Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Mercurius—Merezjkovskij
1196
II is to r ia k e och Politiske
Mercurius. G. v. R.
Mereu’rius, se Planeter.
Mercy [märsi’], Franz, frih. von, general
i trettioåriga kriget (1595—1645). Var först
i kejserlig tjänst, övergick 1638 till bayersk,
blev där s. å. generalfälttygmästare och 1643
generalfältmarskalk. Under Banérs återtåg
från Regensburg 1641 var det åt M., som Erik
Slang gav sig vid Neunburg (vor dem Walde).
24 nov. 1643 slog M. fransmännen vid
Tutt-lingen, kämpade 10 aug. 1644 vid Freiburg
(im Breisgau) mot Turenne och Condé,
besegrade den förre vid Mergentheim 5 maj s. å.
och stupade vid Allersheim 3 aug. 1645 i strid
med den senare. Wdt.
Mer de glace [mä’r de gla’s], glaciär i
Väst-alperna, s. ö. Frankrike, på n. sidan av Mont
Blancmassivet; uppstår efter föreningen av
Glacier du Géant och Glacier de Talèfre m.
fl. samt mynnar i Chamonixdalen. 14 km
lång, 0,7—2 km bred (se bild 2 vid
Glaciär. sp. 720).
Meredith [me’redip], George, engelsk
författare (1828 12/2—1909 18/5). Hade keltiskt
blod i sina ådror, uppfostrades delvis i
Tyskland och ägnade sig först åt juridik. Snart
övergick M. dock helt
till journalistik och
litteratur. Nära
förbunden med
prera-faeliterna, var han
även själen i en krets
positivistiska
radikaler. Senare levde han
tillbakadraget på Flint
cottage. — En
samling »Poems» utkom
1851. Den
uppmärksammades av ett par
kritiker men ej av
publiken. 1855 kom
det första prosaarbetet, »The shaving of
Shag-pat», med österländskt motiv. I »The ordeal
of Richard Feverel» (1859; »Richard Feverels
eldprof», 1907) framträdde den filosoferande
psykologiska analys, som sedan alltjämt
utmärkte M:s romaner. Den följdes bl. a. av
»Rhoda Fleming» (1865), »The adventures of
Harry Richmond» (1870—71), »Beauchalnp’s
career» (1874—75) och »The egoist» (1879),
vilken ansetts överlägsen flertalet av M:s
verk genom karaktärsanalysen av
huvudfiguren. »The tragic comedians» (1880)
behandlar Ferdinand Lassalles kärlekssaga. »Diana
of the crossways» (1885; »Diana på
korsvägen», 1903—04) ansågs skildra fru Nortons
liv. Under denna tid utkommo även flera
diktsamlingar: »Modern love» (1862), »The joy of
earth» (1883), »A reading of earth» (1888),
vilka utmärkas av tankeskärpa och stark
koncentration i formen. M:s böjelse för
epi-grammatisk tillspetsning och tung stil steg
avsevärt mot slutet av hans liv.
M. är en av den engelska romanens
mästare. Hans reflexion och ironi fängsla
genom förening av vidsträckt erfarenhet,
självständigt omdöme och fantasi. Populär blev
han aldrig på grund av sin otympliga stil.
I karaktärsteckningen kan han belysa de
minsta skiftningar. Han framhåller alltid
naturen som livets rättesnöre och yrkar på
ansvarskännande, osentimental idealism. Den
filosofiska dikten var nog hans bästa
uttrycksmedel, fastän han blev mera läst som
romanförf. Alla hans verk präglas av en
bestämd livsåskådning, som bestämdes av
utvecklingsläran. Utmärkt är han som
skapare av kvinnogestalter. Sami, arbeten 1896
och senare. Litt.: R. Le Gallienne, »G. M.»
(1890, 1913); G. M. Trevelyan, »The poetry
and philosophy of G. M.» (1906); »Letters»,
utg. av sonen W. M. M. (1912); R. Galland,
»G. M. Les premiöres cinquante années»
(1923). S. B. L.
Meredith [me’redip], O w e n, se B u 1 w
er-Lytt o n, E. R.
Meres [mPez], Francis, engelsk
författare, präst (1565—1647), spelar en roll i
Shakespearefilologien genom sin lista på
Shakespeares arbeten i det
litteraturhistoriska verket »Palladis Tamia» el. »Wits
trea-sury» (1598). Denna lista användes tidigt för
datering av Shakespeares dramer. S. B. L.
Merezjkovskij [-JkåT-], Dmitrij S e r
g-jejevitj, rysk författare (f. 1866).
Debuterade som skald och var på 1890-talet en av
de främsta representanterna för den ryska
»de-kadentskolan». Brytande med dennas
rena esteticism,
uppträder M. sedan i ett
av polyhistorvetande
och — inte så litet
pretentiöst —
djupsinne präglat
författarskap som
förkun-nare av ett slags
förädlad kristendom, som
profet för ett »tredje
rike», som skall
utgöra en harmonisk
förening mellan de
motsatta livsprinciper, som behärska världen,
en syntes av den dualism, som, begynnande
med atomernas attraktion och repulsion,
slutar med motsatsen mellan Kristus,
gudamän-niskan, och Antikrist, människoguden. Såsom
representanter för dessa olika principer
behandlar han i arbetet »Tolstoj och
Dostojev-skij» (1902; sv. övers. 1906—07) dessa båda:
Tolstoj är köttets, Dostojevskij andens profet.
Historiska personligheter, som under tider,
då striden mellan de kosmiska principerna,
Kristus’ och Antikrists, nått sin kulmen —
kristendomens kamp mot hedendomen,
asketismens kamp mot renässansen, den
gammalryska andens kamp mot den västerländska —
i sig förena båda principerna, vill han
demonstrera i sin stora historiska trilogi »Kristus
och Antikrist» (1896—1905; sv. övers. 1902—
05); själva grundtanken har M. ej lyckats
genomföra; hans hjältar, Julianus Apostata,
Lionardo och Peter den store, representera
ingen syntes av kristliga och antikristliga
element utan äro goda hedningar alla tre;
såsom historiska romaner äro arbetena
emellertid fängslande och praktfulla, om också
tyngda av alltför stora massor heterogent
lärdomsstoff. Betydligt svagare och i sin
detaljrikedom tröttande är trilogien n:r 2,
»Vilddjurets rike» (»Paul I», »Alexander» och
»Den 14 december», d. v. s.
dekabristuppro-ret: 1911—18; sv. övers. 1911—21). I sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
