Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Merkurialism—Merope
1203
silverförgiftning), merkurialmedel (se
Kvicksilvermedel).
MerkurialFsm, kvicksilverförgiftning (se
d. o.). Synonym: hydrargyros.
Merküriestav, den bevingade häroldsstav,
som Mercurius el. Hermes (se d. o.) bär i
egenskap av gudarnas budbärare. Den med två
ormar omslingrade staven brukar även kallas
kaducé (lat. cadüceus, »häroldsstav»).
Merkuriföreningar, kem., se
Kvicksilverföreningar.
Merkuriol [-5’1], Mercuriol,
kvicksilverpreparat för inandning av metalliskt
kvicksilver vid behandling av syfilis.
Merkuriol-pulvret inströs i en påse, som bäres
omväxlande på bröstet el. på ryggen. I svårare fall
är metoden ej tillräckligt verksam. Den
användes numera mest vid medfödd syfilis hos
barn. C. G. S.
Merkurisalter, kem., se
Kvicksilverföreningar.
Merku’rium (»merkuTjum», »merku’rja»),
gammalt svenskt allmogenamn på arsenik.
Merku’rius. 1. Rom. myt.-, lat.
Mercu’-rius.) Se Hermes. — 2. (Astron.) Se
Planeter.
Merkuroföreningar, Merkurosalter, kem., se
Kvicksilverföreningar.
Merle d’Aubigné [mä’rl dåbinje’], Jean
Henri, schweizisk (fransk) reformert teolog
och kyrkohistoriker (1794—1872), var präst i
Hamburg och Bryssel samt blev 1831 prof, i
kyrkohistoria och praktisk teologi vid École
de théologie i Genève. M. var en av
kontinentens mest bemärkta representanter för det
evangelikala alliansidealet. Uppriktigt
tillgiven sin kyrka, drevs han dock genom de
statskyrkliga myndigheternas hållning in i
frikyrkorörelsen. Som kyrkohistorisk
författare lade han i dagen en rik fantasi och
lysande framställningskonst. Bland hans många
skrifter har särskilt »Histoire de la
réforma-tion en Europé du XVI:e siècle au temps de
Luther» (5 bd, 1835—53; sv. övers, i 3 bd, 1856
—63) vunnit stor spridning i Norden. Monogr.
av J. Bonnet (1874); R. Kayser, »H. Merle
d’Aubigné» (i Zeitschrift des Vereins für
Ham-burgische Geschichte, XXX, 1929). E. Nwn.
Merlin [mä’lin] (walesiskt Myrddhin),
ryktbar walesisk sagofigur, som spelar en
betydande roll i sagorna om kung Artur och
hans kämpar. M. är av övernaturlig börd
och utrustad med trolldomsmakt och
siargå-vor. Han omtalas bl. a. av Galfred (se d. o.).
Senare knöts hans gestalt till Graalsagan
(Robert de Borrons »Roman de M.»,
1200-talets början). Även utspredos under hans
namn apokryfiska profetior, som länge levde
kvar inom folklitteraturen. Litt.: F. Lot,
»Étude sur M.» (i Annales de Bretagne 1900);
V. Rydberg, »Astrologien och M.» (i Nord.
Tidskr. 1881); »Les prophécies de M.», utg.
av L. A. Paton (1926—27); J. D. Bruce, »The
evolution of Arthurian romance», bd 2 (1923).
Merlin [märlä’], Antoine Christophe,
kallad M. de Th i on v ill e, fransk
revolu-tionsman (1762—1833), var advokat, invaldes
1791 i lagstiftande församlingen, där han
bl. a. var upphovsman till beslutet om
konfiskering av emigranternas egendom. Han
satt i konventet 1792—95 och röstade för
Ludvig XVI:s avrättning. M. medverkade till
1204
Robespierres störtande och bekämpade som
konventets president sina forna partivänner
jakobinerna. Han var 1795—98 led. av »de
femhundras råd», tjänstgjorde sedan i
postförvaltningen samt måste 1802 avgå. Fr.
monogr. av R. Merlin (1927).
Merlin [märlä’], Philippe Antoine,
greve, kallad M. de D o u a i, fransk
rätts-lärd och politiker (1754—1838). M., som var
en framstående jurist, blev 1789 medlem av
riksständerna, var verksam i konstituerande
nationalförsamlingen och slöt sig i konventet
till det radikala partiet (Berget). Han bidrog
till Robespierres fall. Vid
direktorialförfatt-ningens införande 1795 blev M.
justitieminister och var sept. 1797—juni 1799 medlem av
direktoriet. 1801—15 var han
generalproku-rator vid kassationsdomstolen och blev greve
1815—30 vistades han i landsflykt.
Merlu’cius, zool., se Torskfiskar.
Merodak, se M a r d u k.
Mérode [merå’d], gammal belgisk adelssläkt
från prov. Liége; huvudmannen bär titeln
furste av Grimberghe. Greve Jean de
M. (d. 1633) undsatte 1632 det belägrade
Wolfenbüttel och betäckte Wallensteins
återtåg från Lützen s. å. Greve F é 1 i x G h i
s-1 a i n de M. (1791—1857) deltog i
september-upproret i Bryssel 1830, medverkade till
Leopold I:s val och satt 1831—39 i ministären.
I belgiska senaten var han en av det
katolska partiets ledare.
Mérodemästaren [merå’d-], se F 1 é
maliern ä s t a r e n.
Mèroe, forntida stad, belägen vid Nilen,
nära järnvägsstationen KabÜschije i
Eng.-egyp-tiska Sudan. M. var från omkr. 700 f. Kr.
Etiopiens södra huvudstad liksom Napata dess
norra. När det etiopiska väldet omkr. 300
f. Kr. delades i två självständiga
kungadömen, blev M. residens för härskarna över det
södra, meroitiska riket, vilket under
växlande öden ägde bestånd till omkr. 370
e. Kr. Av M. återstår alltjämt ett betydande
ruinfält med lämningar av kungliga palats,
ett flertal tempel m. m. Hela området är
inhägnat av en mur. N. ö. om den forna
staden ligga två grupper av pyramider, i vilka
meroitiska kungar och drottningar varit
gravlagda. De etiopiska härskarna
betraktade sig som bärare av de gammalegyptiska
traditionerna och återupptogo därför den i
Egypten för länge sedan övergivna seden att
ge kungagravarna pyramidform. Även en
vidsträckt nekropol med stormansgravar från
etiopisk och meroitisk tid är bevarad. 1834
fann G. Ferlini i en av drottningpyramiderna
en mängd praktfulla guldsmycken, nu
förvarade i Berlin och München. Resultatrika
grävningar ha utförts i nejden 1909—14 av J.
Gar-stang, 1921—23 av G. A. Reisner. P. L-n.
Merogonl kallas ett individs utveckling ur
ett kärnlöst ägg, i vilket en spermakärna
införts. Jfr Parten o genes.
Merok, förr använt namn för Maråk, se
Geirangerfjorden.
Me’rope (grek. Mero’pe, lat. Me’rope), flera
gestalter i den grekiska mytologien. — 1. En
av Atlas’ döttrar, den sjunde och svagast
lysande stjärnan av Plejaderna. Enl. sagan
döljer hon sig av blygsel, emedan hon älskat en
dödlig — 2. Messeniske konungen Kresfon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
