloria victis» (1874) och »Quand méme»
(1882) till minne av försvaret 1871, båda
uppställda i Paris, ett exemplar av den senare
även i Belfort. M. utförde en mångfald alster
av olika karaktär och lödighet: »Konstens
genius» (en kraftig relief på en av de nya
Louvreflyglarna), gravbilder, monument
(Meis-sonier, Gounod, Arago, Thiers, Ludvig Filip
och drottning Amélie), statyerna »David före
striden» och »Judit». M. var även målare:
»Venus», »Leda», »Eva efter syndafallet». Re
presenterad i Luxembourgmuseet.
Glyptoteket i Köpenhamn äger ett tiotal av M:s verk,
bl. a. ett par i marmor. G-gN.
Mercier [märsie’], A u g u s t e, fransk
militär (1833—1921). Blev 1884 brigadgeneral,
1889 divisionsgeneral och var krigsminister
1893—95. Det var M., som okt. 1894 lät
anställa åtal mot kapten A. Dreyfus för
förräderi. M. uppbjöd alla medel för Dreyfus’
fällande både i dec. 1894 och vid krigsrätten i
Rennes 1899 (jfr Dreyfusprocessen).
Han tog 1898 avsked ur aktiv tjänst och
valdes 1900 till senator.
Mercier [märsie’], D é s i r é J o s e p h,
belgisk prelat (1851—1926), 1882—1906 prof, i
tomistisk filosofi vid univ. i Louvain, från
1906 ärkebiskop i Mechelen, från 1907
kardinal. M. gjorde sig
känd som en bland
den nytomistiska
filosofiens främsta
representanter och skrev
flera i katolska
kretsar högt skattade
filosofiska arbeten.
Under världskriget
protesterade han i flera
herdabrev mot den
tvska invasionen i
Belgien och mot
maktmissbruk från ocku-
pationsmyndigheterna, med vilka han ej sällan
råkade i skarp konflikt. Dessa herdabrev
övade ej ringa inflytande på opinionen i
katolska länder. Se H. L. Dubly, »Le Cardinal
M. 1851—1926» (1927). V. S-g.*
Mercier [märsie’], Louis S éb a s t i e n,
fransk skriftställare (1740—1814). M., som
var hänförd rousseauan och tog aktiv del i
revolutionen, väckte först uppmärksamhet med
en häftig stridsskrift mot det klassicerande
dramat, »Du théatre, ou nouvel essai sur Fart
dramatique» (1773), vari han påyrkade en
radikal teaterreform i Diderots borgerligt
realistiska anda. Själv gjorde han lycka med
sina tårdrypande melodramer »L’habitant de
la Guadeloupe» (1782; »Vestindiefararen
eller Dygdens belöning», 1791) och »Le
déser-teur» (1770; »öfverlöparen», 1793). Hans
»Ta-bleau de Paris» (2:a uppl., 12 bd, 1782—89)
förebådar de många skildringarna från Paris’
undre värld under 1800-talet. Monogr. av A.
Zollinger (1899) och L. Béclard (1903). Kj.S-g.
Merck [märk], Joh ann Heinrich,
tysk författare (1741—91), i hessisk
statstjänst, sist med titeln krigsråd, begick
självmord. — M. var en skarp och skicklig
kritiker (i Frankfurter Gelehrte Anzeigen 1772,
Wielands Merkur, Nicolais Allgemeine
Deutsche Bibliothek), stod Goethe och Herder nära
i Sturm und Drangtiden; hans brevväxling (3
bd, 1835—47) är betydande. Ett urval av
M:s skrifter och brev utgavs 1909 i 2 bd av
K. Wolff. _ R-nB.
Mercure . [märky’r], fransk tidskrift, som
utgavs i Paris 1672—1825 (med avbrott
under sista tiden), med något växlande namn
(först Mercure Galant, från 1724 Mercure de
France o. s. v.). Dess grundläggare var
Don-neau de Vizé, som från början gav den en
vitter prägel. Bland ryktbara medarbetare
märkas Th. Corneille, Marmontel, La Harpe,
Vol-taire, Chateaubriand och B. Constant. Titeln
Mercure de France återupptogs 1889 för en
halvmånadsskrift, utg. av en grupp
symbolistiska författare. Den är alltjämt ett av de
förnämsta litterära magasinen i Frankrike,
ehuru utan bestämt program. Kj. S-g.
Mercuriälia, lat., se Kvicksilvermedel.
Mercuriälis, bot., se B i n g e 1.
Mercuriol [-å’l], se M e r k u r i o 1.
Mercuri-schartauanerna, 1905 bildad
sammanslutning mellan förutvarande elever från
Frans Schartaus handelsinstitut. Den har
egen klubblokal i Stockholm med bibliotek
och restaurang, anordnar diskussions-,
föredrags- och sällskapsaftnar samt biträder
medlemmarna vid sökande av plats. Sedan 1907
utger föreningen en månadsskrift, numera
benämnd Mercuribladet. Omkr. 1,300 medl.
(1930). Ä.W:sonM.‘
Mercu’rius, se H e r m e s.
Mercu’rius, flera svenska tidskrifter. —
Den S w ä n s k a M., månadsskrift, utg. av
C. Chr. Gjörwell och E. Ekholm 1755-—65.
M., som hade en för tidens förhållanden
stor spridning, utkom i små oktavhäften och
meddelade huvudsaki. de senaste utländska
lärda och litterära händelserna men innehöll
även stundom politiska översiktsartiklar,
originaluppsatser och poem samt ansatser till
litteraturkritik. — Gjörwell utgav sedermera
(1773—78), ehuru mera oregelbundet, Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
