Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metellus, 3. Quintus Caecilius Metellus Celer - Metellus, 4. Quintus Caecilius Metellus Numidicus - Metellus, 5. Quintus Caecilius Metellus Pius Scipio - Metellus, 6. Quintus Caecilius Metellus Creticus - Metempsykos - Meteorer - Meteorexpeditionen - Meteorism - Meteoriter, Meteorstenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1239
Metempsykos—Meteoriter
1240
Bild 1. Slipprov av en meteorit, visande de
Wid-manstättska figurerna.
optimat och motståndare mot Caesar och
Pompeius. Han var g. m. Clodia (se d. o.). —
4. Quintus Caecilius M.
Numidi-c u s, konsul 109 f. Kr., vann betydande
framgångar i kriget mot Jugurtha men måste
under Marius’ första konsulat lämna befälet åt
denne. M., som var censor 102, vistades i
landsflykt 100—98, då han ej ville avlägga
den senatorerna avfordrade eden att
vidmakthålla L. Saturninus’ åkerlag. — 5. Q u i n t u s
Caecilius M. Pius Scipio, son till
en Scipio N a s i c a, adopterad av den
föreg:s son, blev svärfar till Pompeius och
’framställde i senaten jan. 49 de yrkanden
mot Caesar, som ledde till inbördeskrigets
utbrott. Han förde det pompeianska partiets
trupper vid Thapsus (46) och blev i grund
slagen. Tillfångatagen under flykten, tog han
sitt eget liv. — 6. Quintus Caecilius
M. Creticus kuvade Kreta 69—66 och
förfor därvid med mycken hårdhet. Hans
dotter var den Caecilia Me t e 11 a, åt
vilken vården vid Via Appia (se d. o.)
uppfördes. (E. St.)
Metempsykos [-kä’s], själavandring (se d. o.).
Meteorer, stenar, grus- och sandkorn samt
mindre stoftpartiklar, vilka inkomma i
jordens atmosfär, vanl. med stor hastighet. Med
m., eldkulor el. bolider förstås samtliga i
luften utifrån rymden inkommande partiklar,
medan med meteoriter avses de till jordytan
nedfallna stenarna. Jfr St järnfall. K. Lmk.
Meteorexpeditionen, tysk expedition med
f. d. krigsfartyget »Meteor», som 1925—27
gjorde oceanografiska, meteorologiska,
geologiska och biologiska undersökningar i
Syd-atlanten mellan 20° n. och 55° s. br. M. var
väsentl. planlagd av den under färden avlidne
A. Merz (se d. o.). M. gjorde bl. a. 67,400
ekolodningar. Litt.: F. Speiss, »Die
Meteor-Fahrt» (1928).
Meteori’sm, tarmkanalens uppblåsning av
gaser, så att bukväggen blir framskjutande.
Dels är m. ett synftom av ökad gasbildning
Bild 2. Moldavit.
Bild 3. Australit.
inom tarmen genom abnorma el. ökade
jäsningsprocesser där, dels kan en dylik
framkallas av att luft sväljes med födan och
slutligen genom att tarmrörelsen är hämmad,
varigenom gaser stagnera i tarmen.
Luft-sväljningen är stundom ett nervöst symtom
och ofta orsak till hysterisk m. Tarmrörelsen
är inskränkt vid kronisk förstoppning och i
särskilt hög grad vid bukhinneinflammation
(peritonit). Fl a tu lens betecknar m. i
ringare grad och är ej alltid
sjukdomssymtom. En svensk term för samma sak är
t r u m s j u k a (se d. o.), huvudsaki. brukad i
veterinärmedicinen. I. H.*
Meteoriter, Meteorstenar, från rymden
till jordytan nedfallna stenar. De kemiska
grundämnen, varav m. sammansättas, äro
desamma, vilka man känner från jordskorpan,
ehuru ej alla dessa påträffats i m. Kemiskt
skilja sig dock m. från jordskorpans
bergarter genom högre genomsnittshalt av järn
och nickel men lägre halt av alkalier och
kiselsyra. Av de mineral, som uppbygga m., är
det blott ett fåtal, som ej är känt från
jorden. Sådana specifikt kosmiska mineral äro
bl. a. co hen i t, en järnkarbid, och d a
u-b r é e 1 i t, vars kemiska formel är FeS.Cr2S3.
Bland de viktigaste mineralen i m. böra
nämnas olivin (se d. o.), troilit (se
Magnet-k i s), pyroxen- och fältspatmineral (se P
y-r oxenmin eral och Fältspat),
järn-nickellegeringar och diamant.
Man brukar urskilja fyra grupper av m.:
stenmeteoriter el. a e r o 1 i t er, som
huvudsaki. bestå av silikatmineral,
järnmeteoriter el. sideriter, huvudsak],
järnnickellegeringar, s ten j ä r nmeteo r
i-ter el. si de ro 1 i t er, som i sin mest
typiska form (»pallasiter») bestå av ett
svampaktigt nätverk av nickeljärn, vars håligheter
utfyllas av olivin, och gl.a smeteoriter
el. t e k t i t e r, som helt bestå av glas.
Stenmeteoriter förete vissa drag, som återfinnas
hos jordiska bergarter, men uppvisa också
ofta egenskaper, vilka giva dem en från
jordiska bergarter skild karaktär.
Egendomligast är förekomsten av s. k. c h o n d r e r,
små kulformiga bildningar, uppbyggda av
olivin, pyroxen- el. fältspatmineral. De tolkas i
regel som stelnade droppar av smälta mineral.
De flesta stenmeteoriter innehålla chondrer
och kallas därför chondriter.
Stenmeteoriter äro i regel grå i brottet, på ytan
däremot omgivna av svart s. k. smältbark,
uppkommen genom att stenen vid färden genom
atmosfären upphettats till smältning på ytan.
Järnmeteoriter uppbyggas i regel av
lagbun-det ordnade lameller av nickeljärn av olika
kemisk sammansättning. Denna
lamellbyggnad (s. k. Widmanstättska figurer; bild 1)
framträder, då en yta av m. etsas med syra,
som olika starkt angriper lameller med olika
nickelhalt. Glasmeteoriter, vilkas kosmiska
natur bestritts av flera forskare, bestå helt av ett
mörkgrönt el. brunt glas. Deras
egendomliga form framgår av bild
2—3. De påträffas i Böhmen och
Mähren (»moldaviter»), i
Australien (»australiter») m. fl. ställen.
De ha aldrig iakttagits nedfalla. —
M:s ursprungliga form modifieras
i viss mån vid färden genom atmo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
