Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius, Johannes - Messianismen - Messias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1221
Messianismen—Messias
1222
han gärna personer ur de lägre stånden, men
de sceuer, i vilka dessa uppträda, äro
merendels löst påhängda och äga föga samband
med huvudhandlingen. Denna åter är
väsentligen episkt ordnad, ett slags dialogiserad
historia. En lyrisk fläkt drager då och då
fram genom den torra och knaggliga
dialogen och bryter ibland t. o. m. fram i visor.
M:s under fängelsetiden skrivna stycken
»Christmannus» och »Gustavus» äro allenast
ett slags dialogiserade sammanfattningar av
svensk kyrkohistoria.
I M:s mångskiftande utåtriktade
verksamhet inträdde juni 1616 ett avbrott, i det att
han då invecklades i rättegången mot en viss
Jöns Hansson (kallad Jöns Papista) för
förbindelser med katoliker i Polen. M. hade haft
åtskillig framgång vid sina försök att på
rättslig väg återförvärva svärfadern A.
Grot-husens egendom, särskilt från Erik
Jörans-son Tegel, och denne tyckes därför ha
uppbjudit allt för att störta M. och därvid dragit
stor fördel av M:s oförsiktighet i förhållandet
till Jöns Papista. Denne hade fått i uppdrag
att i Polen framställa M. såsom katolikvänlig,
närmast i syfte att på så sätt komma över
några i Oliva kloster förvarade källskrifter
för svensk historia. Formellt riktigt blev M.
20 aug. s. å. dömd för att ha mot ämbetsed
underhållit hemliga förbindelser med Sveriges
fiender i Polen; att han därvid ej handlat i
illvilligt syfte skulle han styrka med
tolv-mannaed el. ock straffas till livet.
Edsformu-lärets avfattning gjorde edsavläggelse
otänkbar. Emellertid benådades han till fängelse
för obestämd tid på Kajaneborgs slott i
Österbotten. Dit anträddes färden 15 okt. s. å.,
och där hölls han i hårt, flera gånger genom
regeringens misstänksamhet skärpt fängelse
till nyåret 1636, då han, enl. rådsbeslut av
26 nov. 1635, fick tillstånd att på fri fot
vistas i Uleå. Där avled han 8 nov. 1636
och begrovs i Uleåborgs kyrka 8 febr. 1637.
För M:s under fängelsetiden utarbetade
stora historiska arbete »Scondia illustrata»
bjöd regeringen änkan 500 dal. smt, men Lucia
Grothusen begav sig ur riket med
handskriften, som först av hennes son Arnold Johan
M. återförvärvades åt fäderneslandet. Med
utgivandet av det viktiga arbetet uppsköts
länge av växlande orsaker. Omsider såg
»Scondia illustrata» dagen, genom J.
Pering-skiölds försorg (2 bd i folio, 1700—05). Om
dess vid olika tider växlande planläggning
samt om de bevarade handskrifterna se V.
Söderberg, »Historieskrifvaren Arnold Johan
M.» (1902), s. 69—79. M. blev banbrytande
inom svensk historieskrivning genom sin iver
att som källor anlita samtida handlingar och
sin strävan att opartiskt skildra händelsernas
rätta sammanhang. Sjunde tomen av
»Scondia», skildrande de liturgiska stridigheterna
under Johan III, är ett mönster i sitt slag.
Utom »Scondia» författade M. under sin
fängelsetid en mängd arbeten, huvudsaki. av
historiskt innehåll, som mestadels ännu
finnas i behåll i författarens egen handskrift.
Av dem har utgivits bl. a. M:s rimmade
»Chrö-nika om Stockholm» (i Historiskt Bibliotek,
I, 1875). M:s »Samlade dramer» ha utgivits
av H. Schück i Skrifter utg. af Sv.
Litt.-sällsk., 8 (4 h., 1885—97). Litt.: L. Linder,
Johannes Messenius. Porträtt på Gripsholm.
»Bidrag till kännedomen om Messenii tidigare
lif» 1579—1607 (i Lunds Univ:s Ärsskr.,
XXIX, 1894); H. Schück, »Minne av
Johannes M.» (i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1886»,
d. 31, 1920); S. Schartau, »J. M. och Saxo»
(i Hist. Tidskr. 1928); B. Hesselmans
inledning till E. J. Schroderus’ »Dictionarium
quadrilingue» (1929); N. Ahnlund, »Kring
Gustav Adolf» (1930). V. S-g.
MessianPsmen, polsk litterär och filosofisk
riktning, se T o w i a n s k i, A.
Messi’as, grek, omskrivning av aram.
mü-schichå (Joh. 1: 42; 4: 25), motsvarande hebr.
ha-maschi’ach, »den smorde», grek, ho christo’s
(Kristus). I Israel kallades konungen »Guds
emorde» (Ps. 2: 2), i senjudendomen brukades
denna titel om den frälsare folket hoppades
på. Detta hopp spåras redan i tiden före
exilen i olika former: dels väntade man en
mytisk frälsare, ett gudabarn och en
guldålder (Jes. 7; 9; 11), dels en nationell
härskare, David själv el. en ättling till David
(Hes. 34; Mika 5). Höga etiska ideal
anknötos till Messiasgestalten (Sak. 9); i Jes.
40—55 framträder en lidande frälsargestalt,
»Jahves tjänare». Egendomlig är tanken på
en el. flera förelöpare för M. — Med
Messiasföreställningarna besläktade
företeelser kunna iakttagas i Israels närmaste
omgivningar och torde vara att anse som
förgreningar av en och samma orientaliska
strömning (t. ex. profetian i Vergilius’ 4:e eklog).
— Messiashoppet vaknade till nytt liv
under mackabéer- och romartiden; folket
väntade en nationell befriare, i mindre kretsar
levde hoppet om en frälsare av himmelskt
ursprung, »Människosonen» (= Människan),
Dan. 7, urspr. en iransk mytisk gestalt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
