Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Meurman, Agathon - Meursius, Johannes d. ä. (Jan van Meurs) - Meurthe - Meurthe-et-Moselle - Meuse (flod) - Meuse (departement) - Meute - Mewar - Mevius, David - Mevleviorden - México, Mexico city
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1273
Meurman—Mexico
1274
■—07 anställd vid Malmö
kommunalförvaltning, 1908—19 dir. i Stockholms stads
lant-egendomsnämnd, blev 1920 ett av Stockholms
borgarråd och chef för fastighetsroteln. M.
utnämndes 1924 till överdir. och chef för
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
samtidigt till överste och chef för Väg- och
vattenbyggnadskåren, där han 1904 blivit löjtnant
och 1920 major. M. var 1926—28 statsråd
och chef för Kommunikationsdep. i Ekmanska
ministären och är sedan 1929 regeringsråd.
Han tillhör de tekniska föregångsmännen vid
tillkomsten av de egnahems- och
förstadsom-råden, som särskilt kring Stockholm fått en
så stark utveckling. G. H-r.
Meurman [mo’r-], A g a t h o n, finländsk
politiker (1826—1909), utbildades till
jordbrukare och övertog 1849 fädernegodset
Liuk-siala i Kangasala. M. framträdde tidigt som
en hängiven
anhängare av J. V.
Snell-mans finsktnationella
idéer, vilka han
förfäktade i talangfulla
och originella men
ofta hänsynslöst
polemiska artiklar i den
finskspråkiga pressen
och i de fennomanska,
svenskspråkiga
tidningarna Morgonbladet och Finland samt
i uppmärksammade
anföranden i
bonde
ståndet, vars obestritt inflytelserikaste led.
han var (1872—1900; vicetalman 1897 och
1899). I religiösa, kulturella och sociala
frågor hävdade han en strängt
»bondekonservativ» ståndpunkt. M. verkade även som
kommunalman, som led. av flera viktiga
kommittéer och av bankfullmäktige och fick 1861
kommunalråds titel. M:s memoarer
(»Muistel-mia», bd 1) utgåvos postumt 1909. H. E. P.
Meursius [mö’r-], Johannes, d. ä., eg.
Jan van Me urs, holländsk filolog (1579
—1639), var 1610—25 prof, i Leiden samt
inkallades 1625 till Danmark som kungl.
histo-riograf och prof, i Sorö. M. utgav grekiska
författare och skrev monografier om grekisk
fornkunskap (se E. Wrangel, »Sveriges
litterära förbindelser med Holland»). I Danmark
skrev M. »Historia danica» (3 bd, 1630—38),
som utgör bd 9 av M:s »Opera omnia» (12
foliobd, 1741—63). E. WrgL*
Meurthe [mört], flod i n. ö. Frankrike,
högerbiflod till Mosel; upprinner i Vogeserna,
flyter åt n. v. förbi S:t-Dié i dep. Vosges,
Lunéville och Nancy i dep.
Meurthe-et-Mo-selle samt infaller vid Frouard i Mosel. 170
km lång, segelbar från Nancy. — Om M:s
»flodinfångning» se Mosel.
Meurthe-et-Moselle [mört-e-måzä’l], dep. i
n. ö. Frankrike, Lothringen, når i n. fram
till Belgien och Luxemburg; 5,280 kvkm,
552,087 inv. (1926). M., som hör till Mosels
flodområde, genomdrages i s. ö. av Vogesernas
skogklädda utlöpare; f. ö. en del av
loth-ringska platån. Jordbruk och vinodling,
boskapsskötsel, industri; rika järnmalmsfält i
Moseldalen (Nancy- och Brieybassängerna
m. fl.). I järntillverkning står M. främst av
franska dep.; stor sodaindustri (Dombasle-sur-
Meurthe). Dep. skäres i s. av
Marne—Rhen-kanalen. Huvudstad: Nancy.
Meuse [moz], flod, se M a a s.
Meuse [moz], dep. i n. ö. Frankrike,
Lothringen, kring övre Maas, når i n. upp till
Belgien; 6,241 kvkm, 218,131 inv. (1926). M.
uppfylles i v. av Argonnerna (300—400 m
ö. h.), ö. om Maas höja sig de strategiskt
viktiga Cdtes de M. (där ligger Verdun), i ö.
ligger högslätten Woevre. Mer än 1/4 av det
glest befolkade M. täckes av skog, mest ek.
Jordbruk, vinodling, betydande textilindustri,
sandstensbrott, sågverk, järn-, glas- och
pappersindustri m. m. M. skäres i s. av Marne—
Rhenkanalen och järnvägen Paris—Nancy.
Huvudstad: Bar-le-Duc.
Meute [fr. uttal mot, eng. mjöt], en
samling jakthundar. Jfr Jaktridning.
Mewar, se U d a i p u r.
Mèvius, David, tysk jurist i svensk tjänst
(1609—70). Blev syndicus i Stralsund 1638,
prof, i juridik i Greifswald 1652, utsågs av
svenska regeringen till vicepresident i
tribu-nalet i Wismar (1653). M. hade bl. a.
uppdraget att i tryck rättfärdiga Karl X Gustavs
anfall på Polen. — M. utgav »Jurisdictio
summi tribunalis regii quod est Wismariæ»
(9 bd, 1664—75; många uppl.; känd under
namnet »Decisiones»), som innehåller
tribu-nalets domar med förklaringar. K. G. Wn.
Mevleviorden, muhammedansk
dervischor-den, stiftad på 1200-talet av persiske
mystikern Djeläl-ed-din Rüini och
uppkallad efter hans binamn M a u 1 a n a (»vår
herre»). M. söker förhärliga gudomen genom
meditation, åkallan och symboliska ceremonier;
dess huvudort är Konia i Mindre Asien.
Mexico [mä’^ikå], ofta enl.
nordamerikanskt bruk kallat Mexico city,
för-bundsrepubl. Mexikos och mexik.
förbunds-distriktets huvudstad; 615,367 inv. (1921).
Bildar med omgivningarna ett direkt under
förbundsregeringen stående förbundsdistrikt,
»distrito federal» (1,483 kvkm, 906,063 inv.).
Staden är belägen i en 75 kmi lång och 35 km
bred dal på den tättbebyggda högslätten
2,265 m ö. h. Medeltemp. 15,4° C. Den omges
på alla sidor av berg, de högsta i s. v.,
vulkanerna Popocatepetl (»det rykande berget») och
Iztaccihuatl (»den vitklädda kvinnan»), båda
täckta av evig snö. I dalens mitt ligga fem
sjöar, i vilka vattnet från de omgivande
bergen samlas. Störst och lägst belägen är
Texcocosjön. Från Zumpangosjön n. om M.
går en mer än 20 km lång avledande kanal,
som i sitt första skick var färdig redan 1607.
1910 blev en stor, av eng. ingenjörer byggd
kanal färdig. Texcocosjön är nu endast ^2 m
djup. Staden, som under indiansk tid hette
Tenochtitlan, var belägen på en låg ö i
Texcocosjön och genomskuren av talrika kanaler.
Genom sjösänkningen skiljes den numera
från Texcocosjön genom en steril slätt men
hotas ofta av översvämningar, då den endast
ligger ung. 1 m över sjöns yta.
Xochimilco-sjön är numera huvudsaki. en sumpmark,
berömd för sina »simmande trädgårdar»,
flottar, täckta med jord. Den indianska staden
grundades enl. traditionen 1325 av de
invandrande aztekerna. Vid spanjorernas ankomst
var den folkrik och försedd med praktfulla
palats och stora tempel. De för kulten av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
