Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metodism - Metodismen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Metodism
1258
jämte rättfärdiggörelsen har m. starkt
hävdat helgelsen såsom heliggörelse. Denna är,
enl. Wesley, ett Guds verk i människans
inre, mottaget genom tron, »Guds liv i
människans själ, delaktiggörandet av gudomlig
natur, det sinne, som var i Kristus Jesus
eller vårt hjärtas förnyelse till en avbild av
honom, som skapat oss».
M:s helgelselära har närmare utformats av
J ohn Fletcher (1729—85) i hans »Ohecks
to antinomianism», men John Wesley har
alltid varit mån om att den däri hävdade läran
om kristlig fullkomlighet skall anses åsyfta
möjlighet att mottaga en fullkomning i
kärlek, vilken utesluter varje självförhävelse och
ständigt genom ovarsamhet åter kan förloras.
Någon särskild uppfattning om
omvändelsens form hävdar m. icke. Visserligen har en
plötslig omvändelse med en häftig botkamp
ofta förekommit under m:s historia och
därför kallats en metodistisk omvändelse, men
detta har mest berott på det folkmaterial,
varmed m. haft att arbeta. I varje fall
erkänner m. såsom äkta varje omvändelse, som
leder fram till ett liv i gudsgemenskap. För
att befordra ett sådant liv är kyrkan av Gud
instiftad. Dess organisation kan under Guds
andes ledning förändras, allteftersom
förhållandena växla. »Den sanna kyrkan är ej den
yttre organisationen utan den andliga
gemenskapen i tron.» Som villkor för inträde
i metodistföreningarna fordrade Wesley blott
»ett innerligt begär att undfly den
tillkommande vreden samt att bli frälst från sina
synder». Samma villkor kvarstår ännu för
inträde i förberedande medlemskap
(motsvarande fornkyrkans katekumenavd.).
Den, som skall vinna medlemskap i full
förening med kyrkan, skall bekänna sig
tro på Jesus Kristus såsom sin frälsare. Här
fordras alltså bekännelse om en medveten
omvändelse, men om dennas art göres intet
uttalande. Som en äkta metodist erkännes
alltjämt, i enlighet med Wesleys uttalande,
den människa, som’ har »Guds kärlek i sitt
hjärta genom den helige Ande». M.
erkänner och tillämpar barndopet. Det genom dopet
dokumenterade barnaskapsförhållandet måste
emellertid vid mogen ålder genom personlig
tro förbindas med en frivillig förpliktelse
att hålla döpelseförbundet. Skulle det bli
en samvetssak för en människa att såsom
äldre förnya dopet som en
bekännelsehandling, anser metodistkyrkan, utan att frångå
sin grunduppfattning, att envar må följa sitt
samvete utan att därför oroa någon annan.
Omvändelsen, då dopets nådegåva
personligen mottages genom tron, gör alltså dopet,
subjektivt sett, effektivt. I enlighet
därmed har Wesley företagit sina
betydelsefullaste ändringar i den anglikanska kyrkans
bekännelse. Lägger man därtill, att m. med
få undantag (t. ex. George Whitefield)
avvisat den calvinska predestinationsläran och
därmed rubbat denna läras dominerande
ställning inom nästan hela den calvinska
världen, torde de särdrag i fråga om läran, som
m. representerar, ha blivit vidrörda.
Tilläggas bör dock, att enl. m:s syn på lärorna
dessa mindre äro dogmer än motiv. Detta
möjliggör Wesleys och hans själsfränders
vid-hjärtenhet mot skilda religiösa åsikter.
Där
med ha de blivit vägröjare för den
kommande ekumeniska rörelsen. I vår tid
återfinnes samma vidsynthet t. ex. hos så
märkliga metodister som John R. Mott (se d. o.)
och indiamissionären Stanley Jones. Den
se-nares skrifter (även övers, till sv.) torde vara
typiska för modern metodistisk syn på de
kristna livsproblemen.
Då m. ej fick verka inom den engelska
kyrkan utan kyrkorna stängdes för Wesley
och hans medhjälpare, började dessa predika
på öppna fältet eller i hyrda lokaler. En
omfattande väckelserörelse spred sig i hela
England, särskilt bland gruvarbetarna. Den
åtföljdes av talrika extatiska fenomen, som man
dock sökte tygla, så att de omvända fördes
till andlig fördjupning. Detta skedde genom
fostran i små klasser (på 10—20 pers.)
under lämplig ledare. För verksamheten
brukades talrika lekmannapredikanter. Fullt
skilda från statskyrkan blevo
wesleyaner-n a först efter J. Wesleys död (1791).
Numera äro de uppdelade i flera kyrkor, vilka
dock inom kort torde återförenas. Inom hela
Brittiska riket äro wesleyaner och övriga
metodister 1,683,810 med 7,383 pastorer.
I Amerika utbreddes m. än mer. Den
organiserades där under biskoplig ledning. De
största avd., m e t o d i s t-e p i s k o p a 1 k y
r-k a n (med 5,255,506 medl.) och södra m
e-todist-episkopalkyrkan (med 2,630,538
medl.), skildes åt 1845 på grund av att den
senare ej ville fördöma slaveriet. Numera är
dock en sammanslagning sannolik. Båda ha
nu också medlemmar i Europa samt
omfattande mission i skilda världsdelar. Inom
metodist-episkopalkyrkan, till vilken de
svenska metodisterna äro anslutna, står den yttre
missionen under ledning av Board of foreign
missions i New York. På missionsfälten
finnas i Afrika 23,069 medl., i Östasien 63,350,
i Indien 353,874 och i s. ö. Asien 60,222 medl.
De utländska fälten ha fått betydande
självstyrelse, bl. a. i fråga om biskopsval. Nämnda
kyrkas generalkonferens, som har den
lagstiftande makten samt väljer biskopar och
andra ledare, sammanträder vart fjärde år
(senast 1928 i Kansas city med 864
delegater från 137 årskonferenser).
Årskonferenserna bestå av de olika områdenas
predikanter men generalkonferenserna av lika många
predikanter och lekmän. De enskilda
församlingarna ledas av kvartalkonferensen;
många frågor avgöras på församlingsmöten.
I Kanada fanns en självständig
metodistkyrka (med 414,000 medl.), som 1925
förenades med presbyterianernas och
kdngregatio-nalisternas samfund till Kanadas förenade
kyrka (647,154 medl. 1929), ett praktiskt
försök att ge yttre form åt den ekumeniska m.
I Japan organiserades likaledes en fri
metodistkyrka 1907 (29,420 medl. 1929).
I Sydindien har den wesleyanska kyrkan
med 111,000 medl. för avsikt att ingå i den
förenade sydindiska kyrkan, som är planerad.
Metodismen i Sverige. Till Sverige kom m.
genom den eng. ingenjören Samuel Owen
och den av honom inkallade George Scott
(se dessa ord). Scott sändes 1830 av
Englands metodister och fann läget i Sverige
inbjuda till verksamhet i den ekumeniska m:s<
anda. Därvid fann han stöd hos en del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
