Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Merezjkovskij, Dmitrij Sergjejevitj - Mergentheim - Mergidae, Merginae - Mergus - Merian, Maria Sibylla - Merian, Matthäus, d. ä. - Merian, Matthäus, d. y. - Mérida (Spanien) - Mérida (Mexiko) - Mérida (Venezuela) - Meridian - Meridiancirkel - Meridianhöjd - Meridianpassage - Meridies - Merikanto, Oskar - Merikoski - Mérimée, Prosper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1197
Mergentheim—Mérimée
1198
efter bolsjevikrevolutionen, efter vilken han,
ursinnig bolsjevikfiende, överflyttade till
Paris, skrivna arbeten »österns hemligheter»
(1925) och »Västerns hemlighet» (1929)
tumlar han med en otrolig lärdom och än mer
otrolig kritiklöshet kring bland allehanda
gamla myter från skilda länder och tider,
ur dem sökande bevisa, att hela världens liv
är en enda stor trilogi: »Atlantis» (vilken
svunna värld han rekonstruerar) —
»Historien» — »Apokalypsen»; utvecklingen har
nu, försäkrar han, just nått Historiens slut,
och den nu levande mänskligheten står i tur
att förintas, lämnande plats åt
mänskligheten n:r 3, »det tredje riket». En del av dessa
sina idéer framlägger han också i
romanform, i en ny historisk trilogi, vars första
hittills utkomna delar heta »Gudarnas födelse»
och »Messias» (1925, 1927; sv. övers. 1928),
behandlande dels den gammalkretensiska
kulturens tid, dels Egypten på Tut-anch-Amons
tid; en del rätt intressanta tidsskildringar
drunkna här i dunkla religionsfilosofiska
spekulationer. Samtidigt har M. skrivit en
monogr. över Napoleon (1929), ett
egendomligt verk, där han behandlar Napoleon som
den med allehanda översinnliga
kvalifikationer utrustade fredsfursten, strävande att
förena östern och Västern i avsikt att
etablera ett den eviga fredens rike. A. Kgn.
Mergentheim [mä’rgonthålm], stad i n. v.
delen av fristaten Württemberg, Sydtyskland;
5,430 inv. (1925). Stort slott med
naturhistoriska samlingar. Badort med Karlsbaderkälla.
Me’rgidae, Me’rginae, zool., se Skrakar.
Me’rgus, zool., se S k r a k a r.
Mèrian, Maria Sibylla, tysk
målarinna och kopparstickerska (1647—1717),
dotter till M. M. d. ä. och syster till M. M. d. y.
Lärde hos A. Mignon måla blommor, frukter
och djur i olja, akvarell och gouache. Gifte
sig 1668 med blomster- och insektsmålaren
J. A. Graff och utgav tills, m. honom
illustrerade verk om blommor, om puppornas
förvandling (1679, 1683, 1717) m. m. E.L-k.
Mèrian, M a 11 h ä u s, d. ä.,
schweizisktysk kopparstickare och bokhandlare (1593—
1650), verksam i Strassburg, Nancy, Paris,
Basel och Nederländerna samt i Frankfurt
a. M. Där övertog han 1625 tills, m. en sin
svåger den de Bryschska förlagsfirman för
grafika. M. fick tillgång till ett rikt
bildmaterial för de stads- och landskapsbilder han
graverade, vilka i allm. ha stort historiskt
värde. Endast ett fåtal av M:s topografiska
planscher (se G e n è v e, bild 1) är dock
resultatet av hans egna lokalstudier. M:s bilder
till »Theatrum europaeum» (se d. o.) äro mest
bekanta. Jämte sina medhjälpare stack M.
258 blad till en illustrerad uppl. av bibeln
(1625—27). De 42 bladen i »Basler
Toten-tanz» (1644) äro egenhändiga arbeten av
M. Litt.: H. Eckardt, »Matthäus Merian»
(1887). E.L-k.
Mèrian, Matthäus, d. y.,
schweizisktysk målare och kopparstickare (1621—87),
son till M. M. d. ä. Han var lärjunge till
J. v. Sandrart och medföljde denne 1637 till
Amsterdam. Studerade sedan tidtals i Paris,
London och Italien. Fr. o. m. 1648 utförde
M. ett 50-tal porträtt på beställning av Carl
Gustaf Wrangel, varav flera finnas på
Sko
kloster (pfalzgreven Carl Gustaf, C. G.
Wrangel och hans gemål, M. G. De la Gardie
o. a.) och på Gripsholm (H. Chr. von
Königs-marck, C. Mardefelt). 1650—52 fortsatte M.
faderns arbete för »Theatrum europaeum». Han
korresponderade med Erik Dahlbergh och i
Skoklosters arkiv finns en samling brev från
M. till C. G. Wrangel i olika angelägenheter.
Litt.: O. Granberg, »Svenska
konstsamlingarnas historia», bd 2 (1930). E.L-k.
Mérida [mä’riöa], stad i v. Spanien, på
högra stranden av Guadiana, 55 km ö. n. ö.
om Badajoz; 15,253 inv. (1926). Mäktiga
ruiner av amfiteater, tempel, akvedukt och
triumfbåge ifrån romartiden.
Mérida [mä’riöa], huvudstad i staten
Yucatan, Mexiko; 79,225 inv. (1921).
Järnvägsknut; centrum för sisalhampindustri. Tillv.
av panamahattar, tobaks- och lädervaror.
Univ., gr. 1922.
Mérida [mä’riöa], stad i en likbenämnd stat
i v. Venezuela; 13,727 inv. (1926), i staten
150,128. Ligger på en 1,650 m hög terrass i
östligaste Kordillererna.
Meridian, det plan, som lägges genom en
viss ort på jorden, ortens zenit och
himmelspolen. Detta plan skär himlavalvet i en
storcirkel, som passerar genom ortens nord- och
sydpunkt. Jfr Meridianhöjd och
Tidsbestämning. — Om magnetisk meridian
se Jordmagnetism. — (Geogr.)
Storcirkel, som tänkes dragen runt jordytan genom
polerna och sålunda passerar genom alla
orter, som ha samma längd (se d. o.).
Meridiancirkel, astron., ett i meridianen
uppställt instrument, som brukas för att
noggrant uppmäta rektascensioner och
deklina-tioner. K. Lmk.
Meridianhöjd, en stjärnas höjd, när den
passerar meridianplanet, vilket sker två gånger
per dygn. De cirkumpolära stjärnorna kunna
observeras vid bägge passagerna el.
kulmina-tionerna. Vid den övre kulminationen når
stjärnan sin högsta höjd, vid den undre
sin lägsta (se Kulminatio n). Solens
m. benämnes ofta mi d d a g s h ö j d. K. Lmk.
Meridianpassage inträffar, när en
himlakropp synes gå genom en orts meridianplan.
Merldies, lat., middag; söder. — A’nte
me-rldiem (a. m-), före middagen; post meridiem
(p. m.), efter middagen.
MeTikanto, Oskar, finländsk tonsättare
(1868—1924). Efter studier i Leipzig och
Berlin blev M.
organist vid
Johannes-kyrkan i Helsingfors.
Framträdde som
orgelspelare med god
framgång. Dirigent
vid Finska operan
1911—22; vann sin
främsta berömmelse
genom sina
solosånger, vilka utmärka sig
för ädel
stämningsrikedom och enkel,
folklig tongivning.
M. skrev även
kam
marmusik, orgelpedagogiska arbeten, körer
och 3 operor samt var musikkritiker. T. N.
Me’rikoski, se U 1 e älv.
Mérimée [merime’] P r o s p e r, fransk för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
