Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1217
Messenia—Messenius, A. J.
1218
Wertheims affärspalats vid Leipziger Platz i Berlin.
Av A. Messel.
strasse 68, Allgemeine
Elektrizitäts-Gesell-schaft m. fl., blevo förebilder för modern
storstadsarkitektur. För den berlinska
börsaristokratien byggde M. även ett antal
förnäma privatbostäder i staden och dess
omgivningar, vidare Darmstadts museum (1892
—1905), som med sin fritt tolkade barockstil
på ett osökt sätt infogar sig i residensstaden,
medan den av M. kort före hans bortgång
fullbordade planen till nytt museikomplex på
Museuminsel i Berlin (utfördes av Ludwig
Hoffmann; komplexet invigdes 1930) äger en
monumentalitet i släkt med Schinkels Altes
Museum. Litt.: W. C. Behrendt, »A. M.»
(1911). A.L. R.*
Mcsseni’a, grek, nomos på sydvästligaste
Peloponnesos; 3.370 kvkm, 247.907 inv. (1928).
Skiljes i ö. av Taygetos’ bergskedja från
La-konien samt gränsar i v. och s. till havet.
Kring huvudfloden Pirnasa (Pamisos)
utbreder sig den utomordentligt bördiga
Messe-niska slätten (»Greklands trädgård») mellan
Taygetos’ utlöpare i ö. och de bergmassiv,
som fylla v. delen av M. och som löpa ut i
sydligaste udden, Akritas. På v. kusten
bildas en förträfflig hamn av bukten vid Pylos
(Navarino) innanför ön Sfagia (Sfakteria).
Slätten delas i två delar av berget Ithome.
Huvudstad: Kalamata. M. utgör huvuddelen
av landskapet Messenien (se nedan).
Messenien (grek. Messénc el. Messeni’a, lat.
Messenia, nygrek. Messini), grek, landskap
på Peloponnesos, omfattar som huvuddel nuv.
nomos Messenia (se d. o.).
Dess viktigaste städer voro fordom Ferai
(Kalamata), Korone (Petalidi), Asine
(Koron) vid Messeniska viken, Methone,
Pylos och Kyparissiai (Kiparissia) på v. kusten.
Kort före historisk tids början intogs M.
av dorer. Sparta erövrade M.. i första
messeniska kriget i slutet av 700-talet f. Kr.
Jorden utdelades till spartiater, och
invånarna gjordes till heloter. Andra messeniska
kriget i mitten av 600-talet var ett
befrielseförsök, berömt genom den halvt legendariske
frihetshjälten Aristomenes och Tyrtaios’ (se
d. o.) dikter, som eggade spartanernas mod.
Som det tredje messeniska kriget betecknas
upproret 464—455. Sedan Epaminondas
av
görande besegrat spartanerna vid Leuktra,
återställde han den messeniska staten 369
f. Kr. och grundade den nya huvudstaden
Messene vid foten av Ithome. Se N. Valmin,
»Études topographiques sur la Messénie
an-cienne» (Lund 1930). M. PnN-n.
Messeniska krigen, se Messenien.
Messeniska viken, se K o r o n e v i k e n.
Messenius, Arnold, politisk förbrytare
(1629—51), son till A. J. M. Blev 1647
kamtnar-page hos pfalzgreven Karl Gustav och följde
denne i tyska fälttåget. Karl Gustav hade
lovat bekosta M:s utbildning i militäryrket
i Holland. Då ynglingen sommaren 1651
vistades hos fadern, rönte han starkt intryck
av den oppositionella stämningen hos denne
och hans meningsfränder, övertygad om att
allvarlig fara från de aristokratiska
rådskretsarna hotade hans välgörare hertigen, företog
sig M. att tillsända Karl Gustav, som
vistades på Öland, en anonym rimmad skrift, vari
han varnade hertigen för Axel Oxenstiernas
och De la Gardiernas ränker mot honom samt
uppmanade honom att »armera» och genom
en »general munstring» föreskriva det
aristokratiska partiet lagar. Skriften uppsändes
genast av Karl Gustav till drottningen, M:s
författarskap uppdagades med lätthet; såväl
han som hans fader häktades (dec.). Under
förhören vidhöll M. energiskt, att han inga
medbrottslingar haft vid »styliserandet», men
han erkände, att han indirekt fått »materian»
av fadern och kyrkoherden Kristofer
Sigges-son i Fors, i det att han tagit intryck av
deras samtal. M. dömdes (20 dec.) som
förrädare till halshuggning och stegling samt
avrättades två dagar senare utanför Norrmalm.
Någon »messenisk sammansvärjning»
existerade alls icke, men regeringen tog sig av den
äldre och den yngre M:s uppgifter under
förhören anledning att söka sak med flera av
oppositionsledarna från 1650 års riksdag. Litt.:
V. Söderberg, »Historieskrifvaren Arnold
Johan M.» (1902). V. S-g.
Messenius, Arnold Johan,
rikshistorio-graf (1608—51), son till J. M. Fick hösten
1616 medfölja föräldrarna till Kajaneborg
men hämtades 1621 från faderns fängelse till
Stockholm för att skild från föräldrarna
erhålla en rent lutersk uppfostran. Han
studerade i Uppsala med kungligt stipendium men
flydde 1623 över Danzig till Polen, sannolikt
till följd av ett vådadråp på en annan
student. Efter en tids vistelse vid jesuitskolan i
Braunsberg och irrfärder i Tyskland återkom
han sommaren 1624 till Sverige som lejd polsk
kunskapare, greps kort därpå, ställdes inför
rätta i Stockholm och uppträdde därvid som
angivare mot sin fader. Av Svea hovrätt
(31 juli 1624) dömd som förrädare till
döden, benådades han av Gustav Adolf från
dödsstraffet och sändes 1626 till Keksholm
som fånge på obestämd tid. 1640 frigavs han
genom bemedling av Finlands
generalguvernör, greve Per Brahe, och begav sig till
Stockholm men sökte snart rymma ur riket och
fasttogs i aug. vid danska gränsen. På Per
Brahes förord blev han åter frigiven och fick
i uppdrag att från Polen återförskaffa
manuskriptet till faderns historiska verk, »Scondia
illustrata», som hans moder, Lucia Grothusen,
XIII. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
