Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1271
Meulen—Meurling
1272
»Hamnarbetaren.» Staty av C. Meunier.
XIV), förstört vid Paris’ belägring 1871, är
restaurerat och inrymmer ett astron.
obser-vatorium; utsikt över Paris. I M. finnas ett
aeronautiskt och ett Rodinmuseum.
Meulen [mo’len], Adam Frans van
der, flamländsk batalj-, genre- och
landskapsmålare (1632—90), kom efter utbildning
i Bryssel till Paris, där han 1664 utnämndes
till Ludvig XIV :s hovmålare. På dennes
uppdrag utförde han flera stora målningar över
belägringar och fälttåg. M. tecknade även
kartonger till gobelänger, dels självständigt,
dels som medhjälpare åt Lebrun. E. L-k.
Meumann [mål’-], Ernst, tysk psykolog
och pedagog (1862—1915), prof. bl. a. i Leipzig
och Hamburg. Viktigaste skrifter:
»Unter-suchungen zur Psychologie und Ästhetik des
Rhytmus» (1894), »Die Entstehung der ersten
Wortbedeutungen beim Kinde» (1902), »Die
Sprache des Kindes» (1903), »Intelligenz und
Wille» (1908), »Über ökonomie und Technik
des Lernens» (1903), »ökonomie und Technik
des Gedächtnisses» (1908), »System der
Ästhetik» (1914). Urspr. Wundts lärjunge, var M.
väsentligen experimentalpsykolog och
undersökte bl. a. tidssinnet och minnet. Han antog
Wundts apperceptionslära men icke hans
vo-luntarism utan uppfattade intelligensen som
det primära villkoret för viljan. M. skapade
den experimentella psykologiska pedagogiken
i Tyskland, åstadkom flera institut för dessa
studier, utgav en tidskrift därför och skrev
bl. a. »Vorlesungen zur Einführung in die
experimentelle Pädagogik» (2:a uppl., 3 bd,
1911—14) och »Abriss der experimentellen
Pädagogik» (1914). G. O-a.
Meung [mö], Jean de, eg. J e h a n C 1
o-p i n e 1 de M., fransk medeltidsskald (omkr.
1250—1305). M. skrev senare delen av
»Ro
man de la Rose» (»Romanen om Rosen», sv.
övers, i urval, 1902; jfr Franska
litteraturen, sp. 1025), omkr. 18,000 vers, varav
12,000 äro översatta citat från latinska förf,
(framför allt Ovidius); den var färdig 1277.
Föregångarens höviska trubadurstil är här
avlöst av en borgerligt realistisk anda. M.
ser cyniskt på kärleken och pläderar
förnuftets och naturens rätt, under ständiga utfall
mot kyrkans läror och det medeltida
feodalsamhället. Jfr L. Thuasne, »Le Roman de la
Rose» (1929). Kj. S-g.
Meunier [mönie’], Constantin, belgisk
konstnär (1831—1905), började som skulptör
i akademisk anda, övergick snart till måleri
— historiska och religiösa ämnen —, fann ett
eget område i motiv
från arbetarvärlden i
s. Belgiens gruv- och
fabriksdistrikt. Vid
framskriden ålder
började han behandla
dylika motiv även i
skulptur, och dessa
verk skänkte honom
världsrykte. 1886
utförde han sin första
arbetarbild, statyn
»Hammarsmeden», en
kraftig gestalt. Den
följdes av statyer,
byster, reliefer och grupper:
»Gruvarbetaren», »Kolbäraren», »Stenhuggaren»,
»Så-ningsmannen», »Fiskaren», »Hamnarbetaren»
o. a. I dylika bilder fann han sin personliga
stil, utgick från realism oeh impressionism
och nådde med enkla medel monumental
hållning. Genomgående i dessa skapelser äro
tungt allvar, stor form och absolut frihet från
deklamation och effektsökeri. Under sina
sista år arbetade han på ett figurrikt
»Arbetets monument», avsett för Bryssel — det
blev dock ej avslutat, dithörande statyer och
stora reliefer uppställdes dels i det fria, dels
i stadens konstmuseum—, och på ett för Paris
avsett monument över É. Zola med
symboliska bifigurer, »Arbetet» och
»Fruktsamheten» (det avtäcktes först 1924). Målningar och
skulpturer av M. finnas bl. a. i Köpenhamn
(i Glyptoteket, en fyllig samling, över 50 n:r)
och i Stockholm i Nationalmuseum byst av en
hamnarbetare m. m., i Folkets hus statyn
»Hamnarbetaren», i prins Eugens samling
ett ex. av »Den förlorade sonen». Litt.:
Monogr. av G. Treu (1898), K. Scheffler (1903).
C. Lemonnier (1904), W. Gensel (1905), E.
Rosenberg (1922; svensk). G-g N.
Meurer [mö’rer], Ignatius, tyskfödd
boktryckare (1589—1672), kom till Stockholm
1610, gifte sig 1613 med änkan efter
boktryckaren Anund Helsing och blev så ägare
av dennes tryckeri. M. tryckte en stor mängd
böcker, i synnerhet teologiska. Av de större
må nämnas stads- och landslagarna (1618,
1621), Schroderus’ övers, av Johannes Magnus
(1620), bibeln (1655) och lagsamlingen (1666),
alla i folio. M. var den förste, som använde
antikvastil till svenskt tryck. Wbg.*
Meurling [mözr-], Carl Henrik
Fredrik, ingenjör, ämbetsman (f. 18 7 6 29/B),
utexaminerades från Tekn. högskolans avd. för
väg- och vattenbyggnadskonst 1898, var 1903
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
